DEBATT: Ryssland måste lämna Ukraina

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Det finns en spirande motståndsrörelse som inte accepterar globalismen och som sätter sig emot globalismens farliga verkningar. I den motståndsrörelsen finns dessvärre också allvarliga missförstånd och missuppfattningar om att Ryssland skulle stå på anti-globalismens sida. Det är tyvärr inte sant – Ryssland och Putin står för den värsta globalismen av alla, den som förstör våra nationalstater med mord och terror.

Ryssland och Putin är anfallare och ockupanter

Folkrättsligt är allt glasklart. Ukraina är en självständig stat med erkända gränser. FN-stadgan reglerar att det är förbjudet för stater att påbörja anfallskrig mot andra stater. Tillika har Ryssland i en lång följd avtal garanterat Ukrainas suveränitet inom precis de erkända gränserna, inga förbehåll och inga undantag. Men Ryssland under Putin är inte vad det en gång var.

Det kan finnas motsättningar mellan stater. Men anfallskrig, som Rysslands mot Ukraina, är aldrig tillåtet för den skull. Motsättningar måste klaras ut på andra sätt. Det kan civiliserade stater. Men inte Ryssland.

Ukraina har brokig bakgrund

Det stora område som utgör dagens Ukraina har brokig bakgrund med rötter tillbaka till forntidens greker som reste och handlade och som också gav Svarta havet dess namn. Skyter (en sorts perser), osmaner och tatarer har också kommit och gått. Det gör ingenting till saken det heller. Folkrätten erkänner den som har kontroll över ett område som dess rättmätiga innehavare. Från den punkten, med det erkännandet av en stat, så skyddar folkrätten den staten.

Ukraina frigjorde sig från Sovjetunionen till självständig stat som en före detta delrepublik, precis inom den delrepublikens gränser. Ryssland godtog detta, och bekräftade den ståndpunkten i flera avtal. Framför allt binder avtalet 1994 i Budapest, Ryssland till att agera fredligt mot Ukraina.

Om inte folkrätten ska gälla, och gälla fullt ut även när Ryssland sedan vill ändra sig, då finns det ingen rätt alls. Då ska i så fall Ryssland lämna tillbaka Karelen också. Bland mycket, mycket annat.

Ukraina finns som nationalstat och hem för det ukrainska folket, därför att dess folk har beslutat det på grundval av sitt gemensamma ursprung, sitt gemensamma språk (som inte är ryska) och sin gemensamma kultur. Det är definitionen på en nationalstat. Den som inte vill erkänna att det ukrainska folket finns och har rätt till en nationalstat, den är fullt ut lika ond och destruktiv som den som hävdar att inga svenskar finns och att Sverige, svenskarnas land, lika gärna kan bli en delstat i EU. Hur en sådan person kan finna en plats i en anti-globalistisk rörelse är svårt att förstå.

Ukraina har stora problem – men rätt att vara ifred ändå

Ukraina var en sovjetrepublik innan det blev fritt och ärvde många av det sjuka, korrumperade sovjetsystemets svagheter. Landet är fortfarande ett av Europas mest korrumperade, även om Ryssland ligger ännu värre till på den punkten. Det har gett landet stora inre problem.

Inga av de problemen är dock Rysslands problem, och inget av problemen motiverar ens avlägset Rysslands invasion av Ukraina med åtföljande krigsbrott. 

Den som tycker eller tror att Ryssland har rätt att invadera ett grannland och döda befolkningen där för att grannlandet har problem, den personen kan inte skilja på rätt och fel. Så enkelt är det.

Det fanns aldrig några ”bio-labb” att oroa sig för

Ukraina har försökt bygga upp en biokemisk industri inom landet, med många anläggningar på olika platser. Det har lett Ryssland till att upprepa en standardiserad propagandalögn mot Ukraina som också annars konsekvent riktas mot grannländer, till exempel Georgien och Kazakstan: att biokemiska anläggningar skulle vara någon sorts ”vapen”, skapade i avsikt att användas mot Ryssland. Dessa påståenden har aldrig fått stöd av några materiella bevis som har gått att verifiera. De framstår som osanning från början till slut.

Som förevändning för Rysslands invasion av Ukraina och mord på befolkningen, framstår påståenden om hotfulla ”biolabb” som varande bland de mest befängda.

Donbass är ukrainskt – och var fredligt tills Ryssland intervenerade

Varken Ryssland eller Sovjet brydde sig om folk eller nationer och därför sammanfaller gränserna mellan nationer ofta inte med gränserna mellan stater i det forna Sovjetunionen. Det finns till exempel många rysktalande i Ukrainas östligare delar.

I samband med oroligheter och stridigheter mellan president och parlament i Ukraina 2014 invaderade Ryssland Krim och startade också militära stridigheter genom ryska ombud i de ukrainska länen Luhansk och Donetsk. Förevändningen var att rysktalande skulle ha behandlats illa, vilket var en osanning utan stöd utanför ryska statskällor. 

Oberoende av om rysktalande faktiskt skulle ha behandlats illa, i motsats till verkligheten, så hade det i så fall funnits många möjligheter för Ryssland att hjälpa dem. De hade kunnat få skydd i Ryssland. Ryssland hade kunnat agera diplomatiskt och med handelshinder. Men Ryssland tycker inte att landet behöver följa några regler, oavsett konsekvenserna. 

14 000 personer dog under åren som följde när Ukraina grep in för att försvara sitt territorium: kring 6500 proryska separatister, 4400 ukrainska soldater och 3400 civila, enligt en FN-rapport. Någon förföljelse eller fördrivning av ryskspråkiga förekom inte. Däremot sköt proryska separatister ner ett malaysiskt trafikflygplan med omkring 300 döda som följd. Det har både en holländsk och en australiensisk domstol konstaterat.

Hur något av detta skulle kunna rättfärdiga ett ryskt angreppskrig mot Ukraina med åtföljande mord på befolkningen, återstår att förklara.

Konstitutionella problem 2014

Det finns legala och formella invändningar mot hur Ukrainas dåvarande, ryskvänlige president Janukovitj tvingades lämna makten 2014. Det har å andra sidan hållits flera legalt och demokratiskt invändningsfria val efter detta. Det är inte rim och reson att hävda att allt som sker efter tveksamheter skulle vara olagligt och ogiltigt. Rumäniens president Ceaușescu avsattes till exempel olagligt. Ingen förnuftig människa ifrågasätter Rumäniens legitimitet eller demokrati för det. Men i Ukrainas fall kan man få höra att det är en ”regim” som sitter som regering – för att det en gång för åtta år sedan avsattes en president. Det är Ryssland som talar genom sina språkrör.

Om Ryssland ska ha rätt att anfalla alla länder med konstitutionella problem och mörda deras befolkning, långt efter att problemen är lösta, som Ryssland har gjort i Ukraina, så behövs ingen folkrätt.

Ukraina hotade aldrig Ryssland

Ukraina fick aldrig gå med i Nato, för bland andra Tyskland trodde att det skulle vara ett sätt att beveka Ryssland. Stormakten Ryssland menade sig vara så hotat av det mycket mindre Ukraina att det var otänkbart att Ukraina skulle få gå med i Nato. Några exempel på att Ukraina skulle varit till förfång för Ryssland eller skadat Ryssland på något sätt, har dock aldrig funnits.

Sakligt är det besynnerligt, för Nato strider med robotar som kan avfyras varifrån som helst i världen oavsett om Ukraina är med eller har robotar stationerade på landets territorium. Markkriget som Ryssland har bedrivit mot Ukraina, med mycket liten framgång totalt sett trots stort materiellt övertag, visar att Nato hade krossat allt ryskt militärt motstånd på kort tid om Ryssland anfallit ett Nato-land.

Med eller utan Ukraina verkar vara av marginell betydelse. Bara kärnvapen hade gjort någon skillnad i ett sådant fall. Ukraina hade ingen nytta av att stå utanför Nato. Ryssland tyckte inte att de behövde lämna någon motprestation för den eftergiften, utan anföll Ukraina och började massmörda befolkningen. Det verkar inte som om det är någon större idé att förhandla med Ryssland, eller försöka få Ryssland att ta reson. Det är en tänkvärd lärdom för länder utanför Nato.

Rörelsen och Ryssland

Det finns en spirande rörelse som motsätter sig globalism och globalisering. Frihetsnytt, det medium som publicerar denna text, är en av många delar i denna breda rörelse. Vi arbetar på många plan, i många frågor, i många former och med många plattformar. Kamp mot vaccinhysteri, massövervakning, globalisering, finansbolagsvälde och kamp för yttrandefrihet, miljö och djurskydd är lite av vad vi ”äger”.

Den som får förmånen att vara en del av rörelsen kommer ofta till ett par slutsatser om dess medlemmar, framför allt drivande medlemmar: de har klarare förstånd och förnuft än de flesta. De ser klart och osentimentalt på problem som de vill angripa, vilket är en del av förutsättningarna för att problemen sedan ska kunna lösas. De har både hjärna att förstå problemen med och hjärta att gripa sig an dem samt dessutom mod att konfrontera alla globalister som helt enkelt inte vill att problemen ska lösas.

När det gäller Ukrainafrågan är det dock tyvärr inte så. Det finns förfärande många i vår rörelse som inte kan se klart på saken. Man kan förstå hur det hänger ihop: de känner en sådan vrede mot globalismen att de söker stöd mot den, var de än tycker att det verkar finnas. De söker det hos Putin, för han, har de uppfattat, tar strid mot den västerländska globalismen

Men de ser inte att han är den värste globalisten av alla. Det finns ingen värre globalist än den som slår sönder och avslutar nationalstater, som Putin gör. Ser man inte det, så ser man inte verkligheten. Varken EU, Global Compact eller WEF har skapat en sådan katastrof för människor som Putin har gjort, avsiktligt och i fullt medvetande om konsekvenserna.

Ukrainarna är våra europeiska systrar och bröder. De är värda vårt stöd. Om vi hjälper dem kan vi tillsammans med dem kämpa för ett Europa för européer, mot globalister i väst och i öst. Mot alla i väst som vill upplösa nationalstaterna i smyg och mot Putin i öst som vill mörda alla nationalister, barn, kvinnor och gamla utan åtskillnad.

Den som inte ser att Rysslands anfallskrig mot Ukraina är orättfärdigt och oförsvarligt på alla sätt, den kan inte skilja på varken sant och falskt, rätt och fel eller gott och ont. Och en rörelse med sådana personer behövs inte. Det är den hårda sanningen, för den som vill se den.