Martin Luther King – Globalistisk marionett eller hjälte?

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Martin Luther King – En tvivelaktig förebild och många frågetecken

Varje år firas i Förenta Staterna en helgdag upphaussad bortom vett och sans. I USA där man är noga med titlar kallas han dr. King. Han var teologie doktor, fredspristagare och författare till flera böcker och akademiska verk. Han var en lysande talare. Hans I Have a Dream-tal i Washington inför 200 000 marschdeltagare hör till de stora händelserna i Amerikas 1900-talshistoria, ja, det är en av de viktigaste händelserna i USA:s historia överhuvud taget.

Fusk från ungdomsår till akademisk avhandling

King föddes 1929 som son till frikyrkopredikanten Daddy King. Daddy döpte sin son till Michael. Sex år senare fick fadern en ingivelse att byta sitt eget namn för att hedra reformatorn Martin Luther. Hans son hette därefter Martin Luther King jr. Ingen av dessa namnändringar blev emellertid juridiskt erkända i domstol, vilket är ett krav i Förenta Staterna.

Martin Luther King den yngre inledde sin karriär med en predikan i Ebenezer Baptist Church¹ som han kallade ”Life is what you make it”. Predikan var ett plagiat från den kände predikanten Harry Emerson Fosdick². King hade inte ens brytt sig om att ändra namnet på predikan, vilket de flesta plagiatörer brukar göra. Denna predikan skulle bli ett genombrott för King. Han var en skicklig orator och krafter högre upp började nu planera hans framtid. Några år senare gav King ut sin första bok, ”Stride Toward Freedom”³ också den ett plagiat av flera vita liberalers artiklar i medborgarrättsfrågan.

Kings första uppsats i teologi hade titeln ”The Place of Reason and Experience in finding God”, ett arbete där hela stycken, ibland hela kapitel, var kopierat från teologen Edgar S. Brightmans⁴ ”The finding of God” från 1931. Ytterligare en av Kings uppsatser skriven under hans tid vid teologiska fakulteten i Boston visade sig vara stulen i sin helhet från den världsberömde ekumeniskt inriktade Walter Marshall Horton⁵.

Kommunister, idel kommunister

De akademiska oegentligheterna är inte det enda skelettet i Kings garderob. Han var som politisk agitator i hög grad delaktig i förberedelserna för 60-talets samhällsomvandling som det Amerikanska Kommunistpartiet (CPUSA) planlade i mitten av 50-talet. Den 1 maj 1957 deltog Martin Luther King Jr. i ett mycket speciellt möte anordnat av Highlander Folk School⁶ nere i den Amerikanska Södern. Highlander Folk School som numera heter The Highlander research and Education Center var en typisk kommunistisk frontorganisation grundad av Myles Horton⁷, kommunistpartiets organisatör i Tennessee, och Don West som hade samma befattning i North Carolina. Dessa två ledde mötet tillsammans med Abner Berry⁸, James Dumbrowski och även medlemmar i CPUSA. Mötets syfte var att i detalj arbeta för det så kallade Lincon-projektet (de upplopp som skulle starta ett decennium senare).

I slutet på femtiotalet hade King en rådgivare vid namn Bayard Rustin⁹. Rustin var till skillnad från King ingen plagiatör. Han var begåvad, men gay vilket inte passade någonstans på den tiden speciellt inte i det svarta Amerika. Rustin var pacifist och dömdes till två års fängelse för att ha vägrat göra militärtjänst. Rustin dömdes åter till fängelse 9 år senare för förargelseväckande beteende och sodomi. Det är uppenbart varför globalisterna inte satsade på Rustin. 1957 var han delegat på kommunistpartiets 16:e kongress. Samma år grundade han tillsammans med Martin Luther King Jr. ”The Southern Christian Leadership Conference”, SCLC. Vice ordförande i SCLC var baptistpastorn Fred Shuttlesworth¹⁰ som samtidigt var ordförande i den kommunistiska frontorganisationen ”Souhern Conference Educational Fund”, vars chefsorganisatör dessutom satt i styrelsen i den marxistiska ”Fair Play for Cuba Committee”¹¹.

Andrew Young¹² var SCLC:s programdirektör i början av 60-talet. Young blev senare utnämnd till USA:s FN-ambassadör av president Jimmy Carter. Youngs arbete i kommunistiska frontorganisationer var inget hinder för hans politiska karriär. Det gick bra fram till att Young uttryckte sympatier för palestinierna. Israels säkerhetstjänst Mossad hade dessutom avlyssnat ett samtal Young haft med en representant från PLO. Israel krävde att president Carter skulle avskeda Young. Carter lydde givetvis som USA:s presidenter alltid gör.

Martin Luther King Jr:s koppling till Ryssland och Kina

Bayard Rustin reste 1958 till Moskva. Efter resan organiserades Kings första protestmarsch. Kommunistpartiets officiella tidning The Worker förklarade då stolt att marschen var ett kommunistiskt projekt. Rustin avgick 1961 från posten som Kings sekreterare men blev kvar i kulisserna. När Martin Luther Kings historiskt betydelsefulla demonstrationståg ägde rum i Washington i augusti 1963, var Rustin Bayard en av de ledande i organisationskommittén. Vissa påstår att det var Rustin som var den verkliga organisatören. Kings nye sekreterare hette Jack O’Dell¹³. O’Dell hade gått med i kommunistpartiet fem åt tidigare. Detta orsakade en viss uppståndelse i media dock inte i vänstermedia som Washington Post, som kallades ”Pravda on Potomac”. Efter dessa skriverier valde King att med stora åthävor avskeda O’Dell – bara för att omedelbart anställa honom igen, nu som SCLC:s chef i New York.

1963 reste Robert Williams, en afroamerikan från North Carolina till Kina. Vi bör komma ihåg att USA och Kina inte hade diplomatiska förbindelser. Denna resa inträffade 20 dagar innan Kings stora demonstration i Washington. Syftet med resan var att utverka kinesiskt stöd för Kings rörelse. Williams var vid denna tid bosatt på Kuba och gjorde radiosändningar till USA, ”Radio Free Dixie”. I dessa radiosändningar uppmanade Williams svarta att angripa vita amerikaner med vapen. Under samma tid skrev Williams boken ”Negroes with guns”. Förordet till denna bok skrevs av ingen mindre än Martin Luther King Jr.

Det vimlade av kommunister runt King, men den grå eminensen under alla år var Stanley Levison, förmögen affärsman från New York och i Amerikanska Kommunistpartiets ledning. Levinson var en mycket begåvad man som talade jiddisch, franska och ryska. Det var Levison som slussade in sovjetiska pengar i Kings rörelse och han var hjärnan bakom Kings PR-framgångar.

King – ett moraliskt föredöme

FBI hade under längre tid känt till Levisons kontakter med Sovjetunionen, vilket ledde till att Martin Luther King blev avlyssnad av den federala polisen. Det var känt hos allmänheten att King ”hade kvinnoaffärer”, men detta är en förskönande omskrivning.

William C. Sullivan, FBI:s andre man under Hoover, lättade en aning på förlåten kring King. I sin självbiografi skrev Sullivan om King och ger små pusselbitar, som sammantaget låter oss förstå varför FBI:s arkiv om King är hemligstämplat till 2027. Klart är att King köpte prostituerade med pengar han förskingrat från SCLC. Hans resor runt om i USA var orgier i sprit och sex. King krävde av hans underlydande att det skulle finnas dyr konjak och vita kvinnor på hans hotellrum.

I The National Civil Rights Museum i Memphis har man byggt upp och inrett en kopia av det hotellrum där King tillbringade sin sista natt. Uppenbart är att King tillbringade sina sista timmar i en kolossal dubbelsäng, men vilka som befann sig i sängen vet muséet inte att berätta. King har ju en helgonstatus, så därför är varje ifrågasättande av hans moral närmast en hädelse. Det finns uppgifter på att det förutom King fanns tre prostituerade i rummet. Det är detta som man lite eufemistiskt kallar ”Kings kvinnoaffärer”.

Koordinerade kravaller efter mordet på King

Efter Kings död i april 1968, i armarna på en prostituerad polska, utbröt omfattande kravaller i amerikanska storstäder, särskilt i Washington DC, Chicago och Los Angeles. Den svarte ledaren Adam Clayton Powell sade i ett tal i Harlem att ”Allt det vi vill ha det måste vi erövra… Vi kommer att tränga in i de vita amerikanernas paradis!”

Poliser i både Los Angeles och Chicago lade märke till personer med röda armbindlar som gick från den ena gruppen till den andra och gav instruktioner om när de skulle angripa och när de skulle avvakta. Det var inte paroller som ”all makt åt folket” eller ner med kapitalismen som hördes utan ledarna skrek ”Död åt alla vita!” i sina megafoner. Det fanns ingen liberal som tog avstånd eller på det minsta sätt distanserade sig från dessa hatfulla paroller.

Tvivelaktig förebild för svarta

Universitetet i Boston har vägrat att återta Kings doktorsgrad, men ärendet har varit upp till diskussion i universitetsledningen. Tongivande vänsterliberala journalister har kring lögnerna runt King sagt att ”han gav det svarta samhället stolthet och någonting att se upp till”. Detta argument måste betraktas som ytterst svagt, eftersom historiska fakta om Martin Luther King Jr. förr eller senare kommer att avslöja den riktige King. Givetvis fanns andra svarta amerikaner värdiga att framhålla som föredömen, exempelvis ekonomen Dr. Thomas Sowell. Sowell är i USA erkänd som en framstående forskare och författare av tjugotal böcker. Trots att han även internationellt är erkänd nationalekonom är det få som känner till honom. Istället lyfter det liberala etablissemanget fram sådana som talar om Critical Race Theory och affirmative Action.

King lyftes fram av krafter som inte hade de svarta amerikanernas bästa för ögonen utan arbetade efter en annan mer sinister agenda.

Drygt femtio år efter Kings död står det klart att han lyftes fram av krafter som inte hade afro-amerikanernas bästa för ögonen. Var han som Elridge Cleaver en marionett i hjärtlösa globalisters händer? Skråpukemasken har fallit av från dessa så kallade vänner och avslöjat samma hjärtlöshet som slavhandlarna en gång visade. Det var sådana som Louis Farrakhan som var de sanna frihetskämparna och sådana får ingen helgdag.

Skribent: Fredrik Nilsson

1. Ebenezer Baptist Church är en baptistkyrka i Atlanta som är ansluten till Progressive National Baptist Convention och American Baptist Churches USA. Det var kyrkan där Dr Martin Luther King, Jr. var medpastor från 1960 fram till mordet 1968 och platsen för begravningarna av både Dr. King och Rayshar Brooks. [↩]
2. Harry Emerson Fosdick, 1878-1969, var baptistpastor vid Firstchurch, Montclair, New Jersey 1904-1915, blev sedan lärare i homiletik och professor i praktisk teologi vid Union Theological Seminary i New York [↩]
3. Stride Toward Freedom: The Montgomery Story är Martin Luther King Jrs historiska berättelse om Montgomery bussbojkott 1955–1956. Boken beskriver villkoren för afroamerikaner som bodde i Alabama under eran och skildrar händelser och tankar om bojkotten och dess efterdyningar [↩]
4. Edgar Sheffield Brightman, amerikansk filosof och kristen teolog i metodisttraditionen, associerad med Boston University och liberal teologi, som förmedlade filosofin som kallas Boston-personalism. [↩]
5. Walter Marshall Horton, 1895-1966. Skrev ekumeniskt inriktad litteratur bla. ”The Significance of Swedenbor for contemporary Theology” [↩]
6. Highlander Folk School, New Market, Tennessee, grundades 1932 av den kommunistiske Myles Horton, metodistpastorn James A. Dombrowski och läraren Don West [↩]
7. Myles Horton, amerikansk pedagog, socialist och medgrundare av Highlander Folk School, känd för sin roll i Civil Rights Movement. Horton undervisade och påverkade starkt de flesta av erans ledare. Det inkluderade Martin Luther King Jr., Rosa Parks (som studerade med Horton kort innan sitt beslut att behålla sin plats på bussen i Montgomery 1955), John Lewis, James Bevel, Bernard Lafayette, Ralph Abernathy, John B. Thompson, och många andra [↩]
8. Abner Berry var på 40-talet redaktör på Daily Worker och ledare för Harlemavdelningen av Amerikanska Kommunistpartiet samt grundade av frontorgananisationen Black Workers for Justice [↩]
9. Bayard Rustin 1912-1987, var en amerikansk aktivistledare som verkade för medborgerliga rättigheter, socialism, pacifism och icke-våld och homosexuellas rättigheter. Han var medlem i USA:s Kommunistiska Parti [↩]
10. Fred Shuttlesworth var en amerikansk medborgarrättsaktivist som ledde kampen mot segregation som pastor i Birmingham, Alabama [↩]
11. Fair Play for Cuba Committee, vilken hade som syfte att ge gräsrotsstöd till den kubanska revolutionen mot attacker från USA:s regering när Fidel Castro öppet började erkänna sitt engagemang för marxismen och expropriera och förstatliga amerikanskägda företag på Kuba. FPCC motsatte sig invasionen av Grisbukten 1961, införandet av USA:s embargo mot Kuba och var sympatiska med den kubanska åsikten under Kubakrisen 1962. Dess medlemmar sattes under övervakning av FBI. Bland medlemmarna finner man (inte överraskande) ledande trotskister som Joseph Hansen, Jack Barnes och Farrell Dobbs, författarna Truman Capote, James Baldwin, Norman Mailer, och poeten Allen Ginsburg [↩]
12. Andrew Young, född 1932 i New Orleans, Louisiana, var en amerikansk demokratisk politiker och diplomat. Young deltog i Martin Luther Kings medborgarrättskamp på 1960-talet och blev efter mordet på denne ledare för ”Southern Christian Leadership Conference”. Young var ledamot av USA:s representanthus för Georgia 1973-1977. Han tjänstgjorde som USA:s FN-ambassadör 1977-1979 som första afroamerikan. Young träffade den 20 juli 1979 Zuhdi Labib Terzi, FN:s representant för PLO, i lägenheten till FN-ambassadören från Kuwait. Den 10 augusti blev nyheterna om mötet offentlig när Mossad läckte sin illegalt förvärvade utskrift av mötet först till premiärminister Menachem Begin och sedan genom hans kontor till Newsweek. Mötet var mycket kontroversiellt eftersom USA redan hade lovat Israel att de inte skulle träffa PLO och Carter gav omedelbart Young sparken [↩]
13. Jack O’Dell (född Hunter Pitts O’Dell) 1923-2019 var en afroamerikansk aktivist, författare och kommunist, mest känd för sin roll i medborgarrättsrörelsen på 1950- och 1960-talen. Han växte upp hos sin farfar, en vaktmästare på ett offentligt bibliotek, och sin mormor, som var sträng katolik. O’Dell gick på ett helt svart college, Xavier University of Louisiana i New Orleans, från 1941 till 1943. Under andra världskriget tjänstgjorde han i U.S. Merchant Marines, som fungerade som en gren av militärstyrkorna under kriget. Under denna tid gick han med i National Maritime Union, en av de få rasintegrerade fackföreningarna i USA [↩]