USA har under senare år genom sina svenska köpepolitiker och mediakoncerner exporterat en rad irriterande trender till Sverige. Och svenskarna har fallit över varandra för att haka på. Den första var David Rockefellers och hans talesman Al Gores klimatbluff. Deras film ”An inconvenient truth” (2006) spelades genast upp i de svenska skolorna. Och vips skulle Sverige vändas uppochner på grund av två måttligt pålitliga amerikansers fantasier – mer uppochner än USA till och med.
När en annan konstellation av superrika finansiärer lyckades blåsa liv i 1960-talets rasupplopp under det nya namnet BLM, black lives matter, skulle det svenska etablissemanget genast hänga på. Damfotbollslaget gjorde rituella gester till BLM:s ära. Några av Sveriges afrikaner uppmuntrades av massmedia att dra igång en kravall, vilket de försökte, lyckligtvis utan framgång.
För oss alla som hjälpt till med Svenska Bok- och Mediemässan är de först uppräknade amerikanska trenderna av mindre intresse. Rashatet och klimatpsykoserna får andra sköta. Den trend vi engagerar oss emot är trenden mot att våld blir en del även av Sveriges politiska kultur. Den nuvarande amerikanske presidenten sade flera gånger under sin valkampanj att han skulle föredra att misshandla sin motkandidat hellre än att debattera mot honom och medierna ger oförblommerat stöd till politiskt våld. Den mångåriga bearbetningen av amerikanerna har givit resultat. En undersökning som Frihetsnytt berättade om i måndags visar att så många som sex procent av amerikanerna gärna personligen skulle mörda sina politiska motståndare om möjligheten uppstår. Med tanke på att hälften av respondenterna var kvinnor och medianåldern var 48 år är siffran 6% ganska hög. En stor majoritet av amerikanerna var enligt undersökningen positiva till politiskt våld i allmänhet, alltså våld utan dödlig utgång.
Den svenska spegelbilden av den amerikanska trenden mot normalisering av politiskt våld kom redan ett par dagar senare, i form av en rapport från SOM, som visar hur en stigande andel av svenskarna hatar sina politiska motståndare så mycket att de vill ta ifrån dem deras demokratiska rättigheter. Hela 64 procent vill att motståndarna inte ska kunna få posten som statsminister, 45 procent vill hindra dem från att kandidera till riksdagen alls, och 38 procent vill helt hindra dem från att organisera sig. Att döma av undersökningen var det en majoritet av vänsterliberaler/radikaler som stod för förbudsivrandet medan inte särskilt många av annat folk hade sådana böjelser.
Alla vi som hjälper till med Svenska Bok- och Mediemässan har åtagit oss att skapa ett modernt Forum – en mötesplats, där alla som vill mötas på rättvisa villkor är välkomna. En plats där man kan lära av varandra och hitta sina minsta gemensamma nämnare. Från arrangörshåll har de varit oroliga att attrahera talare, panelister, utställare och besökare med vänsterextrema sympatier. Dels eftersom vänstern – åtminstone enligt SOM – tenderar att vara mer militant, och dels eftersom många av de som hjälpt till att anordna mässan tidigare ägnat sig mest åt traditionella högerfrågor som t.ex. invandringen. Detta har emellertid inte visat sig vara något problem. De politiska skyttegravarna i Sverige har på senare tid hamnat i stor oreda – och detta inte bara för att vi invandringsmotståndare visat sig ha rätt. Genom de möten som har uppstått genom Svenska Bok- och Mediemässan har det visat sig att vi själva har haft fel och vänstern rätt både en och två gånger.
För den som inte tror att en kommunist kan ha rätt i allt han säger föreslår jag att lyssna på Robert Mattiassons sommarprat i SwebbTV. Den som inte har tid med mer än ett par minuter kan lyssna på låten Jag vill städa i Europa, 22:50 in.
Lika glad är jag över att Alfred Westh som är aktiv i Extinction Rebellion beslutat sig för att komma och debattera på mässan. Jag bryr mig inte om hur rätt Alfred Westh har i sin tes, men lyssnarna kommer säkert att lära något även av honom. Det viktiga för mig är att han talar för sin sak istället för att kasta sten – som packet på Expressen nog hade föredragit.
Som Robert Mattiasson säger – vi måste träna oss på att inte vara vara överens.
I alla romerska städer fanns det en stor plats som hette Forum, beläget vid korsningen av de två huvudgatorna Cardo och Decumanus. Forum var samlingsplats, marknadsplats och hade stor social betydelse. Forum var skådeplatsen för politiska diskussioner, debatter och möten, et cetera. På större städers forum förekom även gladiatorspel. Med undantag av gladiatorspelen ska Svenska Bok- och Mediamässan ta en liknande roll i framtidens Sverige.
