Svenska Dagbladet publicerade igår en artikel om hur statsministerkandidaterna framställer sig själva – något som borde tjäna som påminnelse om vilket hycklande skådespel dagens rikspolitik utgör.
SvD har gått igenom ett antal poster på Instagram som visar hur Magdalena Andersson och Ulf Kristersson framställer sig själva inför valet. Artikeln är saklig, men inte egentligen kritisk. ”Det handlar – för att anknyta till sociologen Erwin Goffmans begrepp i den klassiska 50-talsstudien The Presentation of Self in Everyday Life – om intrycksstyrning. Alltså att på politikens teaterscen medvetet agera på ett sätt som ska få åskådaren att ta till sig, tro på och gilla den verklighetsbild som presenteras”, konstaterar tidningen.
Det tål att påpekas – något SvD glömmer att göra – att svensk politik inte alltid har varit en teaterscen på riktigt det här sättet. Medan amerikanska presidentkandidater under flera årtionden har varit noggranna med att synas på bild när de pussat små barn och visat upp en image av att vara hårt arbetande familjefäder som ”älskar Gud, mamma, äppelpaj och flaggan”, har vi inte haft samma ”tradition” av att partierna anlitar PR-konsulter som dirigerar företrädarna och att ”den med det vackraste kameraleendet vinner”.
Allt mer politisk teater
Att teaterspelet blivit allt viktigare märks av politikernas Instagramposter som SvD lyfter fram.
En viktig detalj är hur båda kandidaterna nu flitigt använder sig av flaggan och de blågula färgerna. Svenska politiker har i många år vägrat att appellera till nationalism eftersom den representerat det svenska folket. Nu kan man ana att de försöker få flaggan att istället representera Sverige som mångkulturellt och liberalt land, och använder den för att försöka skapa något slags medborgarnationalism av amerikansk modell.
SvD skriver:
”Länge brukade avsaknad av nationalism beskrivas som den svenska formen av nationalism, och försöken att samla väljare kring flaggan dömdes regelmässigt ut. Men årets valrörelse kommer att gå i gult och blått. Omvärlden är orolig och i Sverige oroas väljarna allra mest över ’brottslighet’ – med ’integration’ på tredje plats. I sitt tal i Almedalen nämnde Andersson Sverige eller (någon form av) ’svensk’ vid 65 tillfällen. Kristersson nöjde sig för sin del att i sitt tal i Almedalen 23 gånger använda Sverige eller (någon form av) ’svensk’. I stället fyllde han på med i ’vårt land’.”
Framförallt Magdalena Andersson är noga med att visa upp hur mycket hon älskar allt som är svenskt, samtidigt som hon naturligtvis aldrig skulle ens antyda att etniska svenskar hör till dessa saker som är värda att främja och bevara för framtiden.
”Magdalena Andersson vill göra det som är bäst för Sverige. Hon älskar Sverige och svenska värderingar. På var och varannan bild bär hon en pin med svenska flaggan. Nationaldagen firar hon med maken på Skansen och midsommar är ’något av det svenskaste som vi har’.”
Detta kan alltså delvis ses som ett försök att stjäla väljare från Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, men också som en reaktion på ”hotet från Ryssland”.
Polerade fasader
Vidare försöker båda politikerna med relativt likartade tricks för att visa upp en tilltalande fasad. Särskilt Magdalena Andersson är noga med att framställa sig som en ”statsman” genom att visa upp sig med utländska dignitärer – som SvD konstaterar ”blir ett slags rekvisita i varumärkesbyggandet av Magdalena Andersson som statsman”.
Kristersson poserar med sin familj när sonen tar studenten, ser på fotboll, tränar, äter glass, handlar och promenerar med hunden. Maggan Andersson äter mer glass och är på utflykt med sjöutsikt i bakgrunden.
Vad man däremot inte ser mer än en skymt av är hennes skakiga regeringsunderlag, konstaterar SvD.
”Magdalena Andersson leder en problemtyngd minoritetsregering med V, MP och C som stödpartier (ibland). Det märks inte på Instagram. Inte heller de återkommande voteringsförlusterna. Och visst står samhällsproblemen på rad, men dessa har intet att göra med åtta år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. I stället ges ett intryck av att hon styr riket med fast hand.”
Mediemässa presenterar nya politiska alternativ
Den 20/8 kommer Svenska Bok- och Mediamässan till Stockolm. Det övergripande temat är frihet, i synnerhet yttrandefrihet. Men eftersom det är riksdagsval inom kort har arrangörerna anpassat en mindre del av bokmässan till politiken. Men inte på det förljuget folkliga sätt som riksdagspartiernas PR-byråer föreskriver, utan genom att bjuda in alla partier att debattera med varandra på lika villkor. Inget av riksdagspartierna har tackat ja men åtskilliga partier utanför riksdagen har tagit chansen att få tala med varandra, och framförallt tala till punkt.
