Socialdemokraternas el-utspel: Låt oss återvända till folkhemmet

I ett komplicerat utspel kräver socialdemokraterna, till många svenskars förtjusning, att deras egna privatiseringar för elmarknaden ska börja rullas tillbaka. Att allt gått snett är Putins fel hälsar före detta statsminister Magdalena Andersson. Den nya lösningen kallas Folkhemsel.

Folkhemmet är ett begrepp från 1910-talet som ursprungligen kom från kretsen kring den nationalistiske statsvetaren Rudolf Kjellén, där även den svenske fascistledaren Per Engdahl ingick. Folkhemmet hade inget specifikt program utan var en allmän ledstjärna för att ersätta klassmotsättningar med folkgemenskap.

Det blev Socialdemokraterna under Per-Albin Hansson och Tage Erlander som fyllde detta begrepp med praktiskt innehåll. Folkhemmet kom mest att handla om att stävja klasskillnader och att skapa en stark stat som skulle vara till nytta för alla genom att styra en stor del av den ekonomiska samhällsutvecklingen.

Under den tid som Sverige var ett sannskyldigt folkhem och långt därefter, fram till 1990-talet, sköttes svensk storskalig elproduktion Statens Vattenfallsverk, medan distribution sköttes av respektive kommuns elverk. Lokala skogsägare hade ofta elverk i åarna och sålde sin ström till det kommunala elverket. Förbrukarna fick en enda räkning, priset var lågt, leveranssäkerheten hundraprocentig. Även skatten på elström var låg och moms debiterades inte.

Sjuklövern privatiserade elektriciteten

Statens Vattenfallsverk och Atomkraftsbyrån ombildades 1992 till Vattenfall AB. Inom kort började bolaget sälja de statliga tillgångarna. Idag äger två utlänska bolag över hälften av den svenska elproduktionen.

I gengäld har Vattenfall expanderat utomlands. I enlighet med privatföretagets logik har man använt sin starka ställning på hemmamarknaden för att höja priserna. Överskottet har använts för högavkastande investeringar i utlandet – detta var i alla fall tanken.

Under sina första tio år som aktiebolag ökade Vattenfall sin omsättning från 28 till 185 miljarder kronor, dels genom prishöjningar i Sverige och dels genom företagsförvärv i utlandet – framförallt kärnkraft i Tyskland. Sedan SvD 2009 rapporterade om detta har man även storsatsat på tysk kolkraft, som sedan såldes med förlust. Senare har även Vattenfalls investering på 100 miljarder kronor i det holländska elbolaget Nuon visat sig vara en finansiell katastrof.

Klimatsmart VD lägger ner kärnkraftverk

Vattenfall AB präglades under många år av kompetenskultur åtminstone på det tekniska området. Men verksamheten politiserades allt starkare från och med 2020, när den prisbelönta feministen Anna Borg utsågs till bolagets verkställande direktör. Strax därpå beslutade bolaget att dess kärnkraftverk skulle avvecklas.

En rad reaktorer togs ur drift vilket var problematiskt för den ”elbalans” som var avsedd att råda mellan Sveriges nordliga vattenkraftverk och de sydliga kärnkraftverken. Inför vintern 2022-2023 gjordes nödplaner för regionsvisa nedstängningar av elströmmen för att avlasta systemet – Frihetsnytt rapporterade.

Sverigedemokraterna kom med hård kritik mot Vattenfalls beslut om kärnkraftsnedläggning. Men Anna Borg meddelade att hennes beslut om nedläggning av de sista kärnkraftverken ”står fast”. Ett drygt år senare meddelade hon tvärtom att hon ska låta bygga flera nya kärnkraftverk och beklagade att hon hade lagt ner flera stycken.

Eftergifter för EU gav astronomiska priser i södra Sverige

Inom EU ska allt vara till salu för alla – även elström. Och i sina förhandlingar med EU har den svenska sidan gjort som man blivit tillsagd.

Europas största elförbrukare, Tyskland, som saknar vattenkraft, beslutade redan 2011 att lägga ner sin kärnkraft, med mycket höga priser som följd. Sverige avstod från denna frestande idé. Innan Anna Borgs tillträde som VD på Vattenfall hade Sverige inga som helst energiproblem. Tack vare vårt självbalanserade system med vatten- och kärnkaft hade vi dåförtiden avsevärt lägre elpriser än Tyskland och vi exporterade dessutom en hel del ström.

Det enda elproblemet Sverige hade var medlemsskapet i EU. Denna organisation fordrade att Tyskland obehindrat skulle få köpa el från Sverige. Eftersom Tyskland har tio gånger så många invånare som Sverige hotade en omedelbar elbrist i hela landet och därtill tyska priser.

Istället för att helt enkelt säga ”nej” löstes problemet på politikervis: Man lät EU dela upp Sverige i ”elområden” varefter man instruerade Svenska Kraftnät att höja priserna i det södra elområdet. Därmed skulle tyskarna inte vilja köpa mer än litegrann av den svenska strömmen.

