I tisdags hölls en konferens om kärnvapen där fredsaktivister kunde ställa frågor till utrikesminister Ann Linde. Hennes svar var minst sagt svävande.
Anders Romelsjö: Ska kärnvapen grupperas på svensk mark?
Ann Linde: Goddag yxskaft!
Det är den något nedkortade versionen av mötet som hölls den 14 juni, åtminstone om man får tro Romelsjös egen sajt Global Politics. Enligt denna hade en rad fredsaktivistiska grupper bjudits in genom UD:s Enhet för nedrustning och icke-spridning, bland andra Svenska Fredskommittén (SFK) men även Svenska Läkare mot Kärnvapen, FN-förbundet, Röda Korset, Kvinnor för Fred och Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen.
”Vad gäller risken för Sverige att angripas hävdade Ann Linde A: att Rysslands kärnvapen i Kaliningrad är ett hot B: att hon inte ser någon risk att Sverige skulle angripas C: att Sverige nu kommer att skyddas av Natomedlemskapet.
Sverige har gått in med en ’ren’ ansökan till Nato – regeringen kommer inte att begära någon särskild regel för Sverige vad gäller stationering/införsel av kärnvapen i landet.
Utrikesministern menade vidare:
A/ Sveriges beslut att inte ha kärnvapen i landet är känt sedan länge
B/ Nato och Förenta Staterna kan inte kommentera hur deras flyg och fartyg är bestyckade.
Detta betyder naturligtvis att med ett Natomedlemskap följer risken att kärnvapen förs in på svenskt territorium. Och att misstanken att så skett kan föranleda angrepp.”
Romelsjös egen fråga till Linde handlade om att Natos biträdande generalsekreterare för försvarsinvesteringar, Camille Grand, sagt att Nato inte kan ge garantier till Ryssland att kärnvapen inte kunde utplaceras i Sverige och Finland. Han undrade varför Sverige inte krävt detta med tanke på att några Natoländer har sådana avtal.
Enligt Global Politics blev det inget egentligt svar på frågan från Ann Linde, mer än att hon upprepade vad hon sagt tidigare: att Sverige gått in med en ”ren” ansökan om Nato-medlemskap. Hon sade också att Sverige ska ”ensidigt be” att kärnvapen inte placeras i Sverige.
