Att argumentera för mångkulturen är en förlorad sak – nu satsar överheten istället på nostalgi över ett förlorat Sverige, som man påstår inte längre finns.
Som provballong inför en eventuell strategisk kursändring lyfter SVT Kultur fram en amatörpsykologisk författarduo, statsvetarna Katarina Barrling och Cecilia Garme. Ur reportaget kring boken ”Saknad” framgår att SVT nu konstaterat att svenska folket lever i sorg och raseri över hur deras chefer i riksdagen lät vårt land invaderas av plånboksväljare från u-länderna. Den tidigare argumentationslinjen, som gick ut på att mångkulturen är gudomligt bra och dess motståndare djävulskt dåliga, biter dåligt nu när alla insett att motståndarna hade rätt. I enlighet med SVT-koncernens kärnuppdrag, att motarbeta patriotism, måste man därför flytta fokus i debatten. Istället för att övertyga svenskarna om att mångkultur är bra gäller det nu att övertyga oss om att Sverige är bortom all räddning.
Riskfylld retorik
Hellre än att hitta den självklara lösningen på utlänningsproblemet vill SVT få oss att ägna tiden åt nostalgi och sorgbearbetning. Detta innebär emellertid att man måste medge att det som skett var en katastrof. Programmet från kulturredaktionen är därför att se som en ”provballong” inför en strategisk kursändring – förmodligen sanktionerad på styrelsenivå. Den nya linjen är närmast komisk – SVT, som i sina interna jargong kallat äldre arbetarklass för ”Nisse i Hökarängen”, berättar plötsligt hur mycket man bryr sig om känslorna hos de bortträngda och hånade äldre svenskarna. SVT visar nu förståelse för de SD-väljare som man under ett årtionde kallat ”white thrash”. Stats-TV erbjuder nu tröst och förståelse till den åldersgrupp som deras ministrar tidigare benämnde ”köttberget”.
Kognitiv dissonans – men hos vem?
I författarinnornas infantila analys utpekas de oroliga svenskarna för att lida av ”kognitiv dissonans”. Detta eftersom vi å ena sidan förskräcks av massinvandringens följder medan vi å andra sidan bejakar överhetens värdegrund. Att så få svenskar aktiverar sig mot invandringen förklarar författarinnorna elegant genom att hänvisa till ”svenskt ingenjörstänkande”. Det förespeglar inte damerna att det finns en annan förklaring till det lama motståndet mot mångkulturen – till exempel att hela statsmakten förklarat krig mot dem som säger emot. 1997 förklarade en minister i riksdagen att invandringsmotståndarna ska ”jagas och kriminaliseras”. Ingen sade emot. En statsminister sade år 2000 ”vi ska krossa dem!”. Debattklimatet, inte svenskt ingenjörstänkande, är förklaringen till de svaga protesterna.
Men nu är detta skede slut. Nu har statsministern erkänt att politikerna som släppte in tredje världen i Sverigre var ”naiva” och SVT har erkänt att fel personer, dvs vi, hade rätt. Äntligen kan uppdämd vrede få sitt utlopp. Som engelsmännen säger, If you don’t pay the piper, he comes calling.
Den kognitiva dissonans som SVT babblar om kommer att drabba bolagets medarbetare betydligt hårdare än oss andra. Deras bekymmer är nämligen våra glädjeämnen –
=> den verkliga oppositionen utanför riksdagen växer exponentiellt
=> allt fler sjuklöverväljare ser orättvisan i hur SVT bränner deras skattepengar för att lura dem att fortsätta rösta på idioter.
Vårt råd till alla politiker, statsvetare och statsjournalister som lider av kognitiv dissonans är enkelt: Gå och vaccinera er! Era idoler inom storfinansen kan säkert koka ihop något som lugnar känslolivet.