Denna så kallade lösning fyllde samtidigt statliga Svenska Kraftnät med miljarder kronor i övervinster. Priset fick hushåll och industrier i södra Sverige betala med i vissa fall mångdubblade energikostnader.

Ny socialdemokratisk snilleblixt – Folkhemsel

Den nya socialdemokratiska planen är att staten förhandlar fram inköp av elektrisk ström från elproducenterna. Därefter säljs strömmen vidare till konsumenterna för ett resonabelt pris – Magdalena Andersson och hennes handgångne man Fredrik Olovsson talade vid tisdagens presskonferens om 40 öre per kilowattimme. Leveranserna ska emellertid ransoneras och bara gälla för en del av hushållens förbrukning. Socialdemokraterna vill bara åstadkomma en ”grundplåt” så att alla ska ha råd att använda åtminstone lite elström.

Resongemanget går ut på att om staten köper in konsumenternas elström kommer priset att bli lägre. Detta eftersom staten är en större, mer långsiktig och ekonomisikt mer solid kund än en enskild konsument. Staten ska teckna kontrakt med långa bindningstider och sälja vidare strömmen med korta bindningstider. Därför kommer priset att bli lägre.

Intressanta förhandlingar

Eftersom Vattenfall har sålt ut större delen av sina produktionstillgångar äger staten idag mindre än hälften av den svenska elproduktionen. Därför kommer Magdalena Anderssons förhandlingar att föras även mot Fortum, som ägs av den finska staten och Juniper som ägs av den tyska. Oavsett poängterar hon att varken staten eller leverantörerna ska ta någon kostnad för att åstadkomma prissänkningarna. Det handlar endast om frivilla avtal och om besparingar som staten förhandlar sig till i egenskap av storkund.

Olovsson säger ”det är inte orimligt att 60 procent av hushållens elförbrukning kommer att vara folkhemsel om något år”. Hur mycket sådan el man ska få köpa beräknas, enligt Olovsson, med ledning av ”bostadsform, bostadsyta, uppvärmningsaltenativ”. Varför man inte ska få köpa så mycket el men vill till det lägre priset, och varför inte företag ska få köpa, framgick inte under presskonferensen. Frihetsnytt har ställt frågor om dessa oklarheter till Socialdemokraterna och återkommer med partiets eventuella svar.

På grund av privatiseringen av både produktions- och distributionsapparaten har en enorm administrationsapparat byggts upp för att kunna fakturera elen och distributionen av densamma separat. Om detta system nu ska byggas om framgick inte. Ej heller på vilket sätt socialdemokraterna ska administrera den kreditrisk som det innebär att träda in som slutkundsleverantör – vilket bör ske om den före detta statsministerns argument om fördelen med staten som kreditstark kund ska vara någonting värt.

Den före detta statsministern poängerade långsiktigheten som en stor fördel med det föreslagna nya systemet – system garanterar stabilitet och långsiktigt planerbara villkor för både producenter och konsumenter.

Ett system öppet för förfining

Bedömare frågar sig om poliltikerna har ett så grundmurat förtroende när det gäller långsiktighet som man räknar med. Under dagens presskonferens gjordes i vart fall inga framsteg i denna del.

Redan efter 11 minuter, när en klimatjournalist frågade om folkhemsel från ”gröna” och mindre gröna energikällor verkligen ska ha samma pris, började Fredrik Olovsson sväva på målet.
– Det finns absolut möjligheter att förfina och förbättra ett sådant här system, förklarade den socialdemokratiska energiexperten

Historien förskräcker

Politiskt beslutade förmåner inom energiområdet har erfarenhetsmässigt varit ytterst långsiktiga och förtroendeingivande – med en lång rad undantag.

• Då politikerna ville stimulera inköpen av så kallade miljöbilar, alltså fordon som drivs fram av gas eller elström, ökade försäljningen lavinartat på grund av den utlovade skatterabatten. Besvikelsen var stor för cirka 75 000 klimatsmarta bilister som gladde sig åt förmånen, när denna plötsligt drogs in efter några år. ”För vissa bilmodeller blir höjningen ganska kraftig i relation till dagens förmånsvärde. Överkomliga, mindre elbilar drabbas hårt. Populära Kia e-Niro får som exempel då 40 procent högre förmånsvärde över en natt. Hos laddhybriden Volvo V60 T6 Recharge ökar det med 23 procent jämfört med idag”, skriver nyhetssajten Mestmotor.
  
• Regeringen lovade så sent som i höstas att sänka skatten på drivmedel med fem kronor per liter. Det blev istället 14 öre. Aftonbladet rasade: ”Politiker kan inte lova sänkningar på fem eller tio kronor innan valet och sedan komma undan med 14 öre efteråt. Det handlar inte bara om bilisternas ekonomi. Det handlar om förtroendet för demokratin.”
  
• Den subventionsberoende vindkraftsbranschen fasar i dessa dagar för vad maktskiftet från det tidigare vänstersocialistiska styret innebär för bolagens levebröd. Enligt nyhetssajten Vindkraftsnyheter rasar redan ett så kallat storbråk om brutna löften som de klimatsmarta entreprenörerna upplever efter regeringsskiftet.