Sanningen bakom de växtbaserade köttsubstituten – del 1

Att det går någon slags trend i marknadsföring av ”växtbaserade” köttimitationer kan inte ha undgått någon då man ser plakaten för dem överallt i kollektivtrafiken. Produkterna framhävs gärna som klimatsmarta, näringsrika och hälsosamma alternativ till kött. Men synar man innehållsförteckningen lite framträder en annan bild som står i stark kontrast till marknadsföringens.

”Växtbaserat” – det nya modeordet

Rör man sig i någon av Sveriges större städer idag kan man inte undgå all reklam för ”växtbaserade” produkter som ofta är så proffsigt stylade att de ibland faktiskt ser inbjudande ut. Detsamma gäller för många av de kundtidningar som både COOP och ICA ger ut och där alltfler ”växtbaserade” köttsubstitut letat sig in på reklamsidorna och där alltfler recept har blivit vegetariska eller veganska.

Dessa bilder förleder dock ganska ofta, ungefär likt bilderna på de stora, saftiga och fräscha McDonald’s-burgarna som vi vet bara är en fuktig, sladdrig sörja när vi väl får den i förpackningen. Mättnaden dessa burgare påstås ge konsumenten (när man läser energiinehållet) är även den, ytterst tillfällig och brukar släppa efter bara några timmar.

Ordet ”växtbaserad” är för övrigt ett trendord som, likt ”klimatsmart” eller ”CO2-neutral” används så flitigt av marknadsförarna (samt produkternas anhängare) att det sätter sig i mångas undermedvetna och onekligen får en positiv klang. Det låter ju betydligt trendigare, godare och nyttigare än verklighetsförankrade begrepp som ”köttsubstitut”, ”slavföda” eller ”fejkkött”. Samtidigt som vanligt kött och animaliska produkter överlag, blivit alltmer demoniserade och klassade som farliga av diverse ”experter” så vädrar både tillverkarna och konsumenterna av köttsubstituten morgonluft, tror de.

Sanningen bakom den trendiga fasaden

Saken är den, att ingenting som går emot naturen och vår mänskliga biologi kan förbli livskraftigt och bestå över tid. Detta innebär onekligen att undergången, förr eller senare, nalkas för alla former av onaturlig och/eller industriellt framställd föda. Köttsubstitut hör i allra högsta grad till kategorin ”onaturlig föda” och kommer inte att bli en hit som består över tid, tro mig. Man kan inte lura och manipulera folks biologi så till den grad att merparten av befolkningen kommer att fatta tycke för något som smakar artificiellt och resulterar i en rad hälsoproblem.

Ej heller kan man ljuga och förvilla folk om produkternas förträfflighet och påstådda fördelar då alltfler konsumenter till sist kommer att syna bluffen (när den kritiska massan uppnåtts). En lögn kan sällan överleva över tid utan blir förr eller senare avslöjad.

Ingredienser, miljö- och hälsorisker och företagsintressena

I denna artikelseries första del avser jag därför att kort och gott analysera några av de vanligaste ingredienserna i en handfull av de köttsubstitut som finns på marknaden och som ofta marknadsförs ganska synligt. I den andra delen avser jag mer att ta upp de miljöproblem och hälsorisker som finns med dessa köttsubstitut, i synnerhet för de som avser att regelbundet förtära dessa produkter som ersättning för kött, fisk, ägg och övrig animalisk föda.

Något som kommer att tas upp i den tredje och sista delen är företagen (eller företagskonglomeraten) som går i bräschen för köttsubstituten och marknadsföringen av dem. Det ligger oftast i storföretagens intresse att produkterna övergår till ett alltmer växtbaserat sortiment, snarare än konsumenternas.

Växtbaserat ska frälsa oss från (klimat)undergången

Det framhävs ofta i diverse reklam och stora medier att vi behöver äta betydligt mindre animalier, framförallt kött och mejeriprodukter om vi ska ha en chans att rädda jorden och klimatet från undergång.

Det hävdas framförallt att rött kött är den största miljöboven av alla avseende vattenförbrukning, CO2-avtryck och metangasutsläpp från pruttande boskap. För att minska resursförbrukningen av landareal och vatten och samtidigt minska de globala utsläppen av ”temperaturhöjande” växthusgaser så behöver vi alla bara äta mindre kött och animaliska produkter, påstår förespråkarna.

Du kommer att göra miljön, klimatet och hela världen till en bättre plats genom att äta mer växtbaserat. Vi kan inte vänta på denna omställning utan vi måste börja redan idag, annars är jorden körd inom tio år. Ju tidigare du börjar med att fasa ut ditt kött och byta det mot växtbaserade alternativ, desto större sannolikhet att vi klarar oss undan klimatundergången”.

Ungefär så brukar det låta i våra medier när de talar om klimatet och livsmedelsförsörjningen eller rapporterar från diverse klimatmöten som bland andra WHO, WEF, FN, EU håller regelbundet.
”Ät mindre kött och helst inget alls, ifall du inte vill lastas för jordens snara klimatundergång”, lyder ofta budskapet som framförallt plockas upp av barn, ungdomar och yngre kvinnor.

De menar att hälsan främjas av att undvika det naturliga

Inte bara miljön kommer du att rädda. Du kommer även att få en enastående hälsa som inte är av denna värld och sedan leva kärnfriskt till långt över 100-årsdagen, bara du blir vegetarian eller ännu hellre vegan. ”Alla dina krämpor, besvär och sjukdomar, som orsakats av kolesterolrikt, cancerframkallande och höginflammatoriskt rött kött kommer att försvinna så fort du börjar äta basiska, växtbaserade produkter, frukt och grönt och istället steker maten i fröoljor och härdade margariner. Genom att istället för rött kött äta massor med frukt, grönsaker, fullkorn och legymer (bönor) så får du i dig allt du behöver och förbättrar samtidigt din hälsa” brukar argumenten låta.

Just argumentet om en kraftigt förbättrad hälsa är ett mycket vanligt försäljningsargument som flitigt används i marknadsföring där ofta till synes kärnfriska personer med perfekt hy medverkar. Just hälsoargumentet är ganska vanligt bland de som väljer att bli veganer och vegetarianer, något som samtliga av dem ångrar efter att ha varit med på tåget ett tag. Läs gärna dessa skräckhistorier från ett antal ex-veganer.

I nästa artikel ska jag berätta lite mer om den myriad av miljöproblem som uppstår i samband med framställningen av köttsubstitut och varför de även är ytterst problematiska för hälsan, särskilt för de som varit inne på vegan-/vegetariantåget under flera års tid.

Det kanske inte är den muntraste läsningen till en början men då syftet är att informera om de höga riskerna som framförallt barn och ungdomar (främst unga kvinnor) utsätts för när de byter ut det riktiga köttet mot växtbaserat fejkkött, så kan det vara värt ett försök. Lyckas jag med texter likt dessa bara att få en enda person att lägga bort fejkköttet till förmån för den riktiga varan så anser jag det vara guld värt.

Detta innehåller några vanliga köttsubstitut

För att avsluta denna artikel så har jag tagit fram ett urval av fyra vanliga ”växtbaserade” köttsubstitut som har marknadsförts kraftigt den senaste tiden och vars innehållsförteckningar jag har kikat på. Det och priserna givetvis där jag skriver ut minsta möjliga pris som jag har hittat. Jag kommer för övrigt inte att analysera varenda ingrediens i varje produkt utan har valt ut några från varje som jag anser sticker ut och kan vara värda att uppmärksamma. Dessa har jag strukit under i innehållsförteckningen och skrivit ett kort stycke om nedanför.

