I sin summering efter ett år av krig i Ukraina konstaterar Tucker Carlson att USA:s regering är på väg att uppnå en av två saker: Antingen en strategisk allians mellan Ryssland och Kina mot USA – eller ett förödande globalt kärnvapenkrig. Militärexperten Scott Ritter argumenterar för att det bästa för alla, inklusive folket i Ukraina, vore om Ryssland vinner kriget före sommaren.
Tucker Carlsson var tills nyligen ohotad som den mest populära nyhetskommentatorn i USA. Ny i toppen är programmet ”The Five”, även det hos Fox. Närmaste regimtrogna konkurrenter är Anderson Cooper och Rachel Maddow. Båda ligger långt under plats 20 och man kan dra slutsatsen att Tucker Carlson talar för en mycket stor del av amerikanerna. Svenskättlingens summering av Ukrainakonflikten är följande:
a) Det var USA, närmare bestämt demokraterna som startade alltihop för mer än tio år sedan
b) Hela etablissemanget är ombord, inklusive den mäktiga riksbanskchefen Janet Yellen – som tror hon genom hotelser kan skrämma Kina att ändra sin utrikespolitik
c) Ryssland hade helst velat vara i allians med USA, man bad till och med en gång om att få bli medlem i Nato. Nu har demokraterna lyckats tvinga Ryssland i armarna på Kina.
e) Målen för Natos inblandning i konflikten har ändrats kontinuerligt och blivit allt mer orealistiska. Numera är målet att ta makten i hela Ryssland – något som per definition fordrar antingen atomkrig eller en ytterst osannolik ny rysk revolution.
Scott Ritter, en välkänd amerikansk strategiexpert med militär bakgrund, går längre än Tucker Carlson. Han konstaterar att det inte finns något lyckligt slut på detta annat än att Ryssland vinner kriget så fort som möjligt. Alternativet, enligt Ritter, är ett litet antal synnerligen olyckliga slut på det pågående krigsäventyret. Några av Scott Ritters slutsatser i en intervju på YouTube följer nedan.
a) Rysslands ekonomi är avsevärt starkare nu än vad den ryska statsledningen trodde den skulle bli när invasionen av Ukraina inleddes
b) Ryssland har inte isolerats internationellt, som västsidan och kanske även Ryssland förväntade sig
c) Senast nu är det uppenbart för västliga väljare att invasionen inte var ”oprovocerad”. Frågan är om den ens var ”olaglig” enligt paragref 51 i FN-stadgan, som media och politiker i väst påstår. Vi vet nu att Ryssland talade sanning när man påstod att västsidans fredsförhandlingar 2014-2015 var ett falskspel för att dölja den verkliga avsikten, som var en militär uppladdning för ett storanfall mot Donetsk, Luhansk och Krim
d) Nato, som betraktar sig som Rysslands egentliga motståndare i kriget, är inte kapabelt att vinna. Christopher Cavoli, högste chef över USA:s styrkor i Europa, har – enligt Ritter – konstaterat att västsidan varken materiellt eller personalmässigt har vad som behövs. Även Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har pekat på allvarliga materiella flaskhalsar.
e) Den potentionellt allvarligaste följden av denna olyckliga kampanj är sammanbrottet för all kärnvapenkontroll och ömsesidig inspektionsverksamhet. Scott Ritter: ”Den nya nukleära kapprustningen där ingen sida längre har förtroende för den andra kan mycket väl leda till döden för alla som ser denna intervju idag”.
f) Västsidans ledare säger att kriget kommer att pågå i ytterligare flera år. Ritters förhoppning är en annan: Att Ryssland vinner kriget så fort som det någonsin är möjligt. ”Ju förr detta sker desto bättre för folket i Ukraina, folket i Ryssland och folket i världen. Ryssland ville inte ha den här konflikten, de ville inte starta den här konflikten men eftersom de nu är mitt i den måste de vinna den, och de måste vinna den snart – det vill säga nu i sommar eller tidig höst.”
g) Ansvaret för vad som hänt i Ukraina från och med Maidanrevolutionen 2014 bärs av Väst. Enligt Scott Ritter är även ”de människor i Väst som ägnat sig åt flaggviftning för Ukraina skyldiga – eftersom de genom sitt stöd för sina regeringars krigspolitik har understött förstörelsen av Ukraina.”
h) Joe Biden’s tal om regimbyte i Ryssland är den senaste bekräftelsen av vad Ryssland har att kämpa för. Ritter: ”Detta är inte ett aggressionskrig utan ett försvarskrig. När andra nationer kungör att deras avsikt är att förgöra dig, som de gjort med många andra länder, finns inga alternativ. Vad skulle du själv göra? Ingen här i landet hade agerat så ansvarsfullt som Ryssland har gjort. Ryssland ägnar sig åt att parera och behärska upptrappningen. Om USA hade hamnat i samma situation hade vi haft ett fullskaligt atomkrig omedelbart.”
i) En förhandlingslösning är svår att tänka sig. ”Västmakterna har brutit mot alla överenskommelser som de har undertecknat. Från kärnvapenkontroll till fredsförhandlingar. Ryssland hade en förhandlingsdelegation på plats i Turkiet i april 2022, men USA drog undan mattan – eftersom de som styr i USA inte vill ha någon fredlig lösning.”
j) En möjlig konsekvens av detta krig, som möjligen förklarar den djupa statens desperation, är upplösningen av Nato. Den så kallade försvarsalliansen har visat sig vara krigisk och dessutom tandlös. Möjligen kan även G7-gruppen, som till stor del överlappar Nato, gå samma öde till mötes till förmån för BRICS-gruppen.
k) Dödsoffren i Ukraina har sedan maj 2022 varit mycket större på västsidan än på den östra. Men å andra sidan har Rysslands framgångar räknat i taget land varit måttliga och detta beror i första hand på president Vladimir Putins försiktighet. Att Ryssland inte mobiliserade förrän i ett sent skede hade starka inrikespolitiska skäl. När överraskningsanfallet mot Kiev misslyckats befarade Putin att han inte skulle få stöd i hemmaopinionen för en mobilisering. Och hans rådgivare räknade med att de ekonomiska effekterna av kriget skulle bli betydligt värre än vad de sedan blev.
Men Putins största problem är att många ser kriget som ett krig mot broderfolket, ukrainarna – något som är synnerligen olustigt för ryssar. Nu, på krigets andra år har Putin friare händer. Västmakternas agerande har visat tvivlarna att en rysk seger är nödvändig eftersom detta egentligen är ett försvarskrig mot Nato. Samtidigt kan regeringen pusta ut eftersom de ekonomiska effekterna för allmänheten inte har blivit särskilt besvärande.
l) Om detta är ett utnötningskrig är det uppenbart vilken sida som är på väg att bli utnött – i alla fall enligt den amerikanske analytikern: ”Ryssland har mobiliserat 300 000 och fått upp till 200 000 frivilliga. Detta i tillägg till de 180 000 man som redan är på plats.
Ukraina startade med 700 000 och har förlorat upp till 300 000 i döda och lika många i sårade. Man har fortsatt mobilisera och har nu cirka 300 000 man under vapen. Men i Ukraina släpar man männen till fronten med våld och utan militär utbildning. I Ryssland anmäler sig tiotusentals frivilligt. Den ryska försvarsindustrin går på högvarv medan Ukraina är på väg att få slut på artilleriammunition. Ryssland har hundratals insatsberedda stridsflygplan medan Ukraina ber västmakterna om flygplan som de aldrig kommer att få.”
m) Det allvarligaste med situationen är att kärnvapenbegränsning och inspektioner har upphört och att ingenting av detta är möjligt att bygga upp igen – åtminstone inte så länge hat, fruktan och misstro sprids på båda sidor.
