Svenskarna förtjänar en folkomröstning om Nato

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Under min livstid har svenska folket två gånger fått säga sin mening om viktiga förändringar för svensk suveränitet och förhållande till internationella organisationer. Första gången 1994 då Sverige röstade ja till EU och andra gången 2003 då vi röstade nej till euron. Medlemskap i Nato innebär en stor förändring för Sverige. Vi ger upp en 200-årig tradition av alliansfrihet. Svenska folket borde få säga sitt även om Nato.

Folkomröstning om euron 2003

Det är snart 20 år sedan Sverige röstade nej till euron 2003. Ett bakslag för etablissemanget. Då var jag 18 år och fick rösta för första gången, jag röstade nej. Redan i november 2002 beslutade riksdagen om att svenska folket skulle få rösta om euron i september 2003, alltså cirka 10 månader senare. Jag minns att jag då träffade den sverigedemokratiske politikern Björn Söder på Nautilus gym i Lund, och angående folkomröstningen sa han ”Ja det kan gå hur som helst.”

I början såg det mörkt ut för Nej-sidan, i november 2002 ledde Ja-sidan med 58–42 procent i opinionen.

Under 2003 följde en relativt balanserad debatt, både i medier och i riksdagen, där båda sidor fick komma till tals. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet representerade Nej-sidan. Ja-sidan representerades av Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Socialdemokraterna stödde officiellt Ja-sidan, men många inom partiet stödde Nej-sidan. Olika åsikter inom partierna respekterades, det bildades ett nätverk som hette ”Eurocenter” (centerpartister för euron), samt ”Medborgare mot EMU”, borgerliga politiker mot euron. 

Centerpartiets dåvarande partiledare Maud Olofsson sade nej till euron och gjorde en bra insats i debatterna. Efterträdaren Annie Lööf verkade dock inte riktigt veta vad hon tyckte.

Foto: Lindesnytt

Ja-sidan hade större resurser, stöd från näringslivet och körde en del skrämselpropaganda som att ”det blir bara vi och Ryssland som står utanför.” Trots allt vill jag understryka att det var en relativt balanserad debatt där bägge sidor fick komma till tals i media. Nej-sidan drog längsta strået, den 14 september 2003 röstade knappt 56 procent av svenska folket nej till euron. 

1994 röstade Sverige ja till EU. Då var jag bara nio år gammal, men upplevde och har fått berättat, att även den gången var debatten relativt sansad och balanserad. 

Strävan att gå med i Nato

När det gäller Nato är skillnaden jämfört med EU-omröstningen 1994 och euro-omröstningen 2003, enorm. Etablissemanget verkar strunta i vad svenska folket tycker. En folkomröstning kommer inte på tal och någon balanserad debatt förekommer inte, i alla fall inte i riksdagen eller i mainstreammedia.

SwebbTV har dock låtit bägge sidor komma till tals i sina program genom styrelseproffset PO Eriksson (Ryssland och Nato), Kai Rämö från Medborglig Samling (Natos kärnvapen ger skydd), samt Nej till Nato:s tidigare ordförande Lars Drake (Sveriges ansökan). Vad gäller Nato säger Lars Drake ”jag kan inte minnas att det har varit så ensidig mediebevakning och debatt i Sverige någon gång tidigare som det är nu.”

Detta håller jag med om, och från ett demokratiskt perspektiv är det en oroande utveckling. Vad är det egentligen som har hänt? Jag tror tyvärr att detta är en del av utvecklingen där våra politiker har större lojalitet till lobbyister och finanseliten och allt mindre till vanligt folk. Politikerna vågar inte utlysa folkomröstningar, eftersom de är rädda att förlora.

