Enligt Vilfredo Pareto i hans bok Eliters uppgång och fall, tilldelas människor ofta elitpositioner på grund av att de är födda med en sådan etikett i pannan. Ofta saknar dessa personer de nödvändiga färdigheterena – medan andra, som är etiketterade på annat sätt, kan vara elitpersonerna vida överlägsna. Det faktum att de europeiska kungahusen sedan ett sekel tillbaka frivilligt har trätt i den politiska bakgrunden framstår för många som ett klokt drag. De arbetsuppgifter som deras medlemmar numera har att tampas med är svåra att misslyckas med. Strategin döljer ädlingarnas personliga svagheter och skyddar dem från konkurrens av nya och bättre eliter. Nackdelen för hela Europa är att degenerationen av kungahusens medlemmar har kunnat fortgå i det fördolda eftersom kungligheterna genom massmedierna inbillat folket att man inte längre har något inflytande, vilket naturligtvis är felaktigt.
Att härska utan att synas gäller som bekant inom den finansiella sektorn. Inte minst inom den gamla europeiska penningaristokratin som leds av den uråldriga bankirklanen Rothschild. Rothschilds framstår i allmänhetens ögon som maktlösa doldisar, visserligen med diverse ockulta böjelser och hat mot vita men ändå mest sysselsatta med sina slott och privatbanker.
Respekterade – tills vidare
Allmänheten uppskattar dessa personer för deras överklassmanér och tidlöshet. Men upplägget förutsätter att ädlingarna på toppen beter sig solidariskt med folket på botten – ”noblesse oblige”, som fransmännen brukade säga. Annars kan det gå illa för dem. Enligt min mening är tiden mer än mogen för antingen en uppryckning eller fullständigt personalbyte inom hela den europeiska kungaklassen.
Som Aida Reva uttrycker det angående Elizabeth II – Hennes bortgång är startskottet på någonting stort. Jag skulle snarare säga att hans tillträde är början på något stort. Charles III är förmodligen den minst populäre kung som någonsin har tillträtt en tron i modern tid, och inte utan skäl.
Något som hamnar i skymundan bland både kungligheter och finansdoldisar är deras intensiva maktbegär och deras diskreta nätverkande med varandra. Charles III har varit mycket aktiv inom WEF, (World Economic Forum), den obehagliga globala påverksansoperation som leds av Rothschildsläktingen Klaus Schwab. Charles har även haft flera möten med en annan underskattad influencer, påve Franciskus. Charles är vän och förtrogen med ledargestalterna inom Rothschildklanen.
Greta-tokerier början på undergång?
Enligt väletablerade vetenskapsmän uppstod covid 19 genom att utvecklas i ett biovapen-laboratorium med hjälp av så kallad gain of function-teknik. Medan vetenskapsmännen diskuterade ifall viruset hade utvecklats i amerikanska eller kinesiska laboratorium ställde sig den dåvarande prinsen Charles upp med sitt eget tvärsäkra påstående: ”Covid 19 är resultatet av ett sammanbrott i det ömsesidiga beroendet mellan mänskligheten och naturen.” Uttalandet, som gjordes på ett WEF-möte i Davos, är ett exempel på agendatuggande strunt av så låg kvalité att det borde vara ovärdigt för en person som har ett nedärvt förtroende att förvalta.
Efter århundraden av förslappning har det ledande europeiska kungahuset nått vad som måste betecknas som ”rock bottom”. Detta kan bara leda till två saker: Uppryckning eller nedläggning. Storbritanniens inkompetente kung kommer att vara katalysatorn i en utveckling som bara kan leda till någoning bättre. Hurra för det!
