Kommunallagen reglerar vad kommunerna får ägna sig åt i bolagsväg och hur kommunala upphandlingar ska gå till. Problemet är att reglerna alltför ofta inte följs och att regelbrott inte möts av några verksamma sanktioner.
Tidningen Näringslivet tar i en artikel upp ett problem som många företag och företagare har stött på: kommuner handlar upp för enormt stora belopp, 348 miljarder kronor senast 2019.
Problemet är att det kan konstateras att alltför många upphandlingar inte går rätt till. Ett nära relaterat problem är att kommuner startar bolag för egna kommunala syften, som i praktiken konkurrerar ut privata näringsidkare som driver liknande verksamheter.
Kommunallagen och kommunala bolag
Kommuner får driva bolag som tillhandahåller tjänster åt kommunens medborgare, men det får inte vara i vinstsyfte och enskilda näringsidkare får inte gynnas. Illojal konkurrens gentemot andra företagare till exempel med hjälp av kommunala finansiella resurser ska granskas och beivras av Konkurrensverket. Allt står i Kommunallagen 2 kap. 7-8 §§.
En kommun måste till exempel få ha ett kommunalt energibolag, som av naturliga skäl blir ett väldigt stort företag. Dock likabehandlas i praktiken till exempel ett kommunalt gym, som kan konkurrera ut privata gym genom vinstförbudet. Tillsammans med kommunala caféer är detta klassiska exempel på snedvriden konkurrens i kommunsektorn. Kanske välmenat från kommunen, som vill ge medborgarna ett gym och kanske få några personer ut ur arbetslöshet – men totalt sett inga positiva effekter.
På samma sätt kan kommunala fastighetsbolag ofta genomgå branschglidning och börja tillhandahålla massor av fastighetstjänster på den privata marknaden, i och för sig konkurrenskraftigt genom skalfördelar men olagligt eftersom vinst har börjat komma in i företagets agerande och dessutom konkurrensmässigt tveksamt eftersom företaget har startats med allmänna medel. Konkurrensverket driver inte aktivt dessa frågor på kommunal nivå, det visar statistik. Kommuner får ibland viten, men då för mer eller mindre rena lagbrott och kommunala företag förefaller vara i en gråzon. Ett fall som borde vara klart men som inte har resulterat i någon granskning är när Umeå kommunala hamnbolag sålde snus till besökare.
Kommunal upphandling
27 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt Kommunallagen 16 kap. 1 § andra stycket 1. Där står, mer uttryckligen:
1 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
Intressant är också följande utdrag ur nästföljande paragraf, 2 §:
2 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
…
Tilldelningskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. …
5-10 procent av kommunala upphandlingar är dock drabbade av korruption, enligt Konkurrensverket. Problemet förväntas också öka med den kommande lågkonjunkturen och pressade företag. Med tanke på den enorma volymen av kommunal upphandling kan också onödigt och olagligt höjda priser i denna sektor driva på inflationen.
Rättssamhälle och förtroende
Sverige var länge ett tillitsfullt samhälle. Lagstiftaren kan ibland verka ha haft sådan tillit till offentliga myndigheter och tjänstemän att han inte räknade med möjligheten att de faktiskt avsiktligt skulle göra fel. Sverige har till exempel inget personligt tjänstemannaansvar, som skulle kunna stävja fel vid upphandlingar, vilket dock finns i våra grannländer. Kommuner får som sagt inte heller några viten för överträdelser på denna punkt, och totalt sett är risken liten för kommuner och tjänstemän med att chansa på att gå på sidan om bestämmelserna. Därför sker det uppenbarligen också.
Många kan förvåna sig över dessa tendenser i ett land som i många andra sammanhang har starkt fokus på vikten av att alla ska göra rätt och att allt ska vara rätt.