Nato – hysterin som uppstod i början av 2022

I mars 2022, kort efter Rysslands invasion av Ukraina, ökade stödet för Nato och allt fler politiker kom med krav att gå med i Nato. De två största partierna Socialdemokraterna (S) och Sverigedemokraterna (SD) ändrade snabbt åsikt från Nej till Ja. Med hysteri menar jag starka strömningar i samhället för att alla skall handla på ett bestämt sätt, men oftast är det dåligt genomtänkt. Exempelvis från 2015 då det hette; ”nu ska vi ta emot flyktingar”, eller 2021; ”nu ska alla vaccinera sig” samt 2022; ”oj, nu måste vi gå med i Nato.”

Officiellt ändrade SD och S åsikt om Nato på grund av konflikten i Ukraina, men jag tror att den riktiga anledningen var påtryckningar från utlandet, samt SD:s önskan om att anpassa sig till Moderaterna. Ukrainakonflikten var en bra förevändning. 

Varför får svenska folket inte rösta om Nato?

Stödet för Nato var starkt i mars 2022, Ja-sidan såg ut att vinna, så då borde man väl kunna ha en folkomröstning? Men nej, hysterier brukar ebba ut, och ifall vi hade haft en sansad och balanserad debatt under 10 månader, så är sannolikheten stor att stödet för Nato hade sjunkit ihop. Mänskliga rättigheter, demokratiska principer och liknande, brukar ofta åsidosättas med hänvisning till att vi befinner oss i en ”extraordinär situation.” Detta knep använde man under covid-eran, men även angående Nato. 

Dåvarande statsminister Magdalena Andersson hävdar att vi inte kan folkomrösta om Nato eftersom man kommer debattera ”sekretessbelagda uppgifter.” Vilka belägg har hon för detta? Det går väl att debattera Nato utan att röja sekretessbelagda uppgifter? S-toppen Anders Ygeman hävdar att en folkomröstning om Nato är farlig. Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson hävdar vi inte har tid med en folkomröstning och att vi riskerar en ”påverkanskampanj från Ryssland.”

Varför är det så bråttom? Och skall vi verkligen låta andra länders påstådda påverkanskampanjer hindra oss från att folkomrösta? Nej, verkligen inte! Folkomröstning, något som tidigare framställts som något fint och positivt, och som demokratins högborg, försöker man nu framställa som något farligt och dåligt. 

Till Magdalena Andersson, Anders Ygeman och alla andra som inte vill ha en folkomröstning om Nato vill jag säga följande: Jag tror inte ett dugg på era svepskäl. I själva verket är ni rädda att förlora och ni känner större lojalitet till krafter utanför Sverige och som vill få Sverige in i Nato, än till väljarna.

Ett ryskt angrepp mot Sverige osannolikt

Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 skapade en hysteri i Sverige med parollen ”Ryssland har invaderat Ukraina, så nu kan Ryssland även angripa Sverige och därför måste vi gå med i Nato.” Denna paroll är dåligt genomtänkt. I detta avseende är Sverige och Ukraina mycket olika länder av flera skäl. Sverige har ingen gräns mot Ryssland. Till skillnad från Ukraina har vi ingen stor pro-rysk minoritet och ryska språket är inte utbrett i Sverige. Ryssland ser inte Sverige som sitt historiska intresseområde. Vi har aldrig haft ryska militärbaser (jf. rysk flottbas i Sevastopol) och vi har aldrig varit en del av Sovjetunionen. Och till skillnad från Georgien har vi inga pro-ryska utbrytarrepubliker. 

Ett ryskt angrep mot Sverige, till exempel en missilattack, skulle bokstavligen vara en skänk från ovan till Natoanhängarna. Det kommer användas som ett argument att gå med i Nato och bland annat av det skälet, är det mycket osannolikt. 

Bild: Yandex.ru

Ett ryskt angrep mot Finland och Baltikum ser jag också som osannolikt. Skälet är den ryska enklaven Kaliningrad. Ryssland har för närvarande ett riktigt dåligt förhållande till framför allt Estland, Lettland och Litauen, men ett krig med dessa länder kan inte vara i Rysslands intresse, skälet är Kaliningrad. Ett krig mellan Ryssland och baltstaterna skulle riskera att skära av transportleder mellan Kaliningrad och övriga Ryssland. Ryssland är redan fullt sysselsatta i Ukraina och har dessutom militärt engagemang i Syrien. Ett militärt engagemang i Baltikum som skulle kräva stora resurser, är därför mycket osannolikt. 

Kaliningrad är på 17 000 km2 och har cirka 1 miljon invånare. Enklaven ligger inklämd mellan Polen och Litauen. Kaliningrad är strategiskt viktigt för Ryssland, men redan idag är transporterna mellan Kaliningrad och övriga Ryssland komplicerade. Flyg mellan Moskva och Kaliningrad måste ta en enorm omväg genom en small luftkorridor i Finska viken. 

Enligt Yandex går passagerartåget Moskva till Kaliningrad dagligen. Stationerna i Litauen är dock markerade som ”tekniska stopp”, där man inte får stiga av eller på. Ryssar som reser med tåget behöver transitvisum för Litauen. Ryssland och Litauen har dock varit i bråk om vilken typ av gods som skall tillåtas transporteras genom Litauen.

Bild: Yandex.uz

Det har pratats om att Ryssland planerar att invadera den så kallade Suwalki-korridoren, det polsk-litauiska gränsområdet mellan Vitryssland och Kaliningrad. Detta ser jag också som osannolikt. Dagens transportsituation är problematisk för Ryssland, men ett ockuperat Suwalki, med dåliga vägar och risk för beskjutning är ett betydligt sämre alternativ. 

Svenska folkomröstningar

Foto: Wikipedia/Jonnie Nord

Åter till Sverige och folkomröstningar. I denna artikel avhandlas endast nationella folkomröstningar och inte lokala. Sedan början av 1900-talet har Sverige haft sex nationella folkomröstningar. Folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922 slutade mycket jämnt, med 50,8 procent för nej. Folkomröstningar är visserligen rådgivande, men politikerna har bara gått emot resultaten en gång. 1955 röstade svenska folket med 82,9 procent nej till högertrafik, men 12 år senare infördes högertrafik ändå. 

Sverige röstade om pensionsfrågan 1957 och om kärnkraften 1980, och dessa folkomröstningar hade tre alternativ, vilket gjorde saken mer komplicerad. Högst valdeltagande med över 80 procent hade folkomröstningarna om EU 1994 och om euron 2003. En folkomröstning om Nato skulle troligen också få hög uppslutning. 

Under 1980-, 1990- och 2000-talen har Sverige haft folkomröstning en gång per årtionde, men sedan 2003 har vi inte fått rösta en enda gång. De yngsta röstberättigade mellan cirka 18-26 år har inte ens minne av nationella folkomröstningar. 

Bildkollage Frihetsnytt: Foto, Wikipedia (t.v. Albert Engström, t.h. okänd)

Försenat Natomedlemskap

I mars 2022 hette det att Sverige skall gå med i Nato så fort som möjligt. Nu drygt ett år senare, har Sverige fortfarande inte gått med i Nato. Turkiet och Ungern har inte godkänt Sveriges Natoansökan. Det uteblivna Natomedlemskapet har uppenbart inte medfört några negativa konsekvenser – Sverige har varken invaderats eller angripits. Argumentet att vi har så bråttom att gå med i Nato så att vi inte hinner folkomrösta håller inte. Turkiet godkände nyligen Finlands Natoansökan och det ökar sannolikheten att Sveriges ansökan också blir godkänd, men det är ingen självklarhet. Det finns ingen garanti att Turkiet säger ja. 

Ifall svenska folket får möjlighet att rösta nej till Nato, blir det ett värdigt sätt för svenska politiker att komma ur en genant situation. Svenska folket får sista ordet och inte Turkiets president Erdogan. 

Skribent: Oscar Overgaard
Jurist

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

2 KOMMENTARER

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter