Idag samlas hundratals globalistiska maktspelare till en veckas miljömöte i Stockholm, Stockholm+50. Enligt klimatminister Annika Strandhäll är syftet med makthavarnas vistelse på Grand Hotell vällovligt: Klara klimatet, få bort föroreningarna och bevara den biologiska mångfalden. Det handlar till och med, enligt Strandhäll, om ”respekt för framtida generationer” Experter betvivlar detta och hävdar motsatsen.
Isbjörnsskydd eller kokainorgie? Alexander Pohl, en tysk före detta bankman bosatt i Jämtland, har också rest till Stockholm för att reda ut vad som egentligen händer vid Stockholm+50. Han kommer personligen att delta i miljömötet, som motdemonstrant.
Enligt Alexander Pohl är Stockholm+50 en tillställning av stor betydelse, men inte för miljön. Miljöhänsyn är bara något som globalister använder som ursäkt för nya kontroller, förbud och tvångsåtgärder som de vill införa av helt andra skäl. Enligt Pohls uppgifter till Frihetsnytt är Stockholm+50 långt ifrån ett enformigt pladdermöte, avslutat med fylla på hotellet, som Annika Strandhäll är van vid från sitt socialdemokratiska partiarbete. Vad som sker, enligt Alexander Pohl, är en serie möten för FN:s generalförsamling, United Nations Global Compact och ett särskilt möte för statsöverhuvuden. I förra veckan, då i stort sett samma uppsättning av personer träffades i Davos, var ett viktigt tema så kallad Digital säkerhet – något som i deras munnar betyder tekniska metoder för att i samarbete med säkerhetstjänster och telebolag censura internet och hindra oppositionella från att komma till tals.
Gangsterrap med respekt
När det gäller respekt för framtida generationer finner Alexander Pohl det upprörande att Greta Thunberg under Stockholm+50 kommer att anlita en gangsterrappare klädd i rånarluva för att underhålla sin underåriga publik. Mannens sångtexter handlar nämligen uteslutande om handel med kokain och annan narkotia samt mord och prostitution. Den tyske aktivisten föreslår att Frihetsnytts läsare medverkar i hans protest genom att ansluta till Greta Thunbers klimat- och gangstermöte för att där gemensamt ”sjunga någonting positivt” och på detta sätt dränka gangsterbudskapet för att de församlade barnen ska slippa höra det.
Post-truth-evenemang
Det kommande klimatmötet har inte rönt något större intresse i de svenska medierna. Dagens Nyheter frågar sig i Nyhetspodden ”Vad händer med klimatkrisen i skuggan av kriget?” DN bekymrar sig med andra ord inte för själva klimatet, inte för isbjörnarna, de som skulle drunkna eller för invånarna i kustnära indiska storstäder, de som skulle bli tvungna att flytta eller för andra inbillade offer för global uppvärmning – DN bekymrar sig bara för massmediernas och politikens skötebarn, det hjärnspöke som de kallar ”klimatkrisen”. Man kan tycka att Stockholm+50 vore ett välkommet tillfälle för exempelvis DN att vidarebefordra nya alarmbudskap. Men intresset är svalt. Bedömare talar om en ”klimattrötthet” bland journalister.
Viktigare möten i korridorerna
Branschkollegan SvD håller i princip med DN och är dessutom på samma linje som Alexander Pohl, dvs att konferensen är ett tillfälle att träffas för att komma överens annat än Seyschellernas förestående nedsjunkning i havet. Den Natotrogna tidningen lyfter fram en forskare som förklarar att Ryssland bär skulden till det låga intresset för klimatkrisen.
– Ryssland kan i framtiden tjäna på ett något varmare klimat, då det kan öka skördarna och tillväxten i skogen på det norra halvklotet. Kreml är också starkt beroende av inkomsterna från fossila bränslen, den största källan till växthusgasutsläpp som bidrar till klimatförändring, säger forskaren Henrik Carlsen.
Ryssland kan alltså både tjäna pengar på att förändra klimatet och dra fördelar av det förändrade klimatet, har alltså Carlsen forskat fram.
– Det gör att Ryssland kan ha skäl att obstruera eller hålla igen.
Forskaren för också fram en ganska rimlig teori om varför världsledare överhuvudtaget gör sig besväret att resa till sådana här evenemang. Det är vad som händer i korridorerna som är det intressanta!
– Men i den bästa av världar kan internationella sammankomster som Stockholm+50 fungera som en neutral mötesplats, menar Carlsen. Ett argument för att Sverige drev fram mötet 1972 var inte bara att man såg att miljöfrågorna växte, utan man ville också skapa en plattform för väst och öst att mötas. På denna tid sågs miljöfrågorna som mer harmlösa, säger han.
– Den här typen av konferenser kan vara en oas dit man kommer för att diskutera miljö- och klimatförändring men i korridorerna eller kaffepausen också kan diskutera saker som i någon mening ligger högre upp på den internationella agendan.
Vad som diskuteras i dessa korridorer mellan våra folkvalda representanter torde vi aldrig få reda på. Möjligheten till avlyssningssäkra samtal är förmodligen skälet till att sådana här till synes meningslösa konferenser överhuvud taget äger rum.
