Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Utan känslostyrd symbolpolitik kan vi åter bli världsledande
Trots regimskiftet i riksdag och i många kommuner och regioner firar jag segern diskret. På golvet är det ändå de socialdemokratiska lakejerna som styr och de kommer göra allt de kan för att hålla ”brunhögern” på avstånd. Men det är där vi tillsammans med envishet, dygd och djävlar anamma ska få dem att förstå vad frihet och ökat inflytande för vanligt folk innebär för nu det är dags att diskutera obekväma sakfrågor.
I Sverige har vi en rörig parlamentarisk ordning. Politiken har gott om kryphål och möjlighet till märkliga konstellationer i olika formationer med olika partier. Vi har Jök och Dök och det kommer säkert fler. Talmansrundor och vem som ska regera med vilken budget.
Så i ärlighetens namn firar jag högersidans seger diskret. Men som gemene man måste vi ta tillfället i akt och tala om för allmänheten att ett regimskifte har skett i Sverige. Allmänheten är på många håll djupt indoktrinerad av socialismens fula tryne.
I samma hjulspår
På gräsrotsnivå händer därför inte särskilt mycket egentligen. I små kommuner spelar eventuella maktskiften ingen större roll. “Opposition” och redan styrande kanske byter plats, men det är fortfarande samma “erfarna proffspolitiker” som umgås.
De gillar varandra, sällan är det större meningsskiljaktigheter, utan man är vanligtvis rörande överens. Och sedan får man ju fika och arvode. Styrdokument, policys och värdegrunder används i samma skala – oavsett styre.
Hålla ”brunhögern” på avstånd med alla medel
Den offentliga sektorn, eller snarare den ofantliga sektorn, som jag skrivit om i tidigare krönika, lär tämligen oberörd tugga vidare. Annars är det ju nu verkligen läge att nedmontera den ofantliga sektorn.
KD sa innan valet att landstingen/regionerna borde upplösas. Det tror jag personligen inte att dessa politiker kommer att lyckas med. Socialdemokratin är nämligen stenhårt förankrad i varje vrå. Stat, kommun, landsting, myndigheter och statliga bolag är genom årtionden av politisering, inkvotering och socialisering helt genombesudlade av socialdemokratiska lakejer. Dessa lakejer kommer nu att “arbeta” ännu hårdare för att hålla den elaka och oempatiska “brunhögern” på avstånd.
Skurhinken
En gång i tiden var den offentliga/ofantliga sektorn sparsam med skattemedel och synnerligen effektiv. Detta var långt innan genuspedagogernas och HR-specialisternas inträde, och alla andra hundratusentals påhittade låtsasjobb.
Då satt städpersonalen och hade sitt rättmätiga fika på upp och nervända skurhinkar. Kökspersonalen satt på urdiskade sirapshinkar.
Vaktmästarna hade överblivna kabelrullar. Sedan gick djungeltelegrafen mellan fikaskrubbarna om vad som hade hänt, och vad som förväntades hända.
Städerskorna var pålitliga informatörer, de kom ju liksom källorna nära med sin mopp och sopkvast. Därav “Rapport från en skurhink” personalens egen internpost.
Kärnan
På denna tid tog personalen mycket eget ansvar. Och då skall man ha med sig att signalerna från kommunhuset till golvet inte var tillnärmelsevis lika tokiga som idag. Det gällde att sålla ut det som var viktigt för driften närmast golvet, men vi visste ju bäst ändå, tyckte vi.
Vi var närmast brukaren, patienten, eleven eller läraren. Vad som behövdes, prioriteringsordningar, enklare beslut, gemensamma kostnader. Inget var direkt känslostyrt som idag, utan byggde mer på sunt förnuft. Allting var enklare på arbetsgolvet innan digitaliseringen och borttagandet av tjänstemannaansvaret.
Tjänstemannen är sosse på jobbet oavsett
Idag tar det alldeles för lång tid för enkla småsaker att bli gjorda. Politikens inblandning är alldeles för extrem och sker helt utan fingertoppskänsla.
Röster börjar höras för ökat tjänstemannaansvar, vilket i princip varit nedlagt sedan 1976. Sossarna har hunnit med massor under dessa år. Tjänstemännen är sossar på jobbet, oavsett vad de annars röstar på, eller gör på fritiden. Så därför måste vi på golvet hjälpas åt. Det är läge nu. Det kommer ta tid, men är långt ifrån ett omöjligt uppdrag.
Väck grannen och snabbköpskassörskan!
På arbetsgolvet, men också på övrig gräsrotsnivå, måste vi ta kampen. Efter många års vanstyre så har vi nu alla vår chans att dra vårt strå till frihetens stack.
Utnyttja det blågula blockets seger i valet på ett effektivt vis. Plötsligt finns tillfälle att diskutera obekväma sakfrågor. Väck arbetskamraten, grannen, snabbköpskassörskan. Segrande block gick nämligen till val på ökat inflytande för “vanligt folk”. Du och jag. Vi och ni. Tillsammans.
Det är vårt land – det avlånga, det älskvärda, det vackra
Utan känslostyrd symbolpolitik skall vi prata ut. Stoppa massmigrationen. Den urspårade integrationen. Klankriminaliteten. Islamiseringen. Få hem våra stolta företag och göra Sverige bäst igen. Återuppbygga världens bästa skola och sjukvård. Göra omvärlden grön av avund. Vi kan fortfarande. Vi kan åter bli världsledande!
Viljestyrka och uppfinningsrikedom finns kvar i våra ryggrader. Det är vårt land. Det avlånga, det älskvärda, det vackra. Vårt Sveahjärta dunkar fortfarande hårt i var mans bröst. Klarade vi en gång i tiden att bygga världens stoltaste, tryggaste och homogenaste land ur den karga naturen här uppe i norr, då klarar vi det en gång till. Envishet. Dygd. Djävlar anamma. Tillsammans.
