De framförda åsikterna är personliga och representerar personen, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I denna tredje krönika i artikelserien På djupet tar Gustav Berg bland annat upp skillnader mellan historiska grupperspektiv och individperspektiv över olika långa tidsperioder.
Krönikorna fungerar som enskilda artiklar men läs dem gärna alla och i publiceringsordning vilket kan bidra till en djupare förståelse såväl för de enskilda texterna som för den moralfilosofiska röda tråd som de tillsammans syftar till att åskådliggöra.
Länk: På djupet – del 1
Länk: På djupet – del 2
Fortfarande i vår tid pågår alltjämt paradigmskiftet från tro på ostyrkta påståenden under auktoritärt ledarskap till en mer öppen och ifrågasättande verklighet. I denna verklighet har den moderna vetenskapen i hög grad tagit över stafettpinnen från världsreligionerna som huvudsaklig kunskapskälla; exempelvis när det gäller existentiella frågor om livets uppkomst och förutsättningar.
Bakgrund
I den första krönikan i artikelserien På djupet under rubriken En ny artikelserie om religion och religionskritik nämndes en bok med tillhörande ovanligt perspektiv på religioner: Om religionernas uppkomst av evolutionspsykologen Robin Dunbar, Fri Tanke Förlag.
Perspektivet i fråga tangerar och överlappar de stora skillnader i betraktelsesätt som finns mellan å ena sidan historiska analyser av hur befolkningar och kulturer över tid har kunnat överleva och utvecklas, respektive hur enskilda individer tolkar och förhåller sig till religioner, och för den delen även till andra typer av läror som politiska ideologier och filosofier av olika slag.
Sociobiologin och evolutionspsykologin
År 1976 utkom Richard Dawkins första bok Den själviska genen vilken av många betraktas som en revolutionerande utveckling av evolutionsläran med ett därav följande vetenskapligt paradigmskifte. Enligt Dawkins är det generna snarare än individerna och arterna som spelar huvudrollen i evolutionen.
Dawkins menar att även mänskliga idéer inom folkgrupper och kultursfärer kan fungera socialt snarlikt gener i biologiska livsformer; något han myntade uttrycket ”memer” för. Som bekant har ordet ”memer” etablerats och införlivats i västvärldens språkkultur.
Richard Dawkins torde vara världens mest kände ateist och även det namn som många i vår tid i första hand förknippar med sociobiologi, även kallad evolutionspsykologi. Jämte Dawkins anses även Edward Osborne Wilson, ofta kallad E. O. Wilson, vara en av sociobiologins viktigaste förkunnare.
Wilson framhöll gruppselektion medan Dawkins framhåller släktselektion. Motsättningar mellan dessa synsätt har förekommit och förekommer alltjämt vilket enligt somliga kan uppfattas som märkligt och potentiellt onödigt. Detta eftersom släktskap just handlar om grupper som är mer eller mindre närbesläktade i biologisk mening.
Religioner och gemensamma trosföreställningar
Olika förhållningssätt och sociala beteenden behöver typiskt synkroniseras inom grupper av människor (och även andra arter) för att underlätta samarbete och minimera konflikter och slöseri med tid och möda. Därmed brukar det finnas goda förutsättningar för att gemensamma trosföreställningar som kan bidra till dylik synkronisering också kan utvecklas inom olika grupper.
Samordningsfördelarna i detta avseende torde i hög grad handla om själva synkroniseringen av synsättet på verkligheten, och i mindre grad om vad själva trosföreställningen som sådan innebär. Samtidigt finns det dock exempel på hur trosföreställningar lett till framväxt av rutiner och social praxis som kan vara både meningslös(a) och även rent destruktiv(a).
Exempel: att be till en gud med ostyrkt existens (vilket förvisso alla gudar och gudinnor har) så ofta att behövliga göromål för att trygga materiell försörjning försvåras.
En parallell till evolutionen och genetisk överlevnad
På samma sätt som pågående evolutionsprocesser gynnar respektive missgynnar viss genetisk överlevnad, bland annat beroende på de föränderliga miljömässiga förutsättningarna, så kommer socialt beteende att påverka allt från individuell till gruppmässig framgång i den ständigt pågående evolutionära processen.
Inom mänskliga kultursfärer kommer därför en viss grad av gemensam verklighetsuppfattning att underlätta det sociala samspelet. I ett historiskt perspektiv har dock människans förändrade livsbetingelser de senaste 150 åren revolutionerat, och i viss mån även komplicerat, förutsättningarna för en möjlig samsyn.
Medan evolutionen på sätt och vis kan betraktas som relativt lättförklarad på ett principiellt plan (även om vi fortfarande inte vet exakt hur den fungerar eller om det möjligen finns ännu okända påverkansfaktorer som är med och påverkar den) så har vår revolutionerande kunskapsutveckling och informationstillgänglighet givit oss en verklighet att förhålla oss till som vi inte är artmässigt förberedd att hantera.
Högst antagligen finns här en betydelsefull delförklaring till de senaste dryga hundra årens stora mångfald av idéer, ideologier, konspirationsteorier (falska eller sanna), religiösa sekter med mera.
Nationalstatens utmaningar
Det finns olika uppfattningar om hur stor eller liten en grupp som (mer eller mindre) styr sig själv på gruppnivå kan och bör vara. Dessutom behövs gruppsamarbeten över hela jorden i vår tid såväl vad gäller transporter som digitala kommunikationslösningar med mera.
Ytterligheterna sägs ibland utgöras av globalism med långsiktigt mål att avskaffa alla nationer och gränser för människor, handel och företag å ena sidan, respektive mer eller mindre homogena nationalstater å den andra.
Vad gäller nationalstatsfrågan så är den betydligt mer komplex än man skulle kunna tro. För även inom ramen för vad en nationalstat kan anses vara så kan dess politiska styrning omfatta enormt stor spännvidd mellan decentralisering och självbestämmande på lägsta möjliga beslutnivå (subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen) å ena sidan, respektive hård centralstyrning med hög grad av detaljplanering från de högsta maktpolitiska instanserna. Det sistnämnda typiskt förekommande i kommunistdiktaturer med ofrihet, rättsosäkerhet och extremt låg produktionseffektivitet som resultat.
Världsreligionerna är alla föråldrade
Världsreligionerna liksom förekommande politiska ideologier är alla att betrakta som mer eller mindre föråldrade. De är alla skapade av personer som inte kände till eller förstod de rön som den moderna vetenskapen har lyckats mejsla fram, vilka i betydande utsträckning dessutom var okända vid tiden då lärorna skapades.
I mitten av 1800-talet inträffade dock något som enligt somliga är att betrakta som mänsklighetens viktigaste paradigmskifte i form av en kunskapsrevolution. Fram till dess var det framför allt religionerna som utgjorde den huvudsakliga källan till svar på frågor om livets uppkomst och förutsättningar. Detta började dock ifrågasättas och det blev uppenbart för allt fler att religionernas svar ofta var inkorrekta och faktiskt också uppsåtligt bedrägliga i flera avseenden.
År 1859 utgavs Charles Darwins världshistoriskt unika bok Om arternas uppkomst! Därför kan det året vara lämpligt att ange som inledningen till det paradigmskifte då den moderna vetenskapen i hög grad kom att ta över betydande funktioner och ansvar från religionen; läs från kristendomen när det gäller västvärlden.
Kristendomen med dess förment heliga urkund Bibeln började vid den tiden i ökande grad att transformeras från en med våld, propaganda och traditioner uppbackad odiskutabel auktoritet, till en judisk maktlära i syfte att kontrollera och manipulera människor.
Vetenskapen befinner sig i underläge
Dessvärre för sanningen så torde vetenskapen ur argumentationsmässigt perspektiv alltid riskera att uppfattas som mindre slagkraftig än fantasifulla sagor med förmätna och ej prövningsbara påståenden, vars grund endast vilar på utfästelser om kommande plusvärden i kombination med hot om hemska straff.
