Li Sam Björk om RFSL, finanseliten och realpolitik

I det Djupa samtalet denna gång tar vi upp krafterna bakom HBTQ-rörelsen med Li Sam Björk, som själv har genomgått ett könsbyte och har stor kunskap i ämnet. Li är dock starkt kritisk till både HBTQ-rörelsen och RFSL.
Detta är ett kort utdrag ur intervjun.

Li Sam Björk kände sig tvingad att byta kön i sen ålder och har gjort försök att engagera sig i RFSL och HBTQ-rörelsen, men det gick inte så bra, berättar hon. Li blev mer eller mindre mobbad för sina åsikter och erfarenheter om vad transsexualism handlar om. Hon berättar att hon blev chockad för hon trodde att organisationen var saklig och argumenterade för att representera människor av olika kön och framförallt det här med transsexualismfenomenet, men det gjorde de inte alls. De hade en annan agenda – man sökte makt.

Li, kan man säga att RFSL är en del av vänsterns organisationer för att påverka människor?

– Det kan man säga, de har ju lite sitt ursprung där, med proteströrelser och liknande som fanns på 60/70-talen.

Det finns rörelser som säger sig stå för någonting väldigt positivt, snälla och viktiga frågor, men under ytan kan man upptäcka att de är frontorganisationer för annat. Och man kan till och med se att klimatrörelsen är skapad av några av världens rikaste människor och syftet har varit makt och pengar. Vad har du för tankar om detta?

– I mindre skala förvisso, så erfar jag att RFSL framförallt har förgreningar i andra organisationer. Man infiltrerar med sina ledamöter. Även genusvetenskapen har sitt ursprung där. Allting går ut på kontroll, redan av barnen i förskolan. Det är fejkorganisationer utan vettigt syfte. Exempelvis feministerna går ju ut med jämställdhet och så vidare och man ska kvotera in kvinnor i styrelser, men min uppfattning är att man kvoterar inte in vilka kvinnor som helst utan man kvoterar in feminister. Det gäller även på universitet.

Vissa organisationer som säger sig hävda det goda, har blivit som tyranner med mandatet att stämpla folk för olika saker. Kan du berätta vad du själv har upplevt angående detta?

– Det de gör är att de provocerar fram sin sak, så pass att folk tänker att det är bäst att göra som de säger så de blir tysta sen. De infiltrerar, de stoppar in sina människor i den organisationen som jag var med i från början som hette ”Benjamin” och som handlade om fenomenet transsexualism. Det fanns också en organisation för intersexuella och jag var med på en RFSL-konferens i Malmö, där man öppet satt och diskuterade hur man skulle kunna ta över den organisationen. Där handlar det inte bara om pengar utan att komma in i maktens korridorer och vad de kunde tjäna på det.

Den så kallade vänsterrörelsen säger sig vilja göra arbetsplatser mer jämställda mellan kvinnor/män och svenskar/invandrare men det gäller bara på ”vita” arbetsplatser, inte där merparten är av annan etnicitet, eller inte heller på universiteten. Vad har du för erfarenhet där?

– Min erfarenhet från Stockholms universitet, där finns en sektion som heter genusvetenskap. Senaste jag var där, när jag läste statsvetenskap, bestod den fakulteten av 22 kandidater eller professorer – alla var kvinnor. De skulle ju representera jämställdhet. Det har ingenting med kompetens att göra.

Det talas mycket för att vi ska kunna vara annorlunda på många vis, etniskt, sexuellt och allt möjligt men att vara annorlunda åsiktsmässigt är nästan omöjligt idag.

– Nej du kan inte komma med andra idéer. Jag har varit med i en massa olika partier, främst för att jag ville se vilka människor som var med och vad de står för och vad de vill. Grejen är ju den att de vill samma sak som alla andra. Det finns ingen variation inom partierna och ingen idé om att göra saker annorlunda.

Det finns extremt rika och mäktiga människor som skapar och stöttar olika organisationer som säger sig stå för något gott, men som egentligen har en annan agenda. Hur löser vi det problemet?

– Min tanke är att man försöker presentera olika förslag som folk kan haka på. Det finns något som heter realpolitik som handlar om att se verkligheten som den är och tar hand om problemen som de är. Alltså inte en ideologi. Det ser jag som en möjlighet framåt.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar