Netflix är ökänt för sin woke-agenda, men för några år sedan producerade man en serie där man tillåter att Tokyoprocesserna efter andra världskriget ifrågasätts av flera av de inblandade karaktärerna. Det skriver Svenska Morgonbladet.
Netflix är känt för att producera politiskt korrekta filmer och serier där man lyfter fram feminism, mångkultur, avvikande sexualitet och andra delar av den globalistiska woke-agendan. Bolagets uppenbara agenda har tagits upp och kritiserats både av högermedier och av privatpersoner på nätet, inklusive Elon Musk som skrivit på Twitter att ”woke-hjärnviruset gör Netflix omöjligt att titta på” och även spritt en humoristisk mem med samma tema.
År 2016 producerade emellertid Netflix en serie som är allt annat än politiskt korrekt, uppger Svenska Morgonbladet som tittat igenom den ovanliga serien.
Serien heter på svenska Tokyoprocessen och handlar om rättegångarna mot påstådda japanska krigsförbrytare efter andra världskriget.
Enligt Svenska Morgonbladet tar serien upp många av de tvivel som jurister på den allierade sidan hade kring processerna, i likhet med rättegångarna mot tyska påstådda krigsförbrytare i Nürnberg, Frankfurt och andra platser.
Det problem som orsakade störst oenighet var att personer dömdes utifrån lagar som inte existerade när de påstådda brotten begicks. ”Inom juridiken kallas det för ’Ex post facto laws’ och anses vara oacceptabelt inom en rättsstat”, konstaterar Svenska Morgonbladet. Vad som är intressant är att dessa rättsövergrepp tas upp i serien och verkar ha fått relativt stort utrymme.
Sir William Webb, Tokyotribunalens presiderande domare, ifrågasätter exempelvis tidigt i serien ”varför den japanska kejsaren, som rent formellt var landets statschef, inte stod med på listan bland de tilltalade”. Något som visar sig bero på politiskt rävspel då kejsaren ”var en så pass viktig symbol och därmed ett verktyg för det reformarbete som amerikanaren ville göra i Japan. Kejsaren skulle därmed skonas ifrån skammen av att föra talan vid en rättegång. Sir William reagerade på svaret men avvisades ifrån generalens kontor innan densamme hann ställa ytterligare frågor.”
Samtidigt åtalades andra japaner ”på väldigt lösa grunder”, bland annat stod en författare åtalad för sina åsikter, en problematik som lyftes fram av den holländska domaren Bert Röling.
”Det blir tydligt i filmen att [Röling] tog illa vid sig när han säg hur amerikanernas bombattacker krossat den värld som vanliga japaner levde i – ett faktum som de tilltalade japanernas amerikanska försvarsadvokat åskådliggjorde i ett av försvarssidans öppningsanföranden. Anförandet är hämtat ifrån verkliga inspelningar under 1946 års rättegång”, skriver Svenska Morgonbladet.
Journalister konfronterade efter dessa tidiga pläderingar tribunalpresident Webb med frägor om USA:s president Truman borde åtalas för beslutet om att släppa atombomber över Japan.
”[Den indiske domaren Radhabinod Pal] och herr Röling talade vidare om saken under en kvällspromenad i Netflixserien. Pal uttryckte vilken olust han kände över att nationer som själva koloniserade andra nu fick möjlighet att döma över Asiens angelägenheter med lagar som i praktiken tillkommit i efterhand. Det går att tolka hans skepsis som en rädsla för att tribunalens domslut kunde bli starten för en ny form av kolonisering – en kolonisering som vi idag skulle kunna kalla för globalism.”
De domare som ville hålla på rättsstatsprinciperna, bland andra Röling och Pal, manövrerades till sist undan. ”När rättegångarna kommit till sitt slut, november 1948, klubbades flera dödsdomar som därpå verkställdes. Japans premiärminister under kriget, Kōki Hirota, var en av flera som avrättades via hängning”, avslutar Svenska Morgonbladet.