De produkter som jag har valt ut till denna artikel är:
Alobabollar (Aloba Foods), Bärta-burgare umami (Swedish Temptations-AB), Anamma Vegofärs (Orkla Foods), och Beyond-burger-burgare (Beyond Meat).

Alobabollar (Aloba Foods)

Pris: 45 kr för 400g (Mathem.se)
Ingredienser: Ärtprotein*, Gråärt*, Bondböna*, Palsternacka*, Vego-os• (vatten, kokosolja (23%), modifierad potatisstärkelse, stärkelse, modifierad tapiokastärkelse, havssalt, veganska smakämnen, oliv- & rönnbärs­extrakt, färgämne: betakaroten, vitamin B12, Korn*, Alger** (Alaria esculenta), Havre*, Gräslök, Metylcellulosa, Salt, Champinjonpulver, Jästextrakt, Svartpeppar, Arom, Karljohansvamp, Lökextrakt, Lök, Vitlök, Gurkmeja, Libbsticka.

*Råvara odlad i Norden **Odlad och skördad i havet utanför Trondheim, Norge

Modifierad potatisstärkelse: Stärkelse från potatismjöl används för att binda samman många av produktens ingredienser och som förtjockningsmedel så att produkten inte ska klumpa ihop sig och behålla sin konsistens under uppvärmning och nedfrysning till exempel. I sin naturliga form är stärkelsen instabil och modifieras därför på kemisk väg för att bli stabil. Till denna behandling använder man sig av ”godkända” kemiska ämnen. Vilka det är vet jag faktiskt inte. Man kan likna den modifierade stärkelsen det vid ströbröd som används för att binda ihop köttfärsen när man gör hemmagjorda köttbullar (som ett sorts lim eller klister).

Modifierad tapiokastärkelse: Likt stärkelsen från potatismjöl används tapioka till liknande ändamål. Tapioka är en form av stärkelse som utvinns från lagringsrötterna från kassavaväxten, en art som är hemmahörande i de norra och nordöstra regionerna av Brasilien, men vars användning nu är spridd över hela Sydamerika.

Veganska smakämnen: Vad dessa egentligen består av är väldigt oklart och jag blir inte mycket klokare efter att ha letat runt ett tag. Det förblir en obesvarad gåta tillsvidare.

Färgämne: betakaroten, vitamin B12: Det är svårt att utläsa vad de menar här men jag antar att detta är en omskrivning av emulgeringsmedlet E-160-A som går under benämningen ”karotener” hos Livsmedelsverket. Med andra ord är detta färgämne antagligen till största (eller hela) delen syntetiskt då det dessutom innehåller tillsatt vitamin-B12, ett livsviktigt vitamin som inte finns naturligt i några vegetabilier överhuvudtaget. Karotener i vegeatbilier (framförallt morötter) sägs vara en bra A-vitaminkälla då betakarotenet kan konverteras till A-vitamin i människokroppen. Dock är konverteringsgraden så pass låg hos nästan samtliga människor att det i princip är helt meningslöst att äta vissa grönsaker i hopp om att få i sig A-vitamin.
För övrigt får E160-A användas till en rad livsmedel, till exempel smaksatta syrade mjölkprodukter, läsk, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, fiskrom, senap, soppor, såser, kosttillskott, spritdrycker, dekoration och överdrag, vissa frukostflingor, smaksatt smältost, gräddersättningsmedel och nudlar. Utbredd användning.

Metylcellulosa (E461): Denna tillsats används mestadels som förtjocknings- och stabiliseringsmedel. Ren cellulosa är ett vitt, fiberaktigt ämne som kan absorbera vatten medan dess kemiska variant är en lång kolhydratkedja som är uppbyggd av glukosmolekyler (glukos = en sockerart). Den kemiska varianten framställs ur cellulosa i kemiska processer. Varför tillverkaren väljer att inte skriva ut E-numret i innehållsförteckningen är lite skumt och jag har mina funderingar kring detta.

Bärta-burgare umami (Swedish temptations)

Pris: 71,50 kr för 360g (ICA’s nätbutik)
Ingredienser: BÄRTA® (Svenska gula ärter*, vatten, syrningskultur, starterkultur – Rhizopus Oryzae (innehåller SOJA)) Marinad: vatten, tamari (vatten, SOJABÖNOR*, havssalt, Aspergillus Oryzae), rapsolja*, ingefära*, vitlök*, paprika*, chili*, espressopulver*
*Ekologisk ingrediens

Starterkultur – Rhizopus Oryzae: Detta är egentligen en omskrivning av ”Tempeh” som i sig är ett populärt köttsubstitut i vegankretsar. Det är gjort på just svampen Rhizopus Oryzae (som nämnts ovan) som i sig är filamentös heterotalisk mikrosvamp. Den förekommer som en saprotrof i jord, dynga och ruttnande vegetation. Det är en sorts mögelsvamp som är väldigt lik den närbesläktade Rhizopus Oligosporus som även den används för att framställa tempeh industriellt och för hemmabruk.

Tamari: Detta är en sorts sojasås, som olikt vanlig soja är glutenfri. Den liknar soja men har en kraftigare och fylligare smak än vanlig soja som innehåller vete. Tamari är istället gjord på sojabönor, vatten, salt och koji. Det sistnämnda är ett ris med mögelsporer som sätter igång fermenteringen. Just att den är baserad på sojabönor är det som man bör vara bekymrad över, både ur miljö- och hälsosynpunkt. Sojabönor är trots allt importerade långväga ifrån (framförallt från Sydamerika, USA eller Asien) och är ofta kraftigt bearbetade innan de hamnar i flertalet produkter.

Aspergillus Oryzae: är även känt som kōji-mögel eller risbortmögel (på svenska) och är en filamentös svamp som används i Östasien för att försockra ris, sötpotatis och korn vid framställning av alkoholhaltiga drycker som sake och shōchū. Det används även för att jäsa sojabönor för att göra sojasås och miso. Man kan undra varför de använder enbart de latinska namnen på dessa olika mögelsvampar istället för de svenska, gängse namnen. Kanske påverkar det försäljningen negativt ifall potentiella konsumenter får veta att produkten innehåller någon form av mögelsvamp?

Rapsolja: Det här är en vanlig och väldigt billig olja som används inom den storskaliga livsmedelsindustrin i syfte att framförallt förlänga dess livslängd på butikshyllorna. Dock är raps den kanske mest förädlade av alla växter inom industrijordbruket och dess olja en av de mest inflammatoriska för kroppen. Ju mindre av denna du får i dig, desto bättre, vilket är lättare sagt än gjort då väldigt många bearbetade livsmedel innehåller rapsolja idag. I synnerhet dressingar, såser, kakor och mycket annat som är industribakat. Det talas ofta om farorna med socker och mjöl men sällan om rapsoljans många faror.

Anamma vegofärs (Orkla Foods)

Pris: 73,90 kr för 360g (ICA’s nätbutik)
Ingredienser: Vatten, SOJAPROTEIN (26%), rapsolja, lök, salt, kryddor, naturliga aromer, karamelliserat socker.

Sojaprotein (26%): Jag har ännu inte lyckats tyda vad detta innebär mer specifikt. Är det någon speciell mix beståendes av 26% sojaprotein? Eller är det något sorts sojaproteinisolat. Oavsett vad så är allting som är gjort på soja (eller sojabönor) ytterst problematiskt för både hälsa och miljö. Likt rapsoljan kan jag inte finna några fördelar med att konsumera någonting som är gjort på sojabönor och skulle det finnas någon fördel så drunknar den i havet av nackdelar och diverse biverkningar. Fick allmänheten veta hur sojabönorna behandlas innan, under och efter skörd skulle de flesta undvika dem som pesten.

Beyond-burger (Beyond meat)

Pris: 73,90 kr för 360g (ICA’s nätbutik)
Ingredienser: Vatten, ärtprotein* (16 %), canolaolja, kokosolja, risprotein, aromämne, stabiliseringsmedel (metylcellulosa), potatisstärkelse, äppelextrakt, färgämne (rödbetsrött), maltodextrin, granatäppelextrakt, salt, kaliumsalt, koncentrerad citronjuice, majsvinäger, morotspulver, emulgeringsmedel (solroslecitin).

Canolaolja: Det är lätt hänt att denna förväxlas med rapsolja vilket inte är konstigt då de är väldigt snarlika. Det som skiljer den från raspolja är att den olikt raps inte innehåller några glukosinolater eller erukasyra. Denna framställdes genom att man på 1970-talet (i Kanada),genom traditionell växtförädling tog fram denna nya rapssort i syfte att få bort erukasyran som sades vara giftig i stora doser. Genom att kombinera prefixet i Canadian (kanadensisk) med olja fick den sitt nya namn, mest då i syfte att kunna särskilja den från vanlig rapsolja. Likt vanlig rapsolja dock, så är den inte ett dugg hälsosammare eller bättre för miljön än den konventionella rapsoljan. Det enda som skiljer den åt är namnet och avsaknaden av erukasyra och glukosinolater.

Färgämne (rödbetsrött-E162): Det här är ett ganska naturligt färgämne då det extraheras ur rödbetor där ämnet ”Betanin” är det som ger betan dess röda färg. Ifall det bearbetas ytterligare efter extrahering vet jag ej men då det oftast brukar vara fallet, så får man anta det även denna gång. Det får användas till en rad bearbetade livsmedel och används till en rad livsmedel då det har många användningsområden. Bland annat till syrade mjölkprodukter, läsk, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, fiskrom, senap, soppor, såser, kosttillskott, spritdrycker, dekoration och överdrag, vissa frukostflingor, smaksatt smältost, gräddersättningsmedel och nudlar.
Återigen så smusslar man undan E-numret i innehållsförteckningen vilket är anmärkningsvärt.

Maltodextrin: är processad stärkelse från majs, potatis, ris, korn, tapioka, kassava eller vete som brutits ner i mindre beståndsdelar, vanligtvis via hydrolys, med syra och/eller enzymer. Beroende på nedbrytningsgraden uppstår från stärkelse först tunnkokande stärkelse, därefter maltodextrin, sedan glukossirap (stärkelsesirap) och sist dextros. Den senare är en alternativ benämning på glukos. Maltodextrin är sött och används främst som fyllnadsmedel och förtjockningsmedel i kosttillskott och livsmedel. Det innehåller ungefär 4 kalorier per gram. Trots sitt namn innehåller det ingen malt.

Emulgeringsmedel (solroslecitin)-E322: Lecitiner förekommer naturligt i alla celler, rikligt i bland annat äggula. Det utvinns främst ur sojabönor, raps- och solrosfrön. Det kan, förutom som antioxidationsmedel, också användas som emulgeringsmedel. Det här är en ganska vanlig tillsats i bearbetade livsmedel förutom de 30-tal emulgeringsmedel som redan är tillåtna. Att man på innehållsförteckningen inte skriver ut E-numret även denna gång är anmärkningsvärt och man kan ju undra varför det undanhålls.

Man bör ta reda på vad man stoppar i sig

Som ni kan se finns det mycket skumt som undanhålls i dessa ”växtbaserade” alternativ och skulle denna info komma till allmänhetens kännedom skulle inte många vilja ge upp kött, fisk och andra animaliska produkter till förmån för imitationerna ovan. I nästa del synar jag de många påstådda miljö- och hälsofördelar som dessa köttsubstitut sägs bringa och som flitigt används i marknadsföringssyfte.

Skribent: Alexander Söderberg
Analytisk kemist och före detta elitidrottare

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar