En reporter från SVT fick följa de tre frihetsmännen Max, Filip och Pierre under nästan två år. Nu visar SVT filmen om den frihetsrörelse som räddade svenskarna från vaccinpass. Berättelsen väcker insikter.
I ”Rörelsen Avsnitt 1”, den mest intressanta delen, beskriver frilansjournalisten Kalle Ström hur en folkrörelse för frihet och sanning växte fram ur en gruppering unga män som i första hand varit ute efter att hjälpa varandra leva naturligt.
Reportern: ”Tremånaders prospectperiod, det låter lite som kriminella MC-gäng, lite militärt?” Pierre: ”Ja precis!”
Foto: Skärmdump SVT
När den så kallade pandemin dök upp i början av 2020 kände de tre kamraterna genast igen signalerna – detta var ingen pandemi utan bara ytterligare en produkt från den finansiella elitens kris- konflikt- och skrämselfabrik.
Ett triumvirat bestående av Filip Sjöström, Max Winter och Pierre Tinderfjäll fördelade arbetet emellan sig – Max var organisatören, Filip var agitatorn och Pierre bidrog med en grupp pålitliga män som åtog sig att skapa fysisk trygghet vid rörelsens evenemang och demonstrationer.
”Vaccinfrågan och covid är bara ett litet synligt tecken. Problemen är mycket mer omfattande.”
Foto: Skärmdump SVT
Mer under ytan på Frihetsrörelsen
”If we are true to ourselves, we can not be false to anyone.” Detta skrev William Shakespeare och den tanken är en stor del av vad Frihetsrörelsen handlade om. SVT:s dokumentär ger en unik inblick i rörelsens tankevärld och syften.
Till det yttre har målet verkat vara att organisera protesterna mot maktens intriger i samband med covid-19-”pandemin”. Men i dokumentärfilmen framträder ett djupare syfte – att hjälpa den stressade, utnyttjade och lurade nutidsmänniskan i kampen för att finna sig själv och leva med heder och ära.
”Jag kallar dem inte eliter, jag kallar dem för parasiter eftersom de lever på andra.”
Foto: Skärmdump SVT
Tankarna svävade fritt
Vissa av rörelsens ritualer och ceremonier är lätta att förlöjliga men samtidigt inbjuder de till eftertanke om människans egenansvar, självständighet och roll i samhälllet – om hela samhällskulturen. Måste vi acceptera att staten och megakoncernerna intar rollen som både vår mamma, pappa och elaka styvmor? Tankarna svävade fritt i Frihetsrörelsen. Sannolikt har många goda idéer växt i den mylla som de tre kämparna ställde till förfogande.
Foto Skärmdump SVT
Den andra, mindre intressanta delen av SVT:s film innehåller den ”payoff” som man kan anta var nödvändig för att den i stort sett positiva dokumentärfilmen överhuvud taget skulle få sändas. Denna del handlar om hur rörelsen avvecklas. Som en liten krydda beskriver man i detalj Max och Filips samarbetssvårigheter.
Andemeningen är såklart att tittaren, nästa gång någon rörelse dyker upp, ska avstå från att ansluta sig enligt devisen ”det blir bara pannkaka ändå”. Men det framgår tydligt att alla inblandade har varit de största gentlemän – även efter att en fientlig omvärld hade ruinerat dem och de råkat i luven på varandra. Därmed är den avskräckande effekten förmodligen försumbar.
Foto: Skärmdump SVT
Folket visade tänderna
Det viktigaste är resultatet. För det första har Frihetsrörelsen under sitt tvååriga liv sammanfört en stor mängd sympatiska och välvilliga människor och hjälpt dem att återfå hoppet om framtiden.
För det andra hade den stora demonstrationen på Sergels Torg i januari 2022 avsedd effekt. Strax efteråt tog nämligen makten ett steg tillbaka. Politikerna slutade genast tjata om sina vaccinpass och bara två veckor senare var alla covid-restriktioner avvecklade. Folket visade tänderna – makten backade.
Enligt FHM berodde kursändringen på vaccinens häpnadsväckande effektivitet.
Foto: Skärmdump SVT
Tack Carl, för en fantastisk artikel.
En hjälte är en hjälte, oavsett vilka vindar som blåser runtomkring – och det gäller även dig såklart. Ha en fin onsdag!
Tack Elin. Jag har fått påbackning att man borde racka ner på dem för saker som de har gjort fel men det finns ingen som helst nytta med sådant. I vår rörelse (i vidare bemärkelse än just Frihetsrörelsen) ska man känna sig trygg och man ska kunna ta i och ge allt utan risk att bli nedklassad av sina sidokamrater efteråt när besserwissrarna sitter med facit i hand.
Jag håller delvis med dig. Ska dock ärligt och öppet erkänna att jag var en av ”Rörelsens” största belackare när det begav sig, och det är jag fortfarande stolt över – för bilden av dem behövde verkligen nyanseras. Det ansåg jag att jag var med och gjorde. Jag tror det hade kunnat sluta i katastrof om alla bara hade följt dem blint och swishat förmögenheter utan att ifrågasätta.
Men med detta sagt. De ska fortfarande hyllas som de hjältar de är, och överlag tycker jag att ingen förtjänar att mobbas och dras i smutsen. För mig är detta en svår fråga..! Jag är kritisk till många av ”mina” hjältar; Carl Norberg inte minst. Utifrån mina frågor tror säkert många att jag hatar honom, och att mitt mål är att få honom att se dum ut. Men för mig är kritik och hat två olika saker. Att vara kritisk handlar inte om bespotta och förlöjliga; det handlar – för mig – om att försöka motverka sekteristiska tendenser.
Conny Andersson är ett annat exempel. Han gick snabbt från älskad till hatad, pga sina kontroversiella uttalanden.
Antingen är man älskad och hyllad (och ”alla följer ledaren”), eller så är man bortgjord, misslyckad och bespottad. Jag undrar: finns det något mellanting? Har vi förmågan att ha en nyanserad bild av de ibland oss som går i framkant, över huvud taget? Detta är en retorisk fråga som jag tycker att alla frihetskämpar borde fundera på.
Vi är frihetsrörelsen! Det namnet går varken att patentera, skriva med stort F eller registrera hos bolagsverket. Omöjligt!