Syftet med dylikt framstår som en uppenbart utstuderad psykologisk manipulation med hjälp av ”morot och piska” – och vad gäller kristendomen i särskilt hög grad genom piskan i form av evig tortyr för de som inte böjer sig inför den ostyrkta metafysiska judiska maktens krav!
Som av en tillfällighet behöver den ostyrkta metafysiska maktens krav förmedlas till mänskligheten genom människor; dessutom typiskt genom mindre begåvade och psykologiskt föga trovärdiga människor vars jakt på uppmärksamhet, makt, framgång och ära för de mer genomskådande kan framstå som närmast löjeväckande.
Religionens plusvärden
Kanske framstår det som märkligt, både för så kallade troende och för ateister enligt valfri definition, att vi kan utgå från ett vetenskapligt undersökande perspektiv vad gäller hur religion i en mänsklig kultur har påverkat folket som bebor den, liksom kulturens egen livskraft över tid.
Utgångspunkten för ett sådant perspektiv är väldigt snarlik analysen av hur myrsamhällen eller grupper av vargar beter sig socialt med avseende på överlevnadsmässiga konsekvenser som beteendena får för gruppen, individerna och därmed generna – vilka ju överlever såväl via individer som mer eller mindre närbesläktade grupper.
Med anledning av att alla mänskliga kulturer förefaller ha omfattat någon form av religiöst uttryck så är det rimligt att utgå från att åtminstone vissa av dessa uttryck har resulterat i positiva konsekvenser för människornas överlevnad. Notera dock att detta därmed inte ger underlag för att kunna bedöma trovärdigheten i de religiösa berättelserna som sådana, endast att den kultursfär och grupp av människor det gäller hade möjlighet att överleva om så blev fallet.
Denna möjlighet indikerar att religiöst utövande skulle kunna ha indirekta kulturella, sociala, psykologiska och emotionella överlevnadsfördelar. Dock behövs försiktighet vad gäller att dra slutsatser härvidlag eftersom verklighetens utveckling och olika innebörder är en otroligt mångfasetterad och svårbedömd samverkan mellan en rad olika påverkansfaktorer.
Paradigmskiftets utmaningar
Det framstår som självklart att övergången blir svårgenomförbar från ett maktpolitiskt system baserat på auktoritär tro på ej påvisbara företeelser och orimliga verklighetsbeskrivningar, till ett mer undersökande och sakligt förhållningssätt till verkligheten.
Vår tid kan i hög grad beskrivas som en manifestation av detta ännu långt ifrån avslutade svårgenomförbara paradigmskifte. En uppenbar svårighet att adressera i sammanhanget är inte minst att väl etablerade traditioner, tankemönster och kulturella uttryck över tid har en tendens att komma att fungera som någon form av cirkelbevis.
Det vill säga, genom att exempelvis vårt vördade folk i vårt sagolika land har varit utsatt för den så kallade kristendomen under mer än tusen år, så kommer denna för oss egentligen gravt folkfrämmande lära att få ett genom historien ”upphöjt” existensberättigande. I alla fall så länge som de emotionella behov läran fortfarande upplevs kunna bidra till uppfyllande av existerar.
Notera att mänskligheten ur ett historiskt perspektiv har haft en försvinnande kort tid på sig för att lämna vidskepelse, fördomar, oreflekterad gruppanpassning och undergivenhet inför de vid varje tillfälle rådande maktförhållandena. Därför bör vi inte döma vår egen fantastiska art Homo sapiens överdrivet hårt i detta avseende.
Öppenhet inför ny och tidigare okänd information såväl som acceptans av att vi i väldigt många avseenden saknar behövliga underlag för att kunna ha rimligt välgrundade uppfattningar är uppenbarligen något väldigt svårt för de flesta. Här har den sanna vetenskapen en ärofull uppgift med att hjälpa så många som möjligt komma till insikt om vår artunika och (så vitt vi vet) omatchade nivå av potentiell insiktsfullhet.
Högst antagligen skulle det framstå som extremt skrämmande för många att inse att alla förekommande maktläror med inflytande över våra mänskliga samhällen genom historien har varit och är inkorrekta i sak. Så vad har vi väl då att förlita oss på i en komplex och alltmer skrämmande värld?
Svar: vi har varandra, våra medmänniskor, våra folkfränder, vår släkt, vår familj och det sagolika livets alla hänförande manifestationer vi ärats av ödet genom att få möjlighet att ta del av som upplevande individer under vår tid på jorden!
Älska livet och bidra med din fulla förmåga till att upphöja och förädla det!
Känn den oändliga vördnaden inför livets mirakel bortom världsreligioner och annan vidskepelse!
Vi har i hög grad avsatt gud/gudarna/gudinnorna i flertalet skepnader som skapare, verksamhetsansvarig(a) och moralisk(a) upprätthållare av livet här på jorden. I gengäld har vi ärats av ödet (enligt definitionen summan av alla kända och okända påverkanskrafter för allt känt liksom okänt skeende i världsalltet) genom att få ta emot den gränslösa kärleksgåvan i form av en stund av liv i vårt mänskliga hem på vår sagolika jord.
När vi nu lämnar de tidigare vanföreställningarna bakom oss och som första kända art tar steget uppåt mot den hägrande förståelsen för det heliga livets underbara manifestation – bortom drifter och överförenklade skenargument – då behöver vi inte känna sorg och saknad.
Vi må vara utlämnade åt oss själva men om vi bara vågar och vill se verkligheten så har vi vunnit något oändligt värdefullt: insikten om att det underbara ödet har lagt det berusande vackra men samtidigt sårbara livet i våra händer. Därmed har vi fått en helig plikt att försöka uppfylla!
Plikten att vörda, värna och med all kraft försöka upprätthålla det heliga livets existens! Det kan bara ske genom att vi försöker agera i enlighet med de kunskaper vi lyckats tillägna oss i vår mödosamma strävan efter att ständigt närma oss den himmelska härlighetens hägrande manifestationer inom allt från konst, via kultur till teknik och även samhällsbyggen.
Den enda tidigare vagt definierade tankeströmning som i grunden samtidigt är invändningsfri, i enlighet med vetenskapens förståelse för livets förutsättningar, samt modern och relevant i vår tids degenererade västvärld är nationalismen.
I självständiga, starka och stolta nationalstater med homogen ursprungsbefolkning (läs ”så homogena ursprungsbefolkningar som möjligt”), så kan den sanna släktmoralen manifesteras i allt från stort till smått. Här kan varje enskild folkrände känna sin underbara utvaldhet genom att vara en del av den folkgemenskap som var och en ständigt är beredd att göra sitt allra yttersta för att förädla och bidra med plusvärden till.
Fria folk i homogena nationalstater eftersträvar inte isolation och begränsad kommunikation med andra folk. Tvärtom! Däremot motarbetas den folkliga och kulturella likriktning som är på väg att utradera det sagolika livets underbara mångfald via mångkultur och den perversa idén om att alla folk och alla kulturer ska leva och existera samtidigt i alla nationer (utom Israel).
Risken för meningslösa krig torde också komma att minska dramatiskt med homogena nationalstater eftersom folk som är besjälade av släktmoral och lever i folkgemenskap därmed känner självklar empatisk förståelse och respekt för andra folks vilja till liv, frihet och bevarande av sin egenart för vår gemensamma mångfalds bevarande.
Sträck ut dina händer till fränder
Se solguldets skönhet smeka havet så ömt
och låt kärleken fylla ditt hjärta,
var trygg inför mörkret genom kraften du har
och sträck ut dina händer till fränder!
När hatarna onda livets sanning har glömt
för att kränka och skända med smärta,
var trygg i din kärlek och stå orubbligt kvar
och sträck ut dina händer till fränder!
