Kära svenska folk, kära kolleger inom fri media, kära frihetsvänner – vi måste enas för vårt gemensamma bästa.
Klockan är fem i tolv. Utrymmet för interna strider, tuppfäktning och konkurrens om publik, anhängare och väljare finns inte mer. Det är dags att vi samlar ihop gänget – styrkorna om man så vill – och börjar kämpa tillsammans mot samma mål.
För visst har de flesta av oss vanliga människor ett gemensamt mål. Vi vill alla leva i frihet och fred, kunna fatta egna beslut över våra liv, kunna försörja oss utan att slita dygnets alla timmar och känna att vi lämnar en trygg, ren och vettig värld till våra barn. Egentligen spelar inget annat någon jättestor roll i det långa perspektivet.
Olika åsikter utvecklar
Olika åsikter är utvecklande och fullkomligt nödvändigt i en fri värld. Vi kanske har sympatier för den ena eller andra sidan i striden mellan Ryssland och Ukraina och det är helt ok. Det är inte lätt, för att inte säga omöjligt, att veta exakt vad som ligger bakom konflikterna på riktigt. Etablissemangets media ägs ju nämligen till nära på 100 procent av globalisterna och den som styr informationen styr faktiskt världen.
Därför ska vi inte strida sinsemellan om dylika saker. Tycka och tro kan vi absolut göra, men om vi strider mot en med motsatt åsikt, blir resultatet att båda förlorar. Vi förlorar i sammanhållning för det som är riktigt viktigt för oss här och nu. Att engagera sig för andra människor är inte fel, men inte på bekostnad av vår egen sammanhållning. Och hur det än är, vill ingen av oss, till syvende och sist, ha strider, krig och konflikter.
Jag minns när jag som barn satt hemma vid köksbordet och lyssnade på min fars och min morbrors vänskapliga käbbel om Palme var en förrädare och en maktgalen pamp eller ej. De hade alltid olika åsikt men de diskuterade, till och med med humor, i 10 minuter och sen var det bra. De vart aldrig ovänner, vilken fråga det än gällde, men olika åsikter hade de.
Söndra och härska
Idag är det annorlunda tyvärr. Konflikter underblåses faktiskt av makteliten. De formligen älskar när vi splittras mer och mer. Män och kvinnor ska hata varann, hetero- och homosexuella, svarta och vita, muslimer, judar och kristna, ovaxade och vaxade, vänstern och högern och sist men inte minst, Ukraina- och Rysslandanhängare. Alla ska vi helst hata varandra så de homogena grupper som tidigare förenades i kärlek minskar och ersätts av grupperingar som förenas i hat.
På given signal tvingas du ta ställning i olika frågor som makten vet att du kommer att ha starka åsikter om. I det senast nämnda exemplet framfördes med all önskvärd tydlighet vilken sida som var bov (Ryssland) och vilken som var offer (Ukraina) och således vad du skulle lägga din energi att propagera för. Ukrainaflaggorna spreds blixtsnabbt på Facebooks profilbilder, hätska meningsutbyten uppstod och förolämpningar mellan tidigare såta vänner började hagla i sociala medier. Gissa om några sitter på andra sidan och gnuggar sina händer av förtjusning.
Strid inte mot din allierade
Om vi ser till den politiska sfären, så är vänster- och högerpolitik i princip överspelad, åtminstone på de flesta väsentliga plan. Med de problem vi står inför i dagens värld är våra beröringspunkter fler och långt mer betydelsefulla än de någonsin varit tidigare. Det vi har att slåss emot är i allra högsta grad en gemensam fiende och inte varandra. De drömmar, mål och behov alla vi frihets- och fredsälskande människor har – de har vi gemensamt och det är detta vi måste komma till insikt om. Man ska välja sina strider, säger man, och det är precis vad det handlar om nu när klockan är fem i tolv. Nu är det dags att vi kastar av oss stoltheten, tar varandra i hand och tillsammans bekämpar finanseliten, globalisterna och deras hantlangare. Vi ska ta tillbaka den värld de stulit från oss. Vi ska skapa ett fritt samhälle utan tvång, förtryck, gifter och åsiktskontroll.
Om vi tillsammans genomför den fredliga revolution som de allra flesta av oss drömmer om, kommer den positiva förändringen inte låta vänta på sig.
