Ledaren 23: Det går bra nu!

Vi har blivit uppfostrade att reagera på missförhållanden genom att gräla om att ”våra politiker” inte gör tillräckligt mot problemen – vilket inte givit särskilt stora resultat. Dessa personer är nämligen alls inte några makthavare, de är distributörer av makt som kommer uppifrån. (Uppifrån enligt deras synsätt, nerifrån enligt mitt). De verkliga makthavarna är de som du aldrig valde. Vad som nu hänt i Europa är att massvis av människor begripit detta och förstått att det finns ett alternativ.

Det finns en makthavare som faktiskt vill människans väl – nämligen människan själv. När tillräckligt många samtidigt förstår att de varit lurade får de plötsligt makt genom sitt antal. Men det faktum att de är många är inte grunden för deras makt – grunden är deras kunskap.

Väljarnas uppror

När politiker som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Giorgia Meloni blir valda är det lätt för pessimisten att förminska händelsen. ”Det blir ändå ingenting”, ”de säger bra saker men de är inte att lita på”. Sant – men det väsentliga som hänt är att stora folkmassor i stora länder – amerikaner, svenskar och italienare – har ställts inför valet mellan kandidater som massmedia älskar och sådana som massmedia hatar. Och valt de sistnämnda. Folk röstade på raka motsatsen mot vad de blivit tillsagda.

I storföretagen, förvaltningarna och den akademiska världen är Trump, Meloni och Åkesson så kontroversiella att många har förlorat jobbet bara för att man visat dem stöd. I många familjer avstår familjefadern från att tala politik med sina närmaste – eftersom skolor och medier har inympat ett sådant hat mot exempelvis Trump att familjer kan splittras för mindre. Detta är tuffa odds – men ändå vinner de! Förloraren är inte i första hand de traditionella nickedocke-politikerna. Den stora förloraren är massmedia och kapitalet därbakom.

De som trott att de kan styra väljarna som pudlar på en hundskola märker att de har problem. Inte minst när de märker att de inte kan skydda sina egna.

  • Kit, vad hon nu heter i efternamn, alltså ledaren för M i Sölvesborg, trodde att medias uppbackning gör henne osårbar. Men efter det senaste förräderiet mot väljarna måste hon ropa på polis efter hundratals hatmail och ilskna SMS. Hon sade att hon fick gå till sängs i chocktillstånd ”hela helgen”. Men inte för att hon var trött utan eftersom hon inte vågade gå ut på stan. Till och med SVT:s komiker narrades med förrädarna i Sölvesborg.
  • I Washington går Tucker Carlson på demokraterna som en bättre kamphund. Han släpper inte bettet i skinkan på den bisarra valfuskregeringen. Varje kväll förnedrar han pajasarna som ”låtsas vara vår regering”. Bäst av allt är att TV-kanalens ägare inte har råd att sätta munkavle på programledaren. När Tucker Carlson ska tala knäpper miljoner amerikaner på TV-apparaten, för att stänga av den när han talat färdigt. Han är mest sedd av alla.
  • I Italien har Giorgia Meloni fått sina tonårs-uttalanden, när hon svärmade för Mussolini, uppspelade i TV gång på gång inför valet. Vad hände? Hon blev premiärminister.
  • Allt som den vanlige väljaren vet om vår egen Jimmie Åkesson är att massmedia hatar honom. Han vill ju inte bara stoppa u-landsinvasionen – dessutom förnekar han klimatet!! Väljarna som röstat SD har tagit sig modet att rösta fel. Men minst lika betänkligt för makten är åsikterna hos de väljare som deras partier fortfarande har kvar. Undersökningar visade redan inför förra valet att en majoritet av de borgerliga väljarna vill att deras parti ska samarbeta med SD utan vidare tjafs om partiets rötter. Svenskarna är hjärtligt trötta på politikens meningslösa konflikter och man har fått nog av värdegrundsteatern.
  • Och vad händer i ”Europas motor”, Tyskland? Det viktiga som händer där är att missnöjda genomsnittsmedborgare börjat strunta i vem som går bredvid dem i demonstrationstågen. Folket marscherar med plakat i hundratals i byar och småstäder, minst en gång i veckan. De struntar i vad massmedias prästerskap anklagar dem för när de slår upp tidningen nästa morgon. Gatorna fylls av tyskar som vill slippa Natokrigen, låtsaspandemierna och Greta-ekonomin – de vill helt enkelt vara ifred. Tyskarna må vara dumma men så dumma är de inte att de inte begriper vem som sprängde deras gasledningar. Och de har ingen lust med några fler världskrig. Mediamaktens förolämpningar är sluttjatade och de missnöjda är nu så många att folket börjat undra vad det egentligen är man ska vara rädd för. Ska ni avskeda oss allihopa?

Dyrt att tjata

Makthavarna du aldrig valde har ingen brist på pengar. Och som de gamla tyskarna sade om sina motståndares propaganda – om en lögn upprepas tillräckligt många gånger upplevs den tillslut som en sanning. Inom reklamen sägs att man behöver göra minst 8 intryck för att lura folk att köpa saker som de inte behöver – antalet givetvis beroende på hur dålig produkten är.

Men regeln gäller bara meningslösa produkter, vilseledande nyheter och politiska dumheter. Sanningen däremot fäster direkt. Det är därför EU trixar med upphovsrättslagarna för att få slut på det irriterande flödet av memer. Ett budskap som bär sanningens prägel behöver bara en bråkdel av budgeten för att få genomslag.

Komplicerat med falskhet

Maktens andra problem är att destruktiva människor inte är skapande människor. De destruktiva måste ta sikte på vad andra skapat och först när det finns något att förstöra kan de skrida till verket. Och eftersom deras mål är onda måste de konspirera. För att lura massorna måste de tänka ut falska mål och måla upp kulisser av uppdiktade bevekelsegrunder för sina projekt.

De dunkla makternas arbete blir komplicerat och deras generaler är beroende av underhuggare som är både intelligenta och hänsynslösa. Sådana personer tänker först och främst på sig själva och är mycket dyra i drift.

Till dessa svårigheter kommer det ovan nämnda behovet av extremt många upprepningar av maktens fåniga påståenden. Makthavarna har inte bara fantastiskt mycket pengar, de behöver också fantastiskt mycket pengar. Det behöver inte vi.

Miljardärernas uppror

Det finns även andra än makthavarna som har pengar. Mänsklig skaparkraft, fantasi och riskvilja ger ett bolag en helt annan resultatmässig utväxling än kritikkulturens trötta gamla publicistverksamheter.

Nyligen steg en ung sydafrikan upp till att bli en av världens rikaste män. Vi var många som trodde Elon Musks projekt var heltokiga. Hur det skulle gå visste såklart inte han själv heller. Men han vågade och han vann. Nu äger han inte bara världens mest värdefulla bilmärke och de flesta satelliterna i rymden. I förrgår tog han över Twitter. Nästa vecka släpper han det politiska samtalet fritt på världens viktigaste diskussionsplattform. Den gamla penningmakten skriker av smärta.

Kläddesignern Kanye West/Ye ska inte underskattas. Som rappare förväntas man ta ställning till svåra frågor och komma med slagfärdigheter i varje text. Detta gör rapparna som yrkesmän mer politiskt transparenta än andra konstnärer. Man måste nog ha huvudet på skaft om man ska slingra sig igenom den karriärsstege som Ye har gjort, i en underhållningsindustri som är helt dominerad av den gruppering som han uppenbarligen avskyr. Skivbolagsdirektörerna delade frikostigt med sig av bytet till Ye, och han hölll sig på mattan under alla år. Men han slösade inte bort pengarna och nu tar han över Parler. På redaktionerna för Rolling Stone, Vice och andra maktnära ungdomstidningar flödar tårarna.

Det kommer flera

Det kommer fler som Musk och det kommer fler som Ye. När Björn Borg började vinna stora tennisturneringar blev det flera som ville prova lyckan – en enda mans segrar blev början på en svit av svenska segrar som räckte i årtionden. Det viktiga med att göra någonting bra är inte bara de konkreta resultaten man själv åstadkommer utan också att man visar andra att ”det går”.

2 KOMMENTARER

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar