Röster från fri media om svensk pressfrihet

Den 3 maj är Pressfrihetens dag, där situationen för medier och journalister uppmärksammas över hela världen. I Sverige slår etablissemanget sig för bröstet och hävdar att pressfriheten är stark. Journalister, opinionsbildare och redaktörer inom fri media har dock en annan uppfattning. Följande personer uttalar sig till Frihetsnytt: Christian Peterson, Dan Eriksson, Henrik Sundin, Håkan Bergmark, Jonas Nilsson, Martin Saxlind, Mikael Willgert, Vavra Súk och Ulf Bejerstrand.

Frihetsnytt har under fredagen uppmärksammat Pressfrihetens dag, som infaller den 3 maj. Det som har tagits upp är de brister som finns inom svensk pressfrihet, samt hur regeringen slår sig för bröstet och påstår att pressfriheten är stark i Sverige.

Frihetsnytt har talat med flera tunga aktörer inom fri media om hur de ser på pressfriheten. Deras svar skiljer sig rejält åt från det etablissemanget påstår.

Christian Peterson, journalist:

Christian Peterson. Foto: Twitter/ Christian Peterson
Christian Peterson. Foto: Twitter/ Christian Peterson

– För etablissemangets journalister och medieaktivister finns ett oerhört starkt stöd. De är i princip åtalsimmuna och mild kritik stämplas ofta som ett ”hot mot demokratin”. De vill att deras lokaler ska klassificeras som skyddsobjekt, men de vill inte ha samma transparens som en myndighet.

Oppositionella journalister, å andra sidan, har det mycket svårare. Vi förföljs av våldsvänstern och jagas av vänsteraktivister inom rättsväsendet. Vissa har till och med dömts till fängelse efter granskningar som de har gjort, däribland Samnytts ansvarige utgivare.

Dan Eriksson, veteran inom fri media och ordförande för Det Fria Sverige:

Det Fria Sveriges ordförande, Dan Eriksson. Foto: X/ Dan Eriksson
Det Fria Sveriges ordförande, Dan Eriksson. Foto: X/ Dan Eriksson

– Det stora problemet med pressfriheten i Sverige skulle jag säga är mediestödet. Det har alltid varit ett problem, men ännu mer så nu när det läggs diverse ideologiska krav för att få ta del av ett stöd som snedvrider konkurrensen. I övrigt skulle jag nog vilja hävda att pressfriheten är ganska god i vårt arma land.

Jämfört med många andra länder är faktiskt till exempel yttrandefriheten, trots hets mot folkgrupp, hög i Sverige, även om jag hade önskat att den vore ännu mer vidsträckt. För ökad pressfrihet bör mediestödet avskaffas, och banker ska inte kunna neka journalister och medieproducenter bankkonto på ideologiska grunder, vilket tyvärr sker idag.

Henrik Sundin, chefredaktör på Svenska Morgonbladet:

Henrik Sundin, chefredaktör på Svenska Morgonbladet. Foto: Frihetsnytt
Henrik Sundin. Foto: Frihetsnytt

Pressfriheten är under attack. Vi har fått nya begränsningar i och med spionerilagen för att blidka Natos och USA:s intressen. Dessutom är pressfriheten kulturellt under attack. Vi har en åsiktskorridor som är så stark att människor inte vågar ta till sig debatter från olika håll. Man självcensurerar, vilket gör att nya alternativa idéer inte får fotfäste, trots att många kanske har de åsikterna.

Pressfriheten är egentligen en del av en större yttrandefrihetskultur, som har vuxit fram sedan upplysningen. Idén kom från början från bondeståndet, som ville utmana kyrkan och adeln och få fram en fri debatt kring vetenskap och samhället. Att idéer skulle utmana varandra var en grund för samhällsutvecklingen, för att leda till bra förslag.

Detta har vi tagit död på. Mainstreampolitikerna pratar om att vi lever i en modern tidsålder, men gör vi verkligen det? Vi har aldrig haft så många yttrandefrihetsinskränkningar som vi fått de senaste 20-30 åren. Folk är rädda för vad de ska säga.

Vi behöver skapa en värld där man kan leva utanför åsiktskorridoren. Det enda sättet att uppnå detta på är att alternativa medier och alternativa forum, som Svenska Bok- & Mediemässan, växer sig starkare, så folk kan börja leva sina liv i dessa världar. I grund och botten är åsiktskorridoren varken fysisk eller på riktigt. Det är ingen lag utan en rädsla. Rädslan bryter vi när vi inte behöver förhålla oss till åsiktskorridorens sociala straff.

Håkan Bergmark, opinionsbildare på Håkan Bergmark TV:

Håkan Bergmark. Foto: X/ Håkan Bergmark KT
Håkan Bergmark. Foto: X/ Håkan Bergmark KT

Det finns många exempel på hur journalister har blandat ihop sin roll. De ska inte vara marxistiska propagandister, utan de ska rapportera sanningsenligt. Visst, ledare och andra opinionsstycken är en sak, men allt är skruvat och kontrollerat av ägarkoncentrationen.

Det finns ingen större konkurrens på mediemarknaden. Vi har trots allt ett konkurrensverk. Om TV4 till exempel blir uppköpta av Bonnier, då är det ett fall för konkurrensverket. Man måste utsätta de här mediehusen för en allvarlig konkurrens, så att alla har något annat att läsa och titta på. Då kommer de att inse att de är på fel spår.

Jonas Nilsson, dokumentärfilmare och personen bakom Palaestra Media:

Jonas Nilsson. Foto: Jonas Nilsson
Jonas Nilsson. Foto: Jonas Nilsson

Den oerhört starka scenen för fria medier, med alla dess medborgarjournalister, vittnar om att pressfriheten inte mår bra i Sverige. Med ’medborgarjournalister’ syftar jag på oss som inte har tagit den konventionella vägen in i journalistiken för att arbeta i mainstream-media, utan på de som har tagit på sig att rapportera om problem i samhället som mainstream-media återkommande antingen förnekar eller skönmålar i absurdum.

Utan alla eldsjälar inom fria medier skulle den förljugenhet som vilseleder oss råda fritt. De senaste samhällskriserna, såsom migrationen och covidpandemin, har visat att det fria ordet är viktigare än någonsin, och tyvärr är det hotat idag. Detta hot förstärks genom såväl lagstiftning som censur på våra digitala torg, vilka primärt utgörs av sociala medier.

Martin Saxlind, chefredaktör Nordfront:

Martin Saxlind. Foto: Nordfront
Martin Saxlind. Foto: Nordfront

– Det går tyvärr från illa till värre skulle jag säga. Om jag utgår från vår egen verksamhet så nekas föreningen som driver vår tidning egna bankkonton av samtliga svenska banker, samtidigt som alla stora sociala medier bestraffar människor som delar våra artiklar. På Twitter/X finns det till och med en automatisk spärr som gör att vår hemsida inte kan länkas där.

Vad gäller yttrandefriheten i rent juridisk mening får vissa saker sedan tidigare inte yttras på grund av hets mot folkgrupp-lagen och nu har regeringen bestämt att man inte ska få ha avvikande åsikter om en historisk händelse. EU har ju även bestämt åt oss svenskar att vi inte får ta del av rapportering från RT (tidigare Russia Today). Bara totala NPC:er som tittar på Let’s Dance och Paradise Hotel hela dagarna kan tro att Sverige har god pressfrihet.

Mikael Willgert, chefredaktör SwebbTV:

Mikael Willgert, SwebbTV:s chefredaktör. Foto: SwebbTV
Mikael Willgert. Foto: SwebbTV

Det finns ingen som hindrar dig från att ge ut ett alster, eller att dela information. Begränsningen finns däremot hos bland annat de sociala medierna, där man är i händerna på ägarna, vars intressen styr. Där får man säga vad man vill, så länge det inte krockar med kanalens agenda. På det sättet blir censuren osynlig, eftersom man märker den knappt.

Sen har vi problemet med skuggbanning och att ägarna kan styra det som sprids och inte sprids. Där finns en påverkan som har censurliknande drag. Sen har vi aktörer som Expo, som saboterar möjligheten att mötas. Jag skulle vilja säga att de samarbetar med myndigheter, såsom polisen och Säpo.

Opinionsbildningen i stort är influerad av vänstern, i samarbete med myndigheterna. Dock vet vi inte alltid vilka det rör sig om. Vi kommer att lägga ut ett program under lördagen om Gubbängen, där det finns mycket som talar för att det kan vara en false flag, för att smutskasta oppositionen. Rapporten i somras, som togs fram av FOI på uppdrag av Säpo, är ett exempel på hur myndigheterna försöker tysta opinionsbildningen.

Vi har försökt komma med på pressträffar med regeringen, men nekas alltid tillträde. Man kräver bland annat att man ska vara med i Journalistförbundet, en politiskt färgad fackförening. Vi nekas att delta på presskonferenser, eftersom politikerna är rädda för att någon ska ställa ”fel” frågor.

Det finns ett behov av att stärka pressfriheten. Ett sätt är att frigöra sig från kontrollen hos bolagen som äger de sociala medierna. I slutändan handlar det om opinionsbildning, att arbeta ihärdigt för att nå ut med alternativmedias budskap. Allt går i den riktningen och det går nästan inte att föreställa sig ett Sverige utan alternativmedia.

Vavra Súk, chefredaktör Nya Tider:

Vavra Súk. Foto; Nya Tider
Vavra Súk. Foto; Nya Tider

– Sverige har faktiskt ännu relativt god pressfrihet, åtminstone i teorin, även om bland annat hmf-lagen används för att tysta vissa aspekter av debatten. Problemet är snarare att allmänheten dränks av en störtflod av tillrättalagd eller helt enkelt irrelevant rapportering, som gör att svenskarna förleds att fokusera på betydelselösa frågor. I praktiken är det också så gott som omöjligt för uppstickare att nå ut eftersom Bonnier och de andra drakarna har monopol på den fysiska marknaden för till exempel lösnummersförsäljning i butiker.

Den enda lösningen som jag ser är att arbeta långsiktigt och bygga upp en läsekrets som kan se förbi dimridåerna. Det är trots allt alltid en insatt och kunnig minoritet som historiskt har fällt avgöranden, inte den stora flocken.

Ulf Bejerstrand, organisatör Knapptryckarna:

Ulf Bejerstrand. Foto: Ulf Bejerstrand
Ulf Bejerstrand. Foto: Ulf Bejerstrand

Det är ett samspel mellan aktieägarna och ägarna, som påverkar medierna. Ägarna vågar inte göra något som kan leda till att aktieägarna blir sura och aktieägarna kan inte kräva vad som helst, för då framstår det som att de vill styra verksamheten. Detta sprids till chefredaktören, som ansvarar för det som ges ut. Han måste klä skott för det som journalisterna sedan skriver. Journalisterna vill i sin tur skriva sådant som gör att de blir publicerade.

Om journalisterna inte får sina alster publicerade, för att chefredaktören är rädd för ägaren, som i sin tur är rädd för aktieägarna, då blir det en indirekt munkavel. Jag tror att många som vill bli journalister på riktigt, vill skriva fritt men vågar inte göra det.

Om man gjorde så att en tidning fick prickar och förbud om man inte låter journalisten själv bestämma om något ska publiceras. Om denne hindras av tidningen, då kan det bli som en pressetisk rättegång. Journalisten måste då få en legitim orsak till detta från tidningen, enligt en opartisk, kort snabb utredning.

Om journalisten nekas att publicera en artikel och man kommer fram till att den faktiskt var bra, då får tidningen en prick. Får man tre prickar under en viss tid, då får man stänga butiken och hålla på med något annat istället.

Får journalisten mer makt, då vill ju denne vinna journalistpriser. Nu har man istället pk-grejen som man måste följa och det är ägare och aktieägare som man måste ta hänsyn till. Ta bort det och börja nedifrån. Gör med journalistens cv som man gör på Uber: ge recensioner direkt på deras inlägg på nätet. Då kan de som tror att han snackar skit lägga in sina grejer och de som anser att han är rätt ute lägga in sina grejer.

KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

1 KOMMENTAR

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter