FN vill styra språket på sociala medier
FN har nyligen inlett en kampanj som ska bekämpa ”hatiskt” innehåll på internet. Kritiker vänder sig mot att den globala organisationen ska kunna påverka vad som tillåts skrivas.
Nyligen lanserade Förenta Nationerna (FN) kampanjen #NoToHate, som ska motverka så kallad ”hatretorik” på internet. Enligt kampanjen leder det ”hat” som uttrycks på internet till våld och ökad intolerans i den riktiga världen och genom att det når ut till många människor kan det även ”hota världsfreden”.
Vad exakt som utgör det hat som ska bekämpas framgår inte. Ska det vara en uttalad uppvigling eller en saklig kritik av ett politiskt fenomen eller etnisk grupp, som kan anses vara tillräckligt för att andra ska inspireras till våldshandlingar?
Som exempel på vad hatretorik kan leda till drar man på stora växlar och kopplar enskilda användares yttranden på internet till Förintelsen, det kommunistiska folkmordet i Kambodja och Rwanda 1994.
När ska yttrandefriheten begränsas?
I en annan artikel erkänner man riskerna med att yttrandefriheten kan hotas om man börjar begränsa vad folk kan säga och skriva. Fokus läggs på att staten ska kontra med ”positiv information och utbildning” för att kontra det ”hatiska” innehållet. Men att kunna förbjuda sådant som anses ”uppviglande” ses fortfarande som önskvärt och den enskilda staten hänvisas till Rabat-handlingsplanen för vägledning.
Samtidigt vill man även bygga upp en kader av digitala aktivister som ska bekämpa det oönskade innehållet. I en översiktlig utbildningssida för hur den enskilde ska agera om man stöter på ”hatiskt” innehåll finns ett antal punkter som man kan ta till om man stöter på ”hatiskt” innehåll. En av punkterna innebär att man ska rapportera innehåll på sociala medier för att få det borttaget och den sista punkten uppmanar den enskilde att ansluta sig till en icke-statlig organisation (så kallad ”NGO”), som jobbar mot ”hatretorik”.
Kritiker – ”Luddiga formuleringar och godtycklig censur”
Hemsidan Reclaim the Net, som granskar inskränkningar på internet, har gått igenom den nya kampanjen och riktar stark kritik mot dess luddiga formuleringar och det faktum att FN lägger resurser på att vakta internet.
Dessutom vänder man sig mot argumentet att det som enskilda skriver på internet resulterar i våld i verkligheten. Det fåtal som uppviglas till våldshandlingar har tillgång till samma innehåll som miljarder andra användare, som inte skadar någon annan. Varje gång ett dåd begås försöker myndigheter att utnyttja det för att kunna censurera internet, med hänvisning till att det är digitala yttranden som provocerat fram dådet.
Långsökta kopplingar, godtyckliga tolkningar och att associera kritiska åsikter till folkmord kan vara tillräckligt för enskilda myndigheter att med FN:s hjälp kunna strypa det fria ordet.
