Ekonomer bekräftar att löneökningar inte är huvudorsak till inflation, varken i krig eller fred. Ändå är Sveriges så kallade arbetarrörelse enig: Lönerna ska inte höjas. Löntagarna ska huttra för högre vinster och för att staten och politikerna ska kunna få fortsätta spendera mångmiljardbelopp på sina käpphästar.
SCB bekräftar att industrilönerna under många år har släpat efter storföretagens vinstutveckling. Och konjunktursifforrna för andra kvartalet 2022 – under pågående krig i Ukraina – pekar uppåt.
Någon ekonomisk kris, förutom den som arbetarklassen upplever, står inte att finna varken i nationalekonomisk statistik, i storföretagens kvartalsrapporter eller i börskurserna. De sistnämnda torde vara är en god värdemätare på företagens tro på sin egen ekonomiska framtid. Som man kan se härnedan tuggar börskurserna upp obekymrat på sin långsiktiga trend efter vårens korrigering.
Den enda kris som verkligen finns är den inflationskris som privathushållen utsätts för genom att politiska beslut framtvingar inflation samtidigt som socialdemokraternas fackliga organisationer gör allt för att hindra hushållen från att begära kompensation.
När arbetsgivaren höjer sina priser, (priser som i många fall de egna anställda ska betala), plus sina vinster, ska de anställda alltså avstå från ens den löneökning som täcker prisökningen. Sådant säger facket nu öppet. Med små bokstäver har Sveriges ledande fackförbund haft den inställningen under många år.
Följden ser man i diagrammet nedan.
Alla utom arbetarna badar i pengar
DN räknar idag upp de utgiftsposter som man säger sig känna till i den kommande statsbudgeten – bland annat mer försvar för (5 miljarder kronor) och laddstolpar för elbilar (400 miljoner kronor). Tidningen glömmer nämna den något större posten u-hjälp på över 50 miljarder kronor.
Överhuvudtaget visar statsbudgeten detsamma som den nationalekoniska statistiken och sifforna från storföretagen. Någon ekonomisk kris inte finns annat än hos löntagarhushållen. Ändå kräver det officiella Sverige att just hushållen ska sänka sin levnadsstandard avsevärt.
Men blir det inte värre ifall vi släpper lönerna fria? Inflation är ju dåligt anser Frihetsnytt?
Nej. Det blir inte värre utan bättre. Sambandet mellan löneökningar och inflation finns, men det är inte alls så starkt som det officiella Sverige låtsas.
”Industriarbetarnas tidning” kämpar för arbetsgivarna
Dagens Arbete, som kallar sig industriarbetarnas tidning, inskärper att ”Sverige har i princip haft 25 år av reallöneökningar. Lönelyften har alltså varit högre än inflationen”. Andemeningen är att nu får det vara nog – men stämmer det överhuvud taget? Tja det stämmer just ”i princip”, se grafiken ovan. Och det stämmer i princip i den mån inte Konjunkturinstitutet systematiskt manipulerat inflationssiffran nedåt, som många ekonomer påstår.
Något som definitivt stämmer är att effektivitetsökningen i form av teknisk utveckling varit mångdubbelt större än de då och då uppdykande reallöneökningarna. Staten och kapitalet har med andra ord slickat i sig ungefär 100% av frukterna av den enorma effektivitetsökning som den tekniska utvecklingen ger varje år.
Drivs inflation verkligen av arbetarlöner?
Än så länge finns det få bevis för att löneökningar orsakar inflation i någon avgörande utsträckning. I USA, där styrningen av den akademiska världen inte är så heltäckande som i Sverige görs undersökningar om korrelationen mellan dessa två storheter. Grafiken nedan från Economic Policy Institute visar den senaste tidens acceleration i priser och löner i 110 branscher i USA. Som synes finns bara svagt samband mellan de löne- och prisökning.
I sektorer där priserna stiger, som biltillverkning, beror detta i allmänhet inte på att löneökningen är hög. Och i de sektorer där bristen på arbetskraft har pressat lönerna uppåt, som hotell och andra boenden, har löneökningen inte lett till någon snabb pristillväxt. Kort sagt, prisinflationen är fortfarande ett problem som orsakas utanför arbetsmarknaden.
Även fackbossarna i händerna på makthavarna du aldrig valde
I Sverige är den allmänna uppfattningen tvärtom – till och med bland fackföreningar. Enligt Dagens Arbete och LO ska arbetarna avstå inte bara från sin andel av effektivitetsökingen utan också minska sin reallön. Men det finns naturigtvis en uppsida: Vinsterna i storbolag och banker, som ofta investerar dessa pengar utomlands, kan fortsätta öka. Och den offentliga sektorns kostnadsökningar, även dessa till stor del inriktade på utlands- och utlänningsprojekt, kan fortsätta.
Kritiker menar att fackföreningsmän numera, liksom politiker, tänker mest på sin ekonomiska framtid efter den måttligt välavlönade karriären inom respektive rörelse. För den följsamme har Makthavarna du aldrig valde alltid en plats. Eftersom fackföreningspersonalen är partiansluten finns även åtskilliga reträttposter inom den offentliga sektorn att välja på. Tillsammans medför dessa omständigheter ett ett svagt incitament att vara medlemmarna till lags.
