Flera omständigheter ligger bakom ett revolutionerande genombrott som utannonserdes för en dryg vecka sedan: Efter medling av Kina bestämde sig Saudiarabien och Iran för att inleda samarbete på flera områden. Nyckelperson i detta är förmodligen den arabiske kronprisen Muḥammad bin Salmān Āl Su’ūd, mest känd som MBS.
Saudiarabien och Iran bröt förbindelserna med varandra 2016, efter att MBS far, kungen av Saudiarabien, valde att låta halshugga en populär shiamuslimsk predikant. Denna elakhet följdes upp av en iransk folkmassa som stormade den saudiska ambassaden – lyckligtvis utan att halshugga någon.
Även därefter har shia- och sunnilojaliteten givit upphov till tråkigheter. Bland annat blev ett oljeraffinaderi i Saudiarabien stucket i brand av en kryssningsmissil från de Iran-allierade shiamuslimska hutirebellerna i Jemen. Saudiarabien menade att missilen uppenbarligen måste ha hamnat i Jemen via Iransk försorg och sannolikt även manövrerats av en iranier – en arabisk teori som bedömare ser som ganska sannolik.
Jordiska målsättningar i förgrunden
I ovanstående inslag från den indiska nyhetskanalen FirstPost görs bedömningen att prins MBS, Muḥammad bin Salmān Āl Su’ūd, 37, trots allt beslutat sig för att gräva ner den religiösa stridsyxan. I fortsättningen ska landets utrikespolitik styras av jordiska målsättningar, medan de himmelska får komma i andra hand.
MBS vill att Saudiarabien ska utvecklas snabbare än hittills. För den sakens skull behöver han internationellt samarbete med andra länder än USA – som i första hand har intresserat sig för att fylla landet med vapen och varit en stor påhejare av konflikter, inbördeskrig och uppror av olika slag i regionen.
För USA:s del är halshuggningar av präster och piskningar av bloggare inget större problem, men många andra länder har invändningar mot de instrument som kungahuset använder i sin inrikespolitik. MBS plan är därför att normalisera landet, bland annat genom att dra ner på halshuggningar och piskningar. Redan för fyra år sedan tog prinsen det revolutionerande beslutet att tillåta kvinnor att köra bil.
Ett land som USA tycker hemsikt illa om är däremot Iran. Att något land överhuvud taget inleder samarbete med Iran, som av Israel utnämnts till en ond fiende till mänskligheten, ses med ogillande av det så kallade träsket i Washington. Att de två länder som nu närmar sig Iran är finansiellt, industriellt och militärt starka orsakar förmodligen andningssvårigheter bland USA:s liberala strateger. Och hänsyn till USA är förmodligen skälet till att MBS har dröjt så länge med sitt schackdrag.
Indiska kanalen FirstPosts bedömning är att USA gjorde ett stort misstag när man fördömde Saudiarabien för ett mord som landets säkerhetstjänst förövade på en av det egna kungahusets avfällingar, den alltmer USA-influerade Jamal Khashoggi. Mot bakgrund av att Saudiarabien avrättar långt över 100 personer årligen ses den hårda amerikanska reaktionen på just detta mord som en indirekt bekräftelse av anklagelserna mot Khashoggi. Det sades att denne hade förvandlat sig till en aggressiv aktör för amerikanska intressen istället för saudiska.
Flera länder berörs
Lika viktigt som att två sandrika länder nu har skakat hand med varandra är vem som kallade till mötet, det vill säga Kina. I de tre ländernas gemensamma pressmeddelande av 10 mars framgår att den kinesiska förhandlingsdelegationen leddes av den medlem av politibyrån vars titel motsvarar utrikesminister.
I kommunikén står också att de tre ländernas samarbete kommer att utvecklas inte minst vad gäller säkerhetspolitiken. Irans och Kinas utomordentliga kontakter med Ryssland leder tanken till att Saudiarabiens sedvanliga amerikanska vapenleverantörer kan få besvärlig konkurrens därifrån.
När det gäller vapenförsäljning finns det flera spekulanter på rollen som leverantör av den ansenliga arsenal som Saudiarabien anser sig behöva för att få ha sina naturrikedomar ifred.
Sura miner från Mellanösterns gamla makthavare
De amerikanska expertkommentarerna, i vart fall från statsradion NPR, National Public Radio, var surmulna. NPR:s expert Gregory Gause varnar för att dra alltför stora växlar på överenskommelsen.
– Det finns fortfarande många problem med Iran. Jag tror att det väsentliga med rivaliteten fortfarande finns där. Vapenvila i Jemen, men ingen uppgörelse, eller hur? För mig kommer den verkliga signalen om ett Saudi-Iraniskt närmande att vara en uppgörelse. Om kineserna kunde göra det, då, du vet, Nobelpriser runt om.
I Israel däremot fanns det inget fikonlöv av välvilja mot något av de båda länderna – enligt pressen rasade oppositionspolitikerna mot regeringen när man fick höra talas om avtalet. ”Ett misslyckande för vår utrikespolitik!”
En annan allierad till både USA och Israel – Turkiet – som deltagit i Syrienkonflikten på motsatt sida som Iran, hälsade i ett pressmeddelande närmandet mellan Iran och Saudiarabien med förtjusning.
Nedan följer de tre ländernas (Saudi, Iran och Kina) gemensamma pressmeddelande.
