Det som gör att det är så oerhört dyrt med asylmigration för utvecklade länder börjar med asylprocessen. Så länge den pågår, har migranterna massor av rättigheter som blir mycket kostsamma att upprätthålla i utvecklade länder. Sverigedemokraterna vill nu ta initiativ till att flytta såväl asylprocessen som alla migranter till länder utanför EU, som sluter avtal med EU i frågan. Storbritannien har påbörjat en omvandling av sin asylprocess efter dessa linjer trots svårigheter.
Sverigedemokraterna, Tidöavtalet och migrationen
Tidöavtalet är ett levande dokument. Det behöver uppdateras med nya beslut i takt med att den politiska situationen förändras och i höst kommer ytterligare en förhandlingsomgång mellan samarbetspartierna.
Denna gång kommer en förhandlingspunkt att gälla ett sverigedemokratiskt förslag att flytta hela asylprocessen till tredjeland utanför EU, mot ersättning till tredjelandet. Också bosättning för de migranter som faktiskt får asyl, ska ske i tredjelandet. Helt genomfört, flyttar förslaget alla asylmigranter och all asylhantering till länder utanför EU.
Förslagsställaren är Linda Lindberg, Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, som under en tid ersätter partiordföranden Jimmie Åkesson under hans semester och som idag talar under Sverigedemokraternas dag i Almedalen.
Migration, kostnader och regler
De flesta vet redan själva mycket om vad migrationen till Sverige har kostat, inte minst i rent offentligfinansiella termer. Sverige, som har en mycket dyr och utdragen asylprocess och sedan mycket stora kostnader för de migranter som får stanna vare sig de har skäl eller inte, skulle dra stor nytta av förslaget.
Migranternas dyra boende och välfärd skulle flyttas till ett land med lägre kostnadsnivå. Migranters kriminalitet, som är en plåga i Sverige, skulle bemötas på ett mycket resolutare sätt i ett tredjeland.
De migranter som väl vet att de saknar asylskäl men söker ändå, ofta efter att ha rest hundratals mil från det närområde där FN rekommenderar att de ska söka skydd, skulle avskräckas från sitt asylmissbruk eftersom deras plan är uppehållstillstånd i ett välfärdsland.
Är de verkligen förföljda i sina hemländer (vilket de dock ofta inte är) så bör skyddsbehovet som sådant kunna motivera dem till att bosätta sig i tredjeland. Kräver de ovillkorligen svensk välfärd… så var de nog inte så förföljda i alla fall.
För tredjelandet är det mycket välkomna pengar i välbehövlig utlandsvaluta. För migrationen är det en uppstramning med utrensning av alla asylmissbrukare, som söker välfärd och som inte kommer att nöja sig med mindre. För nedtyngda välfärdsländer, som aldrig kommer att klara att ge jobb åt alla migranter från tredje världen utan blir evig socialbyrå, är det en lättnad som troligen avgör om de kan klara av att fortsätta vara välfärdsländer eller inte.
EU, Danmark, Storbritannien och Sverige
Storbritannien har som sagt redan sjösatt ett förslag med liknande inriktning och med Rwanda som samarbetsland utanför EU. Problem finns förstås med genomförandet och en brittisk domstol har stoppat förslaget tills vidare, men Storbritannien kommer att kunna lagstifta för att nå sitt mål.
Danmark, som är kvar i EU, har också tecknat ett principavtal med Rwanda på liknande premisser. Det visar att EU inte har monopol på migrationspolitiken och att länder som vill, kan agera för att skydda sig mot migration.
Nu har även detta förslag stött på problem, som i all migrationspolitik där starka särintressen alltid står emot, inte minst asyljurister. Men Danmark kommer att stå på sig. Det skulle Sverige också kunna göra. Frågan är om den politiska viljan räcker. Sverigedemokraterna har i alla fall nu sett till att frågan lever och inte går att sopa under mattan.
Åtminstone ett steg i rätt riktning.