I en ny mästrande artikel på kulturplats går Bonniers ambassadör inom våldsvänstern till storms mot journalister och politiker som ”sprider fascistiska konspirationsteorier”. ”Konspirationsteorierna” är det objektiva faktum att de utomeuropeiska invandrarna blir fler och de vita européerna färre för varje år.
En undersökning nyligen visade att så många som 47 procent av de republikanska väljarna anser att ”en grupp människor i det här landet [USA] försöker ersätta infödda amerikaner med invandrare som håller med dem politiskt”.
Precis som i Europa röstar icke-vita invandrare i regel vänster. Om USA endast bestod av vita hade republikanerna haft en betryggande majoritet och om någon annan rasgrupp fått bestämma (oavsett om det handlat om svarta, latinamerikaner, judar, asiater eller något annat) hade USA i praktiken varit en enpartistat under Demokraterna.
”Konspirationsteorin” är alltså att påpeka att icke-europeisk invandring gynnar Demokraterna. Särskilt om man antyder att sagda parti kanske, möjligtvis, eventuellt, kan vilja ha mer invandring av just den orsaken.
Om detta kände sig även vänsterliberala medier som Washington Post tvungna att rapportera. Naturligtvis med vinkeln att bara rasistiska fascister skulle ha fräckheten att notera det uppenbara faktum att de vita utgör en allt mindre del av befolkningen i USA. (Om man samtidigt, likt Joe Biden, uttrycker att USA blir bättre ju färre vita människor som finns kvar, är man dock inte fascist.)
Liknande situation i Sverige
Även i Sverige är det inte längre bara människor som öppet står för att de bryr sig om det svenska folket i egenskap av etnisk grupp som påpekar att vita svenskar blir färre och invandrarna fler för varje år som går. Det är också vanliga borgare som påpekar att vänstern gärna vill ge invandrare medborgarskap därför att invandrare röstar rött. Senast Liberalernas Johan Pehrson som i en tweet påpekat just detta.
Mot detta går nu DN:s Kristina Lindquist till storms. Hon menar att det är rätt och riktigt att kalla debattörer som påpekar det uppenbara för fascister. Men hon upplever att det inte längre är fritt fram att kalla meningsmotståndare fascister. ”I vår tid är det tydligen värre att påpeka den ideologiska hemvisten för odemokratiskt tankegods, än att sprida fascistiska konspirationsteorier”, beklagar sig Lindquist.
”Fråga bara Johan Pehrson. ’Bit ihop. Vi påstods – med samma logik från underjorden – vara fascister redan 2002 när vi krävde språkkrav för medborgarskap’, skriver han på Twitter. Budskapet riktas till Krister Thelin, pensionerad domare och flitig högerdebattör som länge var bosatt i Frankrike. Thelin tycks uppriktigt skärrad över att många reagerat på ett av hans inlägg. Det han skrev var följande: ’Vänsterns motvilja mot att skärpa kraven för naturalisering, dvs. förvärv av svenskt medborgarskap, är logisk: eftersom en överväldigande del av invandrare röstar rött, måste väljarbasen breddas så fort som möjligt. Med lokal rösträtt redan efter tre års hemvist styr S Malmö.’”
Lindquist fortsätter sedan sitt raljanta angrepp mot Pehrson, som haft fräckheten att inte vilja bli kallad fascist. Han twittrar ju ”tankegods ur konspirationsteorin om det stora folkutbytet” och förtjänar alltså fasciststämpeln, menar Lindquist.
Paranoiker: ”fascistisk paranoia”
Lindquist hänvisar till en text från LA Times i våras där Yale-filosofen Jason Stanley och historikern Federico Finchelstein kallar det för ”fascistisk paranoia” samt ”ett existentiellt hot mot demokratin och dess ideal” när människor har fräckheten att påpeka det uppenbara. Exempelvis då Ungerns premiärminister Viktor Orbán sade: ”Jag ser det stora europeiska folkutbytet som ett suicidalt försök att ersätta bristen på europeiska, kristna barn med vuxna från andra civilisationer – migranter.”
Fascistisk paranoia och ett hot mot demokratin, enligt Stanley och Finchelstein, samt givetvis enligt Lindquist och hennes bonnierska överherrar.
Det är svårt att undgå intrycket att Stanley och Finchelstein ser fascister bakom varje buske, något som kan tyda på just paranoia. Finchelstein tycks uteslutande skriva om fascism medan Stanley, vars föräldrar emigrerade från Hitlertyskland, hävdar att hans judiska bakgrund innebär att han måste ägna sig åt att främja ”minoritetsgruppers rättigheter”.
Bonniers ambassadör hos våldsvänstern
Kristina Lindquist är kanske mest känd för debaclet då hon argumenterade emot att Nya Tider skulle få delta i den censurerade bokmässan i Göteborg. Hennes argument gick ut på att alternativmedier vill ”göra lampskärmar av människohud”, något hon inte presenterade några belägg för då hennes motdebattörer Janne Josefsson och Bertil Falck ifrågasatte det fantasifulla påståendet.
Kort senare gifte sig Kristina Lindquist med Mats Runvall – en framträdande entreprenör inom AFA, samma organisation som försökte mörda Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk år 2009. Hon skriver bokstavligen sina texter för DN i samma lägenhet där hennes man skriver propaganda för våldsvänstern. Runvalls webbshop Red Deer Collective har bland annat sålt handskar med försäljningsargumentet att slippa lämna fingeravtryck då man kastar sten på meningsmotståndare, uppger Nya Tider.
Bonniers har aldrig svarat på frågor om deras språkrör Kristina Lindquist.
Efter hennes attack mot Pehrson har även andra publikationer lydigt hakat på drevet.
