SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström har höjt tonläget. I något som Bjurström kallar ett unikt ”upprop” har nämligen 1900 desperata forskare anslutit sig till den klimatalarmistiska agendan. Därför är det dags att dra fram batongerna.
”Covidpandemin visade att världen klarar krishantering och snabb omställning när det gäller. Det är det som klimatforskare sätter sitt hopp till, i ett snabbt krympande tidsfönster.”
Klokt nog anger SVT:s klimatexpert inte hur stort det aktuella tidsfönstret är eller på vilket sätt det krymper. Klimatalarmisterna har nämligen ofta ångrat sådana förutsägelser. Forskarlarm av detta slag, att vi har 8, 10 eller i bästa fall 20 år på oss att sluta grilla korv om inte jorden ska gå under, har publicerats sedan 1970-talet. Inledningsvis kom larmen kommit från forskare som finansierades från Rockefeller Brothers Fund och närstående universitet i New York. Numera genereras larmrapporterna med hjälp av pengar från universitet, finanskoncerner, regeringar och internationella organisationer över hela världen. Stora pengar är i omlopp och rent forskningsfusk har åtminstone en gång kommit till allmänhetens kännedom.
Om det är sant att SVT:s 1900 forskare verkligen är ”desperata” är svårt att bedöma. Att en akademiker skriver under en klimatenkät som han fått på skrivbordet av sin chef beror inte alltid på klimatdesperation. I videoversionen påstår visserlilgen Bjerström att forskarna dessutom är ”förtvivlade, vanmäktiga och rasande” – men inte ens detta är säkert. En sådan underskrift kan ha helt andra orsaker än att man håller på att explodera på grund av att regeringen inte gör tillräckligt för att ändra vädret. Rent teoretiskt kan orsaken vara att underskriften bidrar till att man får behålla sin lön och sina forskningsanslag – istället för att bli utfryst från institutionen som ”klimatförnekare”. Det behövs inte mycket för att bli utfryst från ett svenskt universitet. Och det kan bli ganska handgripligt – fråga Bilyana Martinovski.
Mest desperat är nog Ulrika Bjerström själv. År 2006, i samband med Al Gores isbjörnsfilm, nådde klimatskräcken sin all-time high. Men tio år senare blev det uppenbart för globalisterna att klimatpropagandan inte biter. 2022 är det bara de yngsta och mest godtrogna (och de som har bäst betalt) som upprepar dumheterna. Att Bjerström nu vill ta till statlig repression i covid 19-anda är både avslöjande för henne och ett bottennapp för SVT. Läsaren måste fråga sig vad C19-pandemin har med klimatkrisen att göra, förutom att man måste tvinga folk att tro på båda?
Erika Bjerström glider smidigt mellan låtsaskriserna som en primadonna på ett cocktailparty. Hon är med på all repression, all förstöring av arbetarklassens levnadsstand och all demontering av demokratin. Självklart – hon är ju boss på sin lilla nivå i maksstystemet.
Fiffigt namnbyte
Allteftersom eliten märkte att det blivit uppenbart för folket att någon nämnvärd global uppvärmning inte pågår genomförde man en ”rebranding”. Man gick över från att tala om ”global warming” till att tala om ”climate change”. Det nya namnet har en stor fördel: Man kan skapa propaganda dubbelt så ofta – ibland är det ju som bekant ovanligt kallt och ibland är det ovanligt varmt. En uppväxande generation som fått detta dravel med modersmjölken uppfattar nu varenda väderomslag som en väckarklocka – för att kämpa ”för klimatet”, men i själva verket mot sig själva och för globalisterna.
Det bakomliggande skälet till klimatkampanjen är oklart. Men en ledtråd är att högre internationella makthavare regelbundet tuggar slagordet att ”globala problem måste mötas med globala lösningar”. WEF är bäst i klassen – i en av sina föreläsningar kräver man globala lösningar på problem som orsakats av globala lösningar.
Vad en global lösning egentligen är har vi fått en försmak på genom covidpassen och genom WHO:s begäran om auktoritet att beordra vaccination av alla som har oturen att befinna sig i något av organisationens 194 medlemsländer.
Statsfinansiella lösningar är globala sedan länge – penningmängdspolitik, räntor, statsskulder och i slutändan sådant som drabbar arbetarna – moms och inkomstskatt – blir alltmer likriktade. Migrationen från Afrika och Mellanöstern ska ut i varje land och varje bondhåla oavsett vad folket där vill. Ingen ska kunna peka på grannlandet och jämföra politiken. De globala lösningarnas princip är att inget folk i något land ska kunna fråga sig varför grannen kan leva fritt, rikt, billigt och trevligt fortfarande, medan det inte går hos oss.
Globala lösningar är vad amerikanarna kallar a solution looking for a problem. De globala kriserna är till största delen hjärnspöken, orkestrerade av precis den gruppering som sedan sitter vid spakarna när de globala lösningarna ska levereras.
WEF-chefen Klaus Schwabs entusiastiska tal om kommande kriser inom livsmedelsförsörjning och internetkommunikationer är oroande tecken. Vad gäller Schwabs aviserade livsmedelskris finns redan ett lösningspaket förberett. Enligt dokumenten Agenda2030 och The great reset ska bönderna urbaniseras till förmån för storskalig, automatiserad odling av ätbara insekter. Landsbygden ska fridlysas (för miljöns skull såklart) och alla ska bo i enorma städer. Människorna ska vara föremål för närgången övervakning och deras rörelsefrihet ska bero på automatisk poängsättning. De ska sakna allt privat ägande och över detta ska man vara lycklig, som WEF proklamerar i en av sina instruktionsfilmer.
Vad gäller Schwabs kommande internetkris har man också lösningar på lager. WEF har under tio år propagerat för att artificiell intelligens ska sättas in för att skapa ett ”säkrare internet”. Med säkrare menar man att myndigheter och IT-företag i ett så kallat public-private partnership (förr kallades det fascism) delar data om medborgarna med varandra. Sedan låter de lärande datorer förutspå vilka medborgare som bör punktmarkeras på olika sätt. I sina visioner betecknar WEF givetvis de punktmarkerade medborgarna för potentionella brottslingar. Men vi vet sedan länge hur snabbt detta begrepp kan utvecklas bland globala IT-koncerner och deras anställda.
Så länge vi tillåter det kommer finanselitens män att fortsätta underblåsa nya kriser och konflikter. Och varje gång kommer man att presentera lösningar som innebär förflyttning av makt från folken och parlamenten till överstatliga organ, storkoncerner eller helt enkelt till dem själva. Varje gång kommer det att vara jättebråttom – den parlamentariska processen kommer att vara alltför långsam. Vårt urgamla folkstyre blir som en server som flyttar upp i ”the cloud”. Lådan, liksom slotten och riksdagshusen, blir kvar, avstängd i något rum på kontoret. Den drar åtminstone ingen ström.
Slutprodukten blir världsdiktatur – och inte en med välvilliga härskare. Längst upp i det dolda maksystem om nu griper efter den totala makten finns de som Palaestra Media kallar Makthavarna du aldrig valde.
Den självutnämnda elitens lägsta underhuggare är föraktliga personer som Erika Bjerström (med flera med flera). De är de första som ska få lämna Sverieg när vi och våra barn bestämmer oss för att vi vill vara ifred för den maktgalna hydra som kallas globalism.
