Nobels fredspris 1973 delades ut för politik snarare än fred

Nobels fredspris används ofta för att lyfta fram aktörer som går finanselitens ärenden eller om det finns ett starkt symbolvärde för deras intressen. När krigsförbrytaren Henry Kissinger fick det 1973 för sitt arbete med att USA skulle dra sig ur Vietnamkriget, visar det sig nu att inte heller kommittén trodde på motiveringen, enligt dokument som Reuters tagit del av.

Nobels fredspris har fått ett alltmer skamfilat rykte de senaste åren, i synnerhet då det använts för att lyfta fram personer som företräder en globalistisk agenda, snarare än att de verkligen jobbar för fred.

2009 vann USA:s nye president, Barack Obama, priset. Bedömare menar att det var ett försök att plocka poäng genom att ge priset till ”USA:s förste svarte president” och för dennes politiskt korrekta uttalanden. Istället visade det sig att han blev den mest krigiske president USA har haft, vilket LA Times skrev om.

2012 gick priset till Europeiska Unionen, en organisation snarare än en person, med hänvisning till att den verkat för fred och samförstånd mellan länderna. Frihetsnytts läsare är dock bekanta med den överstatliga översittarmentalitet som EU bedriver mot stater, framförallt Ungern och Polen, som inte rättar sig in i ledet och snarare prioriterar sin egen befolkning framför Bryssels agendor.

Den misslyckade freden ingen trodde på

Henry Kissinger
Henry Kissinger, 1973. Foto: Wikipedia/ U.S. Department of State

Priskommitténs nomineringar hålls hemliga i 50 år, därefter kan de begäras ut. Därmed har nu nomineringarna till en av de mest kontroversiella utdelningar blivit offentliga, nämligen 1973 då priset delades av USA:s utrikesminister, krigsförbrytaren Henry Kissinger och den, för kommittén relativt okände, nordvietnamesiske generalen Lê Đức Thọ, för fredsförhandlingarna under det pågående Vietnamkriget.

Utnämningarna väckte redan då stor kritik och Thọ vägrade ta emot priset. Kissinger, som bland annat bar ansvaret för att Vietnamkriget expanderade in i grannländerna Laos och Kambodja (vilket banade väg för de mordiska Röda Khemererna) samt den skoningslösa bombkampanjen som riktades mot vietnamesiska civila, var själv skeptisk och dök inte upp på prisceremonin.

Amerikanska bombanfall mot Vietnam
Amerikanska bombanfall mot Vietnam, ett av Kissingers bidrag. Foto: Wikipedia/ U.S. Navy

Nu har nomineringarna för 1973 års pris blivit offentliga och Reuters har granskat dessa. Två dagar efter att Kissinger och Tho nått en överenskommelse i Paris, den 27 januari 1973, om eldupphör i Vietnam och amerikanskt tillbakadragande, inkom nomineringen från den norske akademikern John Sanness, en medlem i priskommittén, då denne ansåg att fredspriset skulle stärka ansträngningarna att nå fred.

Men freden skulle inte bli beständig och bröts snabbt av både Nord- och Sydvietnam, och för USA:s del innebar det en utveckling till det huvudstupa återtåg som kulminerade med Saigons fall den 30 april 1975. I USA var fredsförhandlingen en källa till bitterhet på hemmaplan och en politisk katastrof.

Kommittén var fullt medveten om att freden skulle brytas närsomhelst, men valde ändå att dela ut det. Två år senare blev alla medvetna om hur förhastat det var och Kissinger hade tillräcklig självinsikt för att vilja återlämna priset, något som kommittén vägrade att ta emot.

Fredspriset har, som nämnts ovan, även efter det fortsatt användas av priskommittén som ett sätt att belöna politiska agendor, framför att uppmuntra till fred.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar