måndag, 28 november

Svenska medier: Allt vi skriver om Nato och deras krig är propaganda

Står Anders Fogh-Rasmussen och Volodymyr Zelenskyj,för den obestridliga sanningen ifråga om krigshändelser i Ukraina? Har det en stor betydelse för framtiden i Sverige vilken knapp en kurdiska i vacker klänning trycker på i den svenska riksdagen? Dessa frågor har idag plågat både statstelevisionen och den liberala agendatidningen Dagens Nyheter. Deras motvilliga slutats är att svaret på båda frågorna är nej.

I öppenhjärtiga artiklar erkänner de ledande regeringsägda och liberalägda mediehusen hur värdelös deras nyhetsrapportering är när den handlar om internationella konflikter där Nato är inblandat.

SVT: Propagandan tröttar ut både journalister och läsare

Klockan 18 igårkväll publicerade SVT vad man kallade en lista med två punkter. Vad som skulle räknas upp är skälen bakom att allmänhetens intresse för Ukrainakriget minskar.

  1. Ivar Ekman vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI konstaterar att det plötsligt inte finns något att skriva om.
    – Men nu har utbudet av sådant material, det som vi kallar öppna källor, minskat. Särskilt eftersom båda sidorna i kriget aktivt försöker begränsa det, säger Ekman.
    Faktum är att massmedia under flera månader har vidarebefordrat endast Ukrainas och Natos pressmeddelanden som nyheter om kriget. Därmed förbrukade medierna sin trovärdighet i Ukrainafrågan – och därmed försvann den första delen av läsarintresset. Enligt krigspropagandans logik, som varje journalist känner till, håller de stridande parterna tyst om sina egna motgångar. Tvärtom vad mannen från FOI påstår finns täta rapporter från den ryska sidan, och har funnits hela tiden. Men detta nyhetsflöde, till och med den internationella kanalen RT, är svenskar förhindrade från att se – på grund av personer som Ivar Ekman själv och hans politiska överordnade. I en mediemiljö där väljarna av politiska skäl hindras från att ta del av båda parternas meddelanden blir rapporteringen mer eller mindre tyst när den ”godkända” sidan inte har något att berätta. När den ukrainska sidan tystnade försvann den sista delen av läsarintresset.
  1. Erik Halkaer, ordförande för föreningen Reportrar utan gränser, bidrar med upptäckten att det ”inte enbart är den ryska sidan som ägnar sig åt desinformation och ren propaganda, utan även den ukrainska.”
    Att denna insikt har tagit Halkäer hela tre månader att komma fram till bekräftas av hur hans journalistkollegor rutinmässigt rapporterat de mest fantasifulla pressmeddelanden från ukrainisk och amerikansk sida som ren fakta, medan man behandlat i princip allt inklusive kakrecept från Ryssland som ”desinformation och ren propaganda”. I SVT:s reportage beklagar Halkaer att ”många redaktioner tappar intresset”.
    Efter att massmedia under flera månader hetsat politikerna att understödja krigets uppenbara förlorarsida med alla slags vapen avslutar den gränslöse, enligt sin egen självbild oberoende reportern med att berömma sina kollegor med svävande tal om ”fredsbyggande aspekt av journalistiken.”

DN: Det vi skrev var väldigt viktigt spelar i verkligheten ingen roll

I den agendasättande tidningen Dagens Nyheter stryker idag ledarskribenten Arvid Åhlund flagg på ett liknande sätt. Han fokuserar på spektaklet kring den svenska Nato-ansökningen – ett dokument som hans arbetsgivare bekymrar sig för med större omsorger än ett sjukdomsdrabbat spädbarn. Efter att Dagens Nyheter under veckor byggt upp ett politiskt trauma kring den partioberoende kurdiska riksdagskvinnan Kakabaveh erkänner man att ingenting av det som man själv eller koncernsystern Expressen har fört fram som stora dagsfrågor har varit av någon verklig vikt. ”Visst, den inrikespolitiska röran är genant. Den hjälper definitivt inte. Men på sikt spelar den mindre roll än vi gärna gör gällande.”

Det enda som DN nu hävdar har betydelse för vad som ska hända i Sverige är vad USA vill ska hända i Sverige. ”USA vill ha in oss.” Skälet till att USA vill ha med Sverige och Finland i Nato är att våra territorier ”skulle stärka upp den norra flanken mot Ryssand avsevärt”.

Inför ett amerikanskt anfall mot Ryssland vore onekligen den långa finska gränsen, Sveriges stora landmassa och det ”osänkbara hangarfartyget Gotland” ovärderliga som uppmarsch- och basområden. Ett anfall enligt dessa riktlinjer är inte aktuellt i dagsläget men torde bli verklighet förr eller senare. Men den saken är självklart beroende av att den sittande svenska regimen är kvar den dagen. Hur länge denna regim, som enligt de enda slutsatser man kan dra av hans egen artikel utgör en amerikansk marionettregering, kommer att behålla makten i Sverige avstår Arvid Åhlund från att spekulera i.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar