måndag, 28 november

Novak Djokovic – Mästarnas mästare

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Och han verkar långt ifrån färdig med karriären

Inom idrottsvärlden finns det just nu få idrottsmän som imponerar lika mycket som tenniskungen Novak Djokovic. Att han har lyckats med bedriften att vinna fyra raka Wimbledon-titlar (sju totalt) talar sitt tydliga språk. Som om det inte vore nog gör han det efter att ha varit baktalad och smutskastad av en hel mediekår. Är det någon som bör tituleras ”mästarnas mästare” så är det han.
Eftersom jag är lite idrottsintresserad skulle jag kunna skriva flera sidor om Novak Djokovic senaste bedrift i den anrika Wimbledon-turneringen. Det har dock ett flertal sportkrönikörer redan gjort så tanken är inte att detta ska bli ännu en i mängden. Det står dock klart att serben nu är tidernas kanske främsta tennisspelare då han i och med Wimbledon-titeln förra helgen har kommit upp i hela 21 Grand-slam titlar. Lika många som schweizaren Roger Federer med andra ord. Detta förutom att ha vunnit Wimbledon hela sju gånger (varav fyra på raken), samtidigt som han har gått obesegrad i turneringen i hela 28 matcher i rad.
Björn Borg må ha varit en av de stora med fem Wimbledon-titlar men på det stora hela når han tyvärr inte upp till Djokovic och Federers prestationer.

Imponerande på många sätt

Det är ett otroligt imponerande facit, hur man än vrider och vänder på det och oavsett vad man anser om Novak själv. Prestationerna talar för sig själv och att bara räkna upp alla hans meriter såhär långt skulle ta en evighet. Ett är åtminstone säkert och det är att han ännu inte är klar med sin idrottsliga karriär. Åtminstone inte så länge han får vara fortsatt hel och frisk. Ifall man bortser från alla titlar och prestationer så finns det mycket mer som gör just Novak till mästarnas mästare. Det jag tänker på är främst: Det orubbliga psyket, fysiken, personligheten/attityden och sportsmannaskapet. Jag tar dem en i taget:

Det orubbliga psyket

Då jag själv spelade tennis upp till 16-års ålder, vet jag att det är en sport med mycket nerver och koncentration. Inte bara inför matcher men framförallt i matcherna – mellan varje boll. Det gäller att vara helfokuserad på uppgiften, behålla lugnet och att inte låta sig psykas av vare sig motståndare, publik eller sig själv efter en dåligt slagen boll. Det är lätt hänt att motståndaren eller publiken får en att tappa både fattning och humör. I synnerhet ifall matchen varar i flera timmar som den ibland kan göra i mästerskapsmatcher med två jämbördiga opponenter. Matcherna kan dessutom svänga rejält och man kanske hamnar i ett ordentligt underläge som kan vara svårt att slå sig ur. Som lök på laxen får man kanske samtidigt en känning i någon muskel/sena som hämmar prestationsförmågan.

Sällan fysiken som avgör

Det krävs med andra ord ett järnpsyke för att kunna ta sig igenom och vinna en tennismatch i en större turnering. Än mer så för att vinna match efter match och sedan hela turneringen. Det är sällan fysiken är den avgörande faktorn i stora tennismästerskap. Det är snarare psyke, taktik och spelskicklighet som avgör, det vill säga hur bra man studerat sin motståndare och kan utnyttja dennes svagheter.
Lägg därtill svårigheten att försöka koppla bort flertalet negativa artiklar och utlåtanden som är riktade mot ens person. Inte bara från stora nyhetsmedier utan även från betydande profiler inom tennisvärlden som istället borde stötta i dreven istället för att haka på dem.
Den före detta storspelaren Marcelo Rios påstod bland annat under våren att: ”Novak var kungen av idioti”

Att ständigt tvingas läsa och höra att man är en självisk och hemsk människa är något som inte lämnar en oberörd, oavsett om det gäller ens syn på medicinska ingrepp eller något annat. I synnerhet inte inom en så pass nervig sport som tennis faktiskt är. Att han inte låtit det påverka honom nämnvärt utan ändå kunnat vinna match efter match, visar att han har ett psyke som inte är av denna värld.

Även fysiken är anmärkningsvärd

Tennis är liksom fotboll, hockey och bandy lite speciella sporter i det att de fordrar en unik kombination av fotarbete, explosivitet och uthållighet. Du kan med andra ord inte bli riktigt bra på den ifall du saknar ett av dessa tre kriterier. Försök att hitta någon storspelare inom dessa sporter som inte besuttit dessa egenskaper och du kommer att få leta länge.
Uthållighet är något som sjunker ganska långsamt och stegvis över tid, vilken är anledningen till att man hittar många bra maratonlöpare som är 40+. De tävlar ju i en idrottsgren som inte kräver särskilt mycket explosivitet, även om det hjälper under de sista kilometrarna.

Djokso besitter fortfarande alla kriterier

I tennis krävs en del uthållighet när man möter en jämbördig motståndare där matchen kanske varar i flera timmar. Än mer ifall vädret är varmt och spelförhållandena jobbiga, som de tenderar att vara under Australian Open.
Explosivitet och fotarbete däremot, är till stor del en färskvara som sjunker snabbt med stigande ålder. Detta är anledningen till att du sällan ser proffsboxare eller kvartsbackar (inom amerikansk fotboll) som slår sig in bland de bästa när de är 30+. Novak Djokovic är i skrivande stund 35 år gammal och borde med tanke på åldern ha betydligt svårare att hänga med i de korta, snabba rusher som krävs för varje boll.

Dock har han uppenbarligen tillräckligt med explosivitet och fotarbete kvar, trots åldern, vilket är djupt imponerande. Detta tyder på att han måste vara i absolut fysiskt toppskick för sin ålder, för annars hade han inte kunnat fortsätta konkurrera i världstoppen och bli mästare på nytt.

Personlighet och attityd – hetsporren har mognat

Det finns många som hävdar att Novak har ett starkt ego och hyser ett starkt agg mot omvärlden – därav framgångarna. Det sägs också att han har ett hetsigt humör där han agerar impulsivt och tänker efter sedan. Det må ha legat ett korn av sanning i de påståendena för några år sedan när han fick ett och annat utbrott under sina mästerskapsmatcher. Personer blev öppet utskällda, han tappade fattningen och ett och annat racket slogs sönder.
Det är dock vanligare inom professionell tennis, än man tror. Det är lätt hänt att känslor snabbt tar överhanden och kan leda till många snedsteg.
Jag försvarar inte de allvarligare utbrott han har fått, men något säger mig att han har mognat en hel del genom åren, för idag ser vi sällan några utbrott från hans sida. Numera är han väldigt lugn under mästerskapsmatcherna, beter sig respektfullt mot omgivningen och är på det hela taget väldigt ödmjuk. För hur kan det inte vara ödmjukt att tacka tidigare stjärnor (som Nadal och Federer) och inte ens inkludera sig själv bland tennisvärldens stora?

Integritet som få

Värt att nämna är givetvis även integriteten då han, trots enorma påtryckningar och smutskastningskampanjer från medierna valt att inte ta någon av de omdiskuterade mRNA-injektionerna mot Covid-19. Detta kostade honom även deltagandet i Australian Open och (antagligen) US Open som inleds i Augusti. Dock har legendaren John McEnroe (han som lackade ur flertalet gånger) tagit honom i försvar och säger att ”Det får väl vara någon måtta på politikernas klåfingrighet”.

Att han trots allt detta står fast vid sina principer och försvarar sin och andras rätt till kroppslig integritet säger ganska mycket om denne mans karaktär. Mer behöver inte tilläggas.

Idrottsmannaskapet

Är det något som kännetecknar nästan varje stor idrottsman så är det det så kallade ”idrottsmannaskapet”. Det beskriver ett opartiskt, vänligt och ödmjukt beteende från den tävlande gentemot motståndare, funktionärer, lagkamrater och åskådare inom idrotten. Det handlar om att vara en god vinnare och förlorare, samt att respektera både sig själv och andra. Det är dock mycket mer än att bara vara hygglig mot människor inom idrotten, utan fordrar också att man håller en god etik även utanför idrotten, i alla sammanhang.

Detta har Novak Djokovic sannerligen bevisat under de senaste åren. Han har visat sig vara ödmjuk både på och utanför planen, samt en god vinnare och förlorare, något som inte minst hans finalförlust i fjolårets US-Open bevisar. Trots den enorma vinnarskallen gratulerade han på ödmjukaste sätt motståndaren Daniil Medvedev till segern, något som hör en riktig idrottsman till.

Tenniskungen – ingen förtjänar titeln mer än Djokovic

Slutligen kan man tycka eller säga vad man vill om denne storspelare men det går inte att bortse från det faktum att han nu är tennisvärldens störste någonsin. Ej heller kan man bortse från att han har en otrolig ryggrad och mental styrka som orkar stå pall för alla yttre påfrestningar.
En idrottsman som helt enkelt förtjänar titeln ”Tenniskungen” eller ”Mästarnas mästare” av en anledning.



























Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar