Statsråden kohandlar med yttrandefriheten

Detta är en debatt-artikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Yttrandefriheten är grunden till andra mänskliga friheter och rättigheter. Det är lätt att förstå att svenska statsråd lägger yttrandefriheten på förhandlingsbordet i kritiska lägen, men det är inte desto mindre fel – och i grunden fel.

Sveriges Natoförhandlingar med Turkiet är fyllda av svårigheter. Det är inte konstigt att frustrerade svenska statsråd försöker använda de medel som verkar finnas. Men den svenska yttrandefriheten borde de försvara instinktivt.

De har i stället kommit till korta i rollen som den svenska yttrandefrihetens försvarare. Det har vi nu sett vid två tillfällen; dels gick utrikesminister Tobias Billström Turkiet till mötes och lovade grundlagsändringar med inskränkning av yttrandefriheten vid ett besök i Turkiet. Meningen med den nya lagen skulle vara att förbjuda alla att främja eller propagera för terroristaktiviteter i Sverige, inklusive offentliga demonstrationer med flaggor.

Dels gick både statsminister Ulf Kristersson och Tobias Billström ut och fördömde manifestationen med en upphängd Erdogandocka utanför Stockholms stadshus – trots att manifestationen inte ens var olaglig, enligt åklagare. Man kan tycka att manifestationen är hur osmaklig och olämplig som helst, men den är tillåten, och svenska statsråd har inte till uppgift att kritisera när yttrandefriheten används på tillåtna sätt.

Delvis yttrandefrihet finns inte

Ministrarna skapar en mycket farlig situation när de villkorar yttrandefriheten, oavsett om de gör det med Sveriges säkerhet eller annat. Villkorad yttrandefrihet är nästan ingen yttrandefrihet alls, för den innebär att det som var lagligt att yttra igår kan vara olagligt idag. Man kan heller inte på förhand veta vad som är lagligt att yttra om yttrandefriheten ska bero på dagsläget. Det finns ingen rättssäkerhet om inte yttrandefriheten är garanterad – även när det är politiskt obekvämt.

De inskränkningar av yttrandefriheten som existerar idag kan man ha synpunkter på. Men de är fastställda i lag och går att förutse. Ministrarna går egentligen utvecklingen i förväg med sina uttalanden och visar på hur det kan bli om den här politiska resan får fortsätta. Redan innan lagändringar och grundlagsändringar finns på plats, kan människor börja dra sig för att uttrycka vad de tycker av rädsla för att stöta sig med den högsta politiska makten.

Börjar man kompromissa om yttrandefriheten är man dömd att fortsätta

Om politiker och makthavare börjar ta små steg bort från yttrandefriheten, för att det är så politiskt jobbigt att låta bli, så binder de sig också för att fortsätta, vare sig de vill eller inte. Det är lite som de första suparna på väg mot alkoholism, eller de första betalningarna till en utpressare. Turkiet kommer till exempel inte att ge sig med de här eftergifterna, utan kommer att tvinga fram så mycket som det bara är möjligt av politiskt och rättsligt samarbete från svensk sida, oavsett konsekvenserna för Sverige. Nu har Turkiet sett att Sverige viker sig i hjärtefrågor.

Yttrandefriheten, och att den är okränkbar, kommer an på principer. Principerna måste man hålla sig till, annars faller de. Och om de faller, så kan ingen säga vad konsekvenserna blir.

Kan kohandel vara rätt ibland?

Det kan tyckas frestande att säga ungefär: ”Ok, nu är vi i ett sådant nödläge, så nu förhandlar vi bort lite av yttrandefriheten, men bara den här gången, kom ihåg det”.

Men det kommer inte att bli bara den gången, för yttrandefriheten är ett socialt kontrakt, som mycket annat i fungerande samhällen. Alla håller sig till det, därför att alla andra gör det. Det accepteras inga friåkare, som gör som de vill. Om nu den principen blir genomslagen, så har någon dragit nytta av systemet utan att behöva betala priset att själv följa dess regler.

Det kommer snabbt att följas av att alla andra börjar försöka göra detsamma, för regler som någon kan strunta i för att sedan komma undan med det, kommer snart inte att följas av någon.

Yttrandefriheten måste försvaras

Att det har gått så illa som det har gjort för Sverige, beror mycket på att yttrandefriheten har kringskurits – fast mera som privata initiativ i media och myndigheter än i lag och förordning. Det har inte gått att förhindra stora samhällsproblem att uppkomma i Sverige, än mindre lösa dem, för den som har tagit upp problemen har råkat så illa ut. Och det är redan innan lagstiftare och makthavare har börjat lösa upp den formella yttrandefriheten. Om de lyckas med det, så är det domedagen för Sverige.

Vi behöver försvara yttrandefriheten för att den skyddar oss svenskar, inte för att vi nödvändigtvis vill försvara alla som använder vårt lands yttrandefrihet. Det är svårt att känna sympati för Turkiets fiende PKK, som av praktiska skäl har kommit i centrum under den senaste tidens yttrandefrihetsdebatt. Det är svårt att förstå vad PKK-sympatisörer har här i Sverige att göra, eller varför Sverige ska vara lekstuga och rastplats för dem eller andra liknande organisationer, som till råga på allt skadar Sveriges förhållande till främmande makt. Men om vi inte försvarar även PKK:s yttrandefrihet, då har vi snart inte vår egen kvar heller. Så hänger det ihop, och det måste vi förstå och agera efter.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

Elefanten SVT vägrar prata om

Muharrem Demiroks dubbla lojaliteter