måndag, 26 september, 2022

Stereotypförbudet och Hets mot folkgrupp

Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Det som lagen ”Hets mot Folkgrupp” söker motverka är negativa stereotyper. Personliga angrepp är ett välkänt problem och det finna många lagar mot hot, falskt vittnesmål, förtal, etcetera. Men kritik mot en grupp blir vag och mindre påträngande/hotfull än den med fokus på en specifik individ. En del personer i en grupp är snyltare, kriminella och bedragare, men andra i gruppen är inget av detta.

En stereotyp är en varning för åhörarna gällande en grupp, men inte en anklagelse mot var och en som hör till gruppen. De människor som går i krig mot stereotyper anser sig vara goda, men de börjar med att hårdra stereotyper på ett felaktigt sätt för att motivera sina räddhågade åsikter. Vad dessa personer säger är att jag och mina likar kan tänka i generaliseringar och göra rimliga undantag från föreslagen regel. Men vanliga enkla människor uppfattar en stereotyp som en klassificering av alla personer som hör till en viss grupp. Forskare som frågat vanliga människor hävdar tvärt emot detta: ”We are not aware of one single study identifying a single person who believe that all members of a social group had a particular stereotype attribute” (Lee et al 1995, p 7)

Frågan att besvara är om eliten har rätt i sin kritik av ”vanligt folks” reaktion på stereotyper eller om det är så att vanligt folk har en rimligare syn på stereotyper än den stereotypfientliga eliten.

Skillnader mellan svarta och vita

I USA ställde man frågan till studenter om skillnaden mellan olika europeiska nationer. Ingen ansåg att tyskar var ”njutningslystna”, utan studenterna ansåg att ett dominerande karaktärsdrag för tyskar var att de ”tänkte vetenskapligt”. Men antalet tyskar som verkligen var njutningslystna var högre än de som tänkte vetenskapligt. Om konsistens skulle begäras också av fördomar vore det typiskt tyska inte att vara vetenskaplig utan att vara njutningslysten? Logiken kunde dock hittas: Alla länder hade en högre andel njutningslystna än Tyskland, medan tyskarna toppade i vetenskaplighet. Fördomen var bara lite mer avancerad än fördomskritikerna.

Rasfördomar förkastas med stort eftertryck, men visar sig ofta rätt vettiga om man tittar närmare på dem. I en undersökning hade man tittat på kvantitativa mått och sedan jämfört vanliga vita amerikaners skattningar mot faktiska siffror för svarta. Vid analys av 35 olika gruppers bedömning fann man att 25 var ungefär rätt, medan 10 var längre ifrån. Av dessa 10 avvikelser underskattade alla skillnaden för svarta jämfört med vita och ingen grupp överskattade skillnader. Data visar stora skillnader, men de blåstes inte upp ytterligare av stereotyper. Trots detta ser många en potential i underdrifter. Tron är att om svarta negativa avvikelser helt förtigs skulle problemen i verkligheten också minska. Problemet enligt den analysen är inte den onda lögnen, utan att etablissemanget inte satsar hårdare på den goda lögnen. Men om man hyllar hederligheten så blir den faktiska situationen utgångspunkten, inte ett ideologiskt påstående som ”alla människors lika värde”.

Vad lagen HMF uttrycker är en vilja att förneka skillnader på gruppnivå för att därigenom motverka gruppkonflikt. Det är en idyllisk syn på lögnens möjligheter. Den starka reaktionen blir istället att de som drabbas av exempelvis kriminalitet lägger märke till lögnen och blir mer förbannade. De ansvariga ägnar ju sin kraft åt förnekande, istället för att åtgärda problemen. Slutsatsen är att denna reaktion har helt rätt och att hela initiativet med HMF är ett destruktivt uppfostringsförsök. Överheten presenterar en lugnande lögn, men den fungerar dock inte, utan ökar motsättningen. Nu är man inne i en destruktiv spiral, där allt fler grupper skall skyddas mot allt måttligare kritik.

Förädla debatten via munkavle

Man borde tänka till och ge lagen underkänt, helt underkänt. Hat är inte olagligt, men hot är det. Vad är hybriden ”hat och hot”? ”Hets mot folkgrupp” är ett närmast skönlitterärt begrepp, med oklar konkret betydelse. Det mest konkreta i lagtexten är ”uttrycker missaktning”. Hur kan det bli ett brott? Jo möjligen om man hotar, men hot är inte alltid ett brott. Om jag hotar en partiledare med att om han inte tar tillbaka ett förslag som jag är emot, kommer jag att rösta på ett annat parti. Det hotet kallas demokrati.

Dessvärre är lagen Hets mot folkgrupp bara ett av två hot mot yttrandefriheten. Det andra är Cancel culture och censuren på plattformar som Facebook och Twitter. När yttrandefrihet gällde som ideal sökte rivaliserande parter förbättra sina förslag och få dom att vinna debatten mot konkurrenter genom att framstå som mer rimliga. Nu handlar det om att först vinna positionen som etablissemangets nuvarande åsikt och sedan förbjuda att motförslag ens blir presenterade. Man söker vinna debatten genom att diskvalificera sina kritiker.

I ett alltmer auktoritärt samhälle ses det som helt rimligt att söka tysta motståndaren. Man skulle kunna tro att goda demokratier skulle understryka att de är demokratier och, i motsats till den onda diktaturen, inte censurera sin motpart. Så gör man dock inte, utan det ses som helt naturligt att väst öppet censurerar Russia Today och Sputnik News. Cancel culture ger sig på en f.d. amerikansk president och den populäre poddaren Joe Rogan som företaget Spotify betalade en förmögenhet för, men som den administrativa personalen vill styra upp så att han tycker precis det som de själva tycker. Den självgoda personalens uppfattning är att vi andra har fördomar och tror på stereotyper. Genom att tysta oss andra tror man sig förädla debatten och framtvinga seger för sina egna fördomar.

Censorerna står i kö

Som jag uppfattar situationen är yttrandefriheten extremt svag i dagens värld. Censorerna ställer sig i kö, liksom lagstiftarna. Var är yttrandefrihetens försvarare? Det finns många som kan tala positivt för yttrandefrihet genom att argumentera för åsikter de delar, men skall verkligen förespråkare för motsatta åsikter få höras? Är de inte bara fake news?

Allmänheten är lyhörd för överhetens åsikter och tar sig ogärna ton. Speciellt inte en ton som kan resultera i framtida obehag. Snart har vi alla ett framtida prestationspass i vilket våra handlingar och åsikter ger plus eller minuspoäng. Det är många som värderar en utlandsresa eller ett bygglov för en bastu högre än att säga sin mening. Den är det dessutom ytterst få som är så intresserade av att lyssna på, förutom medborgarbedömaren förstås.

Befolkningen i Storbritannien ansåg till 63 %, att deras valde parlamentariker borde rösta enligt sina väljares åsikter, inte enligt sin personliga åsikt, vilket endast 7 % av väljarna ansåg (David Goodhart 2020). Parlamentarikerna ansåg till 80 %, att han skulle rösta enligt egen åsikt, men i praktiken mest enligt partiledningens. Väljarnas åsikt kom först på en avlägsen tredje plats. Så ser det i realiteten ut i moderna demokratier.

Själva termen ”demokrati” är i sig diskutabelt för såväl meningsutbytet som omröstningarna. Kanske är termen ” system med partidemokrati” mer passande för verksamheten än demokrati. Den termen är mer träffande som ett framtida ideal, med en mer aktiv befolkning och med en mer lyhörd elit.

Sett ur demokratisk synvinkel behövs en friare debatt och mer självständiga väljare. Att ersätta ”hets mot folkgrupp” med ”hets av folkhop” är ett rimligt första steg.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar