Ledaren 24: Världsdiktatur på beställning – borgarna och SD levererar

Riksdagspartiernas beteende vid dagens omröstning om en förödande grundlagsändring visar att det svenska partisystemet står vid vägs ände. Den som hoppats att rösten på SD skulle ändra någonting borde läsa min ledare nummer 14 igen. Det är inte kört för Sverige men det är kört för dessa åtta partier – allihop.

Idag meddelar Aftonbladet att partierna – utom MP & V – röstade igenom en grundlagsändring som gör det straffbart med upp till fyra års fängelse att publicera sakuppgifter, om avslöjandet skadar Sveriges förhållande till annan stat eller ”mellanfolklig organisation”.

Vad menar man, Internationella Folkdansförbundet? Organisationer som FN, EU och Nato passar in i normala begrepp som ”överstatligt” eller ”mellanstatligt”. Ordet ”mellanfolklig” måste vara ägnat att täcka in allt annat hemligt fiffel som politikerna kan lockas till – ”public-private partnership” för att tala med Klaus Schwab. Den svävande definitionen av vad som inte får granskas visar att politikerna vill kunna ha hemliga samarbeten med vem och vad som helst. Makthavarna du aldrig valde har placerat ut sina fonder, institut, tankesmedjor, mediebolag och NGO:er som en bombmatta över hela Europa. För en mutsugen politiker utgör detta naturligtvis en klöveräng att beta på – och att förbindelser och betalningsströmmar blir exponerade av nyfikna journalister finns det såklart alla skäl att förebygga med nya strafflagar.

World Economic Forum, International Bank Federation, Röda Korset, Vita Hjälmarna, Hells Angels – ingen vet vilket internationellt fiffel som man fortfarande får kritisera. Kanske just Internationella Folkdansförbundet.

Frihet för vem?

En principiell fråga i sammanhanget berör inte journalister utan folket som helhet. Frågan är varför politiker som arbetar för folket (all makt utgår från folket, eller hur?) nu ska ha rätt att utan begränsningar bedriva samarbetsprojekt med främmande makt utan att folket ska få veta om det? Och varför de dessutom ska ha rätt att fängsla den folkkamrat som ändå tar reda på vad som pågår och berättar detta för de andra?

Varje ny rättighet för den ene innebär en förlust av rättigheter för den andre. Vem som är ”den andre” i det här fallet är uppenbart. Det är inte politikerna, det är inte Klaus Schwab och det är inte George Soros. Det är du och jag.

Ingen brist på lagar – tillämpningen är en annan sak

Vi har redan omfattade lagstiftning mot spioneri och landsförräderi. Att en person företräder Sverige i internationella samarbeten utan att vara behörig därtill straffas med fyra års fängelse enligt lagen om Egenmäktigt förfarande vid förhandling med främmand makt.

Spioneri, alltså att överlämna hemliga uppgifter till främmande makt, finns det också fullgod lagstiftning emot. Den lagen skärptes senast i juni under justitieminister Morgan Johansson.

Problemet med svenska lagar är inte att de är för få. Problemet är att de gäller för dig om mig, men inte för dem. Carl Bildt borde redan för 10 år sedan fått krypa in för allt det spioneri mot Sverige som han genomfört för USA:s räkning. Inget åtal eller ens ett uteslutningsärende i Moderaterna väcktes när Carl Bildts spioneri blev känt 2012.

Brott mot medborgerlig frihet är sedan länge olagligt. Men de trakasserier och justitiemord som polischefer och andra har utsatt oppositionella svenskar för under årtionden, senast under coronademonstrationerna, kommer inte att leda till några åtal under nuvarande regim. Lagen ser bra ut i textform men tillämpningen är politiserad.

Heltäckande lag mot spioneri finns redan

Lagen mot spioneri är som sagt heltäckande. Olovlig underrätttelsetjänst riktad mot Sverige, mot främmande makt eller till och med mot enskild person är olagligt enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 10, 10 a eller 10 b § brottsbalken.

Ifall underrättelserna överlämnas via morsesignaler, vid hemliga spionmöten eller om de publiceras i en tidning för alla att läsa spelar ingen roll – detta fick Jan Guillou erfara när han efter publikationen av ”IB-affären” dömdes till fängelse för spioneri. Publiceringen skedde utan samarbete med främmande makt och uppgifterna berörde inte heller något annat land. När makten vill döma någon för spioneri, då går det bra redan nu.

En fråga och ett svar

Lagar har vi alltså redan gott om. Vad är då det nya som folkets (eller Klaus Schwabs) representanter fann så viktigt att de måste ändra grundlagen? Vilket kryphål för Sveriges spioner var man tvungen att täppa igen och varför? Vilket problem i sinnevärlden är det som den nya lagen ska lösa? Ingenting alls naturligtvis. Ingen av dem har pekat på någon anledning överhuvudtaget.

Återstår bara frågan: Vilka är det man inte gillar, vilka är det man vill få tyst på?

”Det är nog bara Nordfront”, resonerar TV-fåtöljernas förståsigpåare. Men vad händer sedan, när Martin Saxlind sitter bakom lås och bom? Kommer lagen då att läggas i malpåse och vi andra få vara ifred? Tjena mors. Maktens irritationsmoment är alla som verkligen är oppositionella. Alla vi som har vett i skallen och förmåga att publicera oss utan maktens godkännande. Den nya lagens heltäckande formuleringar visar att ingen behöver känna sig utanför. Det finns plats för alla i fängelsehålan – om vi inte anpassar oss till hovjournalistikens oskrivna regler förstås.

För min del kan jag villigt erkänna att allt jag skriver här på Frihetsnytt är avsett att allvarligt skada förhållandet mellan Sverige och EU. Lika mycket som jag älskar Sverige avskyr jag nämligen EU och vill att Sverige ska gå ur. Samma sak med Nato och av samma skäl. För att inte tala om WEF.

Frågorna är ställda och svaren är givna. Mitt svar till alla de som tryckte på ja-knappen idag är också givet: Dra åt helvete.