Efter sin näringslivskarriär har Leif Östling riktat sitt engagemang mot slöseri och oreda i den offentliga myndighetsapparaten. Nu har han en alldeles speciell företeelse i siktet: varför det måste finnas så många och så små myndigheter för så många syften.
I Dagens Industri går Leif Östling till attack mot den politiska trenden att fånga upp småfrågor genom att dessa får en egen myndighet, ofta med kortsiktiga politiska och opinionsmässiga trender som grund.
Historiskt finns till exempel Djurskyddsmyndigheten, framtvingad av Socialdemokraternas stödparti Miljöpartiet under tiden 2004-2007, enligt många skapad för att militanta djurrättsaktivister skulle få en egen myndighet. Den lades senare ned när Socialdemokraterna förlorade makten 2006.
Trenden har dock fortsatt och Östling pekar ut inte mindre än 141 myndigheter som har mindre än 50 anställda. Men varje myndighet ska ändå ha en egen myndighetschef, myndighetsledning och administration.
Exemplen är många: Rymdstyrelsen, Institutet för rymdfysik, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för familjerätt och föräldraskap, Myndigheten för kulturanalys, Konstnärsnämnden, Myndigheten för tillgängliga medier, Polarforskningssekretariatet, Skolforskningsinstitutet, Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund och Institutet för mänskliga rättigheter är långt ifrån alla.
Erfaren granskare av skatteslöseri
Leif Östling har under sin tid i näringslivet gjort sig känd för att säga vad han tycker om det som är fel, oavsett konsekvenserna. En konsekvens var till exempel att han fick avgå som ordförande för Svenskt Näringsliv år 2017, efter att ha frågat ”vad fan” han fick för skattepengarna.
Numera kritiserar han, som privatperson, skattetryck och offentlig sektor i Sverige. Ibland agerar han i samarbete med Skattebetalarna, ibland ensam. Hans auktoritet verkar vara bevarad, genom prestigen han skaffade sig när han gjorde Scania till ett ledande transportindustriföretag.
Principiellt grundad kritik
Som kritiker pekar Leif Östling dessutom framför allt ut två saker: Statskontoret visar att nyttan per skattekrona är som minst för små myndigheter; samt att regeringen kan agera själv inom budgeten för att lägga ner och slå samman myndigheter utan att invänta riksdagsbeslut.
I DI-artikeln begär Leif Östling egentligen helt enkelt ordning och reda på pengarna inom offentlig sektor, men i alla fall tidigare har han luftat bekymmer om att den stora, tunga, svåröverskådliga svenska staten faktiskt också är svag mot framför allt inre hot, vilket han gjorde för en tid sedan i SwebbTV.
Även DO bör slopas. Även alla åsiktslagar som ”HMF” , Där skulle jag önska att alla dömda får upprättelse och skadestånd som skall betalas av anmälare , utredare och dömande personer.
Östling blev plötsligt en paria när han sa sanningen! Ett pinsamt betyg från hans tidigare kollegor! Däremot välkommen av oss som inte svansar med!
Sverige behöver folk som protesterar mot idiotin. Det kan vi tyvärr inte förvänta oss av våra politiker! Är synnerligen besviken på Ebba Bush som plötsligt insåg vindkraftens betydelse(?!).