Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Amatörmusikern Robert M. Hazen spelar flera instrument i orkestrar. Han är också professor i geofysik på George Mason-universitetet i Virginia, USA, expert på grundämnet kol och dess förekomst, historia och processer. Som sådan har han skrivit boken ”Symphony in C”. Titeln syftar både på kolets tecken C i det periodiska systemet och på den musikaliska tonarten C. Boken kom ut 2020 men tycks märkligt okänd i Sverige och finns inte översatt.
Hazen skapade det globala nätverket DCO, Deep Carbon Observatory, för samordnade studier av grundämnet kol. Nätverket räknade 1.200 forskare världen runt och verkade åren 2009-2019. Då tog stödet slut från Sloan-stiftelsen, grundad av tidigare GM-chefen Alfred P. Sloan.
DCO avslutade sin samlade verksamhet i december 2019 med en internationell konferens för att redovisa sina studier och rön. Boken ”Symphoy in C” sammanfattar dessa rön och studier.
Den lovsjunger grundämnet kol som basen för allt Jordens liv och i olika föreningar grunden för det mesta av vad både naturen och mänskligheten har skapat – naturen under 4,5 miljarder år och mänskligheten sedan den senaste nedisningens slut för ca 11.700 år sedan.
Boken är utgiven av förlaget W. W. Norton & Co. Med register, referenser och hänvisningar omfattar den nära 300 sidor på levande och lättläst engelska.
På lättläst engelska
Den är skriven som en lång föreläsning, där Hazen i pedagogiska avsnitt för läsaren genom kolets roll på Jorden ända sedan solsystemets skapelse för drygt 4,5 miljarder år sedan fram till nutid och med blick även in i framtiden.
Avsnitten kan gärna läsas vart för sig för eftertanke och begrundan. Jag vet mig aldrig ha läst en sådan genomgång av kolets avgörande betydelse för Jordens och livets utveckling.
Som musiker delar Hazen innehållet i satser. Som ouvertyr tar han Universums skapelse med Big Bang och grundämnenas uppkomst under enormt tryck och enorm hetta under bara några minuter – med det fasta grundämnet kol som ett av de första efter gaserna väte, helium och syre.
Sedan skildrar han hur solsystemet med Jorden och övriga planeter skapades ur ett kosmiskt stoftmoln med grundämnen från exploderade stjärnor långt ute i det växande kosmos.
Mineralogen Hazel skildrar hur kol i olika föreningar i Jordens inre under högt tryck och hög värme bildar olika mineral, inklusive det hårdaste av alla: diamant.
Likaså skildrar han hur kol i förening med syre kom ut som koldioxid i enorma vulkanutbrott och tillsammans med andra gaser bildade Jordens första stabila atmosfär efter att Jorden först kolliderat med den mindre planeten Theia och som minne av detta fick sin måne.
Jorden bombarderades av himlakroppar
Boken skildrar hur den unga Jorden bombarderades med större och mindre himlakroppar både från det nybildade solsystemet och utifrån, innan Solens och planeternas gravitation bringade ordning efter någon halv miljard år med Saturnus ringar som påtagligt minne.
Himlakroppar förde vatten som is och ytterligare grundämnen till Jorden. Hazen visar hur kolhaltiga tillskott snabbt bidrog till Jordens utveckling över och särskilt under ytan. Eftersom kol lätt reagerar med andra ämnen, fördes koldioxid upp i atmosfären – och andra kolföreningar ned under Jordens yta.
Boken visar hur tyngre ämnen och föreningar dras in mot Jordens inre, medan lättare pressas till eller över ytan. Hazen visar hur kolets mångsidiga förmåga att bilda föreningar både tillför hårda mineral och bergarter och samtidigt ingår i mjuka material som bas för nya biologiska livsformer.
Kommer nära livets ursprung
Hazen visar med äldre, jämnåriga och yngre kollegers olika rön och upptäckter hur kolet dominerar världens kemiska forskning. DCO-forskarna redovisar att det mesta (upp till 99 procent) av allt Jordens kol fortfarande finns under jordytan.
Sällan som fritt kol utan i föreningar med olika ämnen, även som kolväten (bränslen) i Jordens inre. Hazen säger det inte uttryckligt, men man drar lätt slutsatsen att ingen brist råder på kolhaltiga bränslen.
Hazen med kolleger kommer nära livets ursprung genom att visa att kolhaltiga mineral i gränszoner kan kopiera sig och ta energi från mineralytor i närvaro av vatten. De betonar särskilt betydelsen av vatten för att jämte solljus och kol ge näring åt olika livsformer genom fotosyntes.
Men de förklarar inte hur död materia kan bli levande varelser med matsmältning (metabolism), än mindre hur medvetandet uppstår och utvecklas, det som är själva Livet.
För att undgå politiska angrepp skriver Hazel en anpassad bekännelse till tanken att mer koldioxid skulle kunna farligt värma atmosfären. Men det gör han mindre engagerat och livfullt och avrundar med att fortsatt hävda kolets avgörande betydelse som Livets bas – och koldioxidens betydelse som Livets gas.
Det gör hans bok central för bättre förståelse av Jordens och världens geologiska och biologiska utveckling.
Skribent: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
