Romarnas byggnader och monument utgör än idag en viktig del i stadsbilden runt Medelhavet. Att dessa överlevt tidens tand förklaras med dess cement, som hade självläkande egenskaper, enligt nya forskningsrön.
Det finns mycket som vi lär oss av romarna än idag. Politik, filosofi, poesi, krigskonst, arkitektur och numera även cement. Under tiden som gått sedan det västromerska riket föll 476 har människor förundrats över att romarnas byggnader haft bättre hållbarhet än andra, senare uppförda byggnader.
Självläkande cement
Nu kan forskare från Massachusetts Institute of Technology (MIT) och Harvarduniversitetet ha ett svar på frågan: romarna använde en speciell sorts cement. Studien, som publicerades i Science Advances, har kommit fram till att det är en blandning av finfördelad vulkanisk aska, så kallad puzzola, och vita mineralbitar, så kallade kalkklaster, rapporterar Ny Teknik.
Kalkklastren bestod av olika typer av kalciumkarbonat, som gör att när små sprickor uppstår i betongen sprider sig dessa ut i materialet, och när vatten tillsätts uppstår en kalciummättad lösning som täpper igen sprickorna. När forskarna utförde dessa tester på betong gjord enligt antika recept och tillsatte vatten, märkte de att betongen läkte av sig själv efter två veckor.
Admir Masic, docent i bygg- och miljöteknik vid MIT, skrev i ett pressmeddelande att denna kunskap kan utöka livslängden på modern betong, samt förbättra hållbarheten hos betong som skrivs ut i 3d-skrivare.
