onsdag, 30 november

Mordet på Lincoln – Sydstatsrevansch eller bankkomplott?

Mordet på USA:s president Abraham Lincoln är liksom andra mord på statsöverhuvuden höljt i mystik. Vilka som låg bakom det diskuteras flitigt. Den etablerade historien utgår från mördaren John Wilkes Booth som en missnöjd sydstatsanhängare, medan andra pekar på de mäktiga bankernas intresse att bli av med Lincoln.

USA 1865: Efter ett fyra år långt inbördeskrig har fred slutligen nåtts. Man har hindrat Sydstaterna från att lämna den union som utgör nationen och stor bitterhet och revanschvilja sjuder hos förlorarna.

USA:s president tillika ledare för Nordstaterna, Abraham Lincoln har all anledning att fira, men även känna oro. Han har skapat massor med fiender och liksom alla inbördeskrig har ett enormt sår åsamkats nationen, som kommer att innebära ett infekterat förhållande mellan Nord och Syd. Det finns definitivt anhängare av Sydstaterna som vill hämnas eller sabotera fredsprocessen.

Samtidigt står han mot en allt starkare centralbank, som under kriget getts stora friheter för att ekonomiskt bistå krigsinsatsen. Nu när kriget är över är förhoppningen att kunna fortsätta utvecklingen av en centralbank under statlig kontroll, något som mäktiga intressen sannolikt inte vill ska ske.

Den 14 april 1865 besöker Lincoln med sitt sällskap Ford’s Theatre i Washington DC, där han under kvällen kommer att skjutas av skådespelaren John Wilkes Booth, för att sedan avlida följande dag. Samtidigt skulle Booths medkonspiratörer mörda statssekreteraren William H. Steward och vice presidenten Andrew Johnson, vilka dock båda överlevde attentaten.

Närhelst ett statsöverhuvud mördas, finns det ofta en uppsjö av förklaringar. Precis som mordet på Palme och Kennedy, så omgärdas mordet på Lincoln 1865 av frågetecken. Vad som rörde sig i huvudet på Booth när han avlossade skottet är svårt att säga. Vad som är lättare att diskutera är: Vem tjänade på det?

Bittra Sydstater

Slaveriet brukar anges som orsaken till kriget, men det är en sanning med modifikation. Det var enbart de rika plantagerna som höll sig med slavar och det var ett alltmer olönsamt system på väg bort. Men i och med frigivandet, uppstår det konkurrens om arbeten och jordbruksmark, krav på tillgång till det offentliga rummet, samt våldsamheter från båda grupperna.

Men den egentliga orsaken var en rädsla för att den nye presidenten, Abraham Lincoln, skulle begränsa delstaternas självstyre i förhållande till Washington. Det var i ett försök att bibehålla sin suveränitet som Sydstaterna bröt sig loss. Nu när kriget var över påbörjades en centraliseringsprocess som pågått ända till våra dagar. Det finns en anledning till att inbördeskriget i Södern kallas för ”The War of Northern aggression”.

Kriget må ha förlorats på slagfältet, men i Södern började gerilla- och milisgrupper att organisera sig för väpnat motstånd. Ett dråpslag mot segrarnas ledare skulle kunna utgöra det startskott som krävs för allmän resning.

Ambitiös bankkartell

Under inbördeskriget tampades nordsidan med ekonomiska problem, vilka bestod dels av mängden små och kortlivade banker, samt frånvaron av en enhetlig valuta. 1863 stiftades National Bank act som dels skulle motverka flödet av bristfällig valuta samt tillhandahålla lån som Nordstaterna var i desperat behov av för krigsinsatsen. En krigsinsats som försatte president Lincoln i ett farligt beroendeförhållande. 1864 kom en kompletterande National Bank act som innehöll en federalt utfärdad bankstadga, som gav vissa banker statligt godkännande att trycka pengar. Tanken ska dock ha varit att detta skulle vara en temporär lösning under krigsåren, varpå penningtryckandet skulle återgå under statlig kontroll. Men man behöver inte fundera länge för att förstå att bankerna inte tänkte släppa ifrån sig denna lukrativa roll.

