Politikerna har blivit en egen samhällsklass

Opinionsundersökningar kring enskilda sakfrågor, som till exempel massmigration och energifrågor, visar att den politik som samhällets beslutsfattare driver igenom i allt större omfattning, saknar folklig förankring. Samtidigt saknar mer än hälften av ministrarna i Ulf Kristerssons regering arbetslivserfarenhet från vanliga arbeten. Alltmer tyder på att det har vuxit fram en klass av politiker som saknar den vanliga medborgarens upplevelser och verklighetsförankring.

I tidningen Fokus genomgång av samtliga CV:n för ministrarna i Kristerssons regering framgår att 12 av 23 ministrar saknar arbetslivserfarenhet i jämförelse med majoriteten av Sveriges vuxna befolkning. Detta gäller alltså ett underlag av beslutfattare som förespråkade den så kallade arbetslinjen under Reinfeldts regering.

Ministrar utan vanlig arbetslivserfarenhet

Ulf Kristersson
Ulf Kristersson. Foto: Wikipedia/ Vincent Öhlander Rice

Ulf Kristersson själv har som huvudsaklig arbetslivserfarenhet varit kommunikationschef på sina vänners företag, utöver detta har han bara arbetat under 2 år av sitt 59-åriga liv. Energi och näringsministern Ebba Busch har haft en årslång tjänst som PR-konsult på en lobbybyrå. Bortsett från det saknar hon helt arbetslivserfarenhet utanför politiken enligt tidningen Fokus.

Varken bistånds- och utrikesministern Johan Forsell 43 år, civilministern Erik Slottner 42 år, eller finansmarknadsministern Niklas Wykman 41 år, har någon erfarenhet av arbete utanför politiken enligt deras respektive CV:n.

Detsamma gäller för Sveriges yngsta minister genom tiderna, 27-åriga klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari, samt även för utrikesministern Tobias Billström, ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin, landsbygdsministern Peter Kullgren, Socialministern Jacob Forssmed, äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje samt för utbildningsministern Mats Persson. Allt enligt tidningen Fokus.

Problematiskt för demokratin

Det faktum att samhällets makthavare och beslutsfattare saknar erfarenhet från ”vanliga” jobb och i ännu mindre omfattning har någon erfarenhet av ”dåliga” jobb torde göra det svårt, eller rentav omöjligt, för dem att erfara hur deras beslut påverkar de som lever i en mindre resursstark verklighet.

Detta i kombination med att det i praktiken saknas kanaler för medborgare att tala direkt till politiker, om man inte av en händelse skulle råka springa in dem på gatan, skapar ett avstånd mellan beslutsfattare och andra människor som är problematiskt.

Ur ett demokratiskt perspektiv och ur ett ledarskapsperspektiv kan detta rentav vara farligt. Beslutsfattare och de som måste leva med besluten, kan komma på kollisionskurs med varandra.

Vad är lösningen?

Den kinesiske strategen Sun Tzu skrev i klassikern ”Krigskonsten” att det är gynnsamt när himmel och jord är ett och att när himmel och jord är åtskilda råder tvärtom fara. Med det menade han att det är gynnsamt när ledarna delar följarnas upplevelser och strävanden. Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara att inrätta forum där beslutsfattare utan filter får svara direkt på frågor från medborgare.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar