Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Global Citizen Festival är en årlig festival där fans har ”möjlighet att vidta åtgärder mot extrem fattigdom”. Festivalen säger sig samla ”globala medborgare”, artister, aktivister, världsledare, filantroper och företagsledare för ett gemensamt syfte: att ”få slut på extrem fattigdom NU”. Enligt Global Citizen Festivals hemsida är det ett tillfälle att både fira allt man åstadkommit tillsammans och att fortsätta åstadkomma framsteg.
På deras hemsida kan man ”förtjäna” sina biljetter genom att registrera sig på en app och tjäna poäng.
Tjänar du tillräckligt med poäng får du en biljett. Ju fler poäng, desto fler artister får du se. Många uppdrag handlar om ”klimatförändrande” aktivism.
I år har poängsamlande fans möjlighet att se bland annat Metallica, Mariah Carrey, Charlie Puth och Måneskin. Även ledare och profiler som Justin Trudeau, Kamala Harris, Lady Gaga och Anne Hathaway håller tal om rasism, HBTQ, jämställdhet mellan könen och klimatet.
Var med i deras spel – Känn dig duktig
Om du inte är bekant med gamification, ”spelifiering” på svenska, så är det ett begrepp som beskriver hur man ökar människors engagemang med spelmoment i verkliga livet. Det gör att folk känner sig delaktiga, engagerade och blir lojala till det som görs. Gamification går ut på att utföra uppgifter och bli belönad för det, precis som i ett spel. Man ska nå fram till ett mål, där man kan vinna poäng, märken, tävlingar och annat på vägen.
Vad som gör att det fungerar är en psykologisk funktion som ger deltagaren direkt tillfredsställelse och en känsla av tillhörighet, vilket är samma funktion som gör att många blir spelberoende.
Vad detta betyder är att man manipulerar fram beteenden genom att få folk att utföra saker de kanske annars inte hade gjort, med belöningar som artister och underhållning.
Men man kan väl bara låta bli och köpa sin biljett om man inte vill göra dessa saker?
Det kan man inte. Biljetterna är ”gratis”. Det vill säga, du måste registrera dig på appen och gå igenom ett antal uppgifter för att få tag på en biljett.
Vad har detta med det sociala kreditsystemet att göra?
”Social credit system” är ett beteendebelöningssystem som redan finns i Kina och som World Economic Forum (WEF) arbetar med att introducera även i Väst. Det innebär att man genom ”gott beteende” får belöningar i samhället. Det är åtminstone så det marknadsförs nu.
Vad är sen motsatsen till belöningar? Bestraffning. Problem med att få lån, bostad, att kunna få in sina barn i bra skolor, köpa hus och så vidare.
”I alla fall så länge vi kan äga dina saker.”
Parallellt med det sociala kreditsystemet försöker WEF få igenom medborgarlön, vilket innebär att du i framtiden inte behöver tjäna ihop dina pengar som lön. Du behöver inte det för att du inte kommer att äga någonting längre. Detta är något de kallar ”cirkulär ekonomi”. Allt delas med andra, även ditt hem, när du inte använder det.
Att inte äga någonting är ledarnas plan för framtiden. Du får en digital peng varje månad som du använder på olika tjänster och produkter och när du inte använder dem skickas de vidare till någon annan. Du får genom ditt goda beteende poäng som du kan spendera på förmåner i samhället och är du besvärlig får du det desto sämre.
Just nu kan det för den oinvigde låta som en bra idé att man kan tjäna ihop sina konsertbiljetter genom några enkla uppgifter för klimatets bästa. Det är precis såhär psykologisk programmering fungerar. Alla ledare vet att man måste få människor att tro att förändringar är deras egen idé och att det är till deras förtjänst om man ska få folk med sig.
Att få dig att jobba ihop poäng för en biljett istället för att betala dyra pengar får dem att göra just det. Tills vi står där utan bil, bostad och inte ens äger kläderna på våra kroppar. Då önskar vi nog att vi bara köpt den där förbannade biljetten.
Så hur undviker vi fällorna?
Tänk alltid ett steg längre. Vem vinner på detta? Även om det låter som att det är något bra för dig, är det bra långsiktigt? Vad är baksidan av det och vem vinner på det långsiktigt?
Faktum är att visa vad vi som majoriteten, vi som folket vill är enklare än vi tror. Vardagliga saker som att vägra gå med på dessa saker, såsom att vägra sluta använda kontanter, vägra göra uppgifter och kräva att köpa biljetter. Om de går med på det eller inte är inte det viktiga, det viktiga är att alla VISAR vad de vill. Visa din röst genom massprotester, massmail, massamtal.
För grejen är denna: allt vi inte motsätter oss är ett tyst godkännande. Om vi inte visar vad vi vill och inte vill, hur ska de kunna veta? Hur ska vi veta att det finns fler som tycker som vi? För det är inte eliternas planer som gör den värsta skadan, det är vårt tysta godkännande.
Skribent: Aida Reva
Jag håller helt med, men var finns den där trådändan att dra i som nystar upp allt tilltrasslat som hela tiden hindrar oss från att tänka klart?
Jag visar gärna min röst och protesterar, men min person är för det mesta inte välkommen i massan. Beteendebelöningssystem finns också i massan. Du tjänar poäng genom att förringa och bortse från vissa personer.
Det jag letar efter är platsen, postlådan och samtalen som kan samla en massa utan några beteendebelöningssystem. Det handlar om känslan, att kunna ställa sig där bland en massa människor och höra hemma oavsett handikapp, ålder, pengar eller hur du ser ut.
Så det du pekar på, synliggöra beteendebelöningssystem, tror jag skulle kunna vara en, eller den trådändan, att börja dra i för att vi ”alla” aldrig mer kommer godkänna något i det tysta.
Med vänliga hälsningar,
Li Sam