Misstänksamhet mot bankernas motiv och makthunger fanns redan hos de tidiga presidenterna. Thomas Jefferson fruktade den makt bankerna skulle kunna få och Andrew ”Stonewall” Jackson bedrev en sådan intensiv kamp mot bankerna under sin presidenttid 1829-1837 att perioden kallades ”Bank war”.

”Penningmankten förgriper sig på nationen”

Lincoln utgjorde inget undantag. I ett brev till överste William Elkin den 21 november 1864 skrev han:

”Penningmakten förgriper sig på nationen i tider av fred och konspirerar mot den i tider av motgång. Bankmakterna är mer despotiska än monarkin, fräckare än autokrati, mer själviska än byråkrati. De fördömer som offentliga fiender alla som ifrågasätter deras metoder eller kastar ljus över deras brott.

Jag har två stora fiender: Sydstaternas armé framför mig, och bankirerna bakom mig. Av dessa två är den längst bak min största fiende. Som en högst oönskad konsekvens av kriget har företag tronat, och en era av korruption på höga platser kommer att följa. Penningmakten kommer att sträva efter att förlänga sin regeringstid genom att arbeta på folkets fördomar tills rikedomen samlas i händerna på ett fåtal och republiken förstörs.”

Vem låg bakom?

De flesta historiker är överens om att Booth agerade utifrån en vilja att få Sydstaterna att fortsätta kampen för självständighet.

Samtidigt hade Lincoln kort innan mordet begränsat bankernas kontroll över ekonomin, ett mönster som återfinns hos både William McKinley och John F. Kennedy: kort efter att man påbörjat motståndet mot bankerna mördas man under diffusa omständigheter, av en ”ensam gärningsman”.

Gemensamt för morden på Lincoln och Kennedy var att den utpekade gärningsmannen dog innan något djupare förhör kunde hållas. Booth stupade i en eldstrid med federala agenter, medan Kennedys mördare, Lee Harvey Oswald sköts ihjäl av den cancersjuke Jack Rubenstein som själv dog i fängelse.

Det kan ha varit en ren slump att dessa ensamma gärningsmän dog, ett resultat av att vara trängd i ett hörn (Booth) eller ha rört upp starka känslor (Oswald). Men dessas dödsfall kom väldigt lägligt och innebar att man inte kunde förhöra och eventuellt pressa fram känslig information.

Slutsats: För och emot versionerna

Tittar man på det ovan nämnda underlaget för versionerna, sydstatsrevansch eller bankkomplott, så innebar den första ett misslyckande medan den andra lyckades. Sydstaterna samlades aldrig till något större motstånd utöver gerillakrigföring och politiska försök att blockera direktiv från norr. Däremot skulle bankerna kunna fortsätta att utveckla sin kontroll över ekonomi, vilket kröntes med framgång julen 1913, då den privata centralbanken Federal Reserve etablerades och fick ansvar för pengaproduktionen.

Visserligen fick bankerna fortsätta att kämpa mot några av Lincolns efterträdare, framförallt den före detta nordstatsgeneralen Ulysses Grant och William McKinley (som mördades av en anarkist 1901), men i slutänden avgick man med segern.

Båda parterna hade skäl att vilja se Lincoln dödad och båda teorierna framstår som sannolika.

Ett tredje alternativ är att Booth agerade utifrån en vilja att hämnas Sydstaternas nederlag i kriget, men att han fick hjälp med både planering och flyktväg, från de som hade intresse av bankernas fortsatta kontroll. Booths idealism och hämndbegär kan mycket väl ha utnyttjats av betydligt ljusskyggare krafter utan att han visste om det. När han sedan spelat ut sin roll, såg man till att han dödades i en eldstrid och därför inte utgjorde någon risk att bli förhörd och eventuellt kunna röja fler medkonspiratörer än de som sedan greps och hängdes för inblandning i mordet.

Booth hade inget att tjäna på bankerna, medan bankerna skulle tjäna på att kriget fortsatte, dels genom att fortsätta låna ut pengar och dels genom att centralmakten (och därmed ett starkt motstånd mot bankerna) försvagades av krigstillståndet.

Oavsett så finns det mycket att skrapa på under ytan i den här historien och den intresserade läsaren uppmanas att själv sätta sig in i frågan och bilda en egen uppfattning.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

00:06:04

Svensk ekonomi i uppförsbacke

- Annons -

Liknande artiklar