Dokumentärfilmaren och Sydafrikakännaren Jonas Nilsson rapporterar om införandet av rasbaserade vattenkvoter i landet. Ja, ni läste rätt – ett ministerförslag vill tvinga vita att ge bort sitt vatten till svarta. Resten av världen står tyst medan rasismen mot de vita i landet eskalerar.
ANC har sedan de kom till makten 1994 påstått sig sträva för jämlikhet. Inte långt därefter infördes rasdiskriminerande lagar som Black Economic Empowerment, vilket har tvingat en stor del av den vita minoriteten in i fattigdom. Det har även nyligen lagts förslag om att införa raskvoter för vatten, skriver Jonas Nilsson, till den vita befolkningens nackdel givetvis.
Den 19 maj lade vattenminister Senzo Mchunu ett förslag som innebär att raskvoter ska införas för tilldelning av licenser för vattenanvändning. Inom sektorer som jordbruk, skogsbruk och gruvdrift är naturligtvis dessa licenser livsnödvändiga.
Enligt förslaget måste den sökande som använder mer än
250 000 m3 vatten eller tar ut mer än en angiven minimimängd från vattendrag, uppfylla strikta raskvoter för att få tillgång till vatten.
25-75 % av vattnet måste fördelas till svarta
Det vill säga om en jordbrukare eller ett företag inte fördelar mellan 25 och 75 procent av sina vattenandelar till personer som kategoriseras som svarta, kan de nekas tillgång till vatten, alldeles oavsett behov.
Jordbruket förbrukar cirka 60 procent av Sydafrikas vattenresurser för livsmedelsproduktion och därmed kan konsekvenserna av dessa kvoter bli förödande.
Detta innebär också att djur kan dö av törst för att hudfärgen på deras vårdare anses felaktig. Bördiga marker kan lämnas öde eftersom de människor som brukar dem ses som olämpliga. Många kommer att förlora sina jobb när jordbruks- och gruvsektorerna faller sönder, berättar Jonas Nilsson.
De redan innan så hårt pressade vita jordbrukarna, kommer om detta förslag går igenom få ännu större svårigheter att klara sig. I ett land där jordbruk redan är ett högriskyrke på grund av en massökning av mord på vita farmare, kan denna nya lagstiftning bli droppen som får bägaren att rinna över.
Resten av världen står tyst bredvid och ser på medan Sydafrika utövar och utökar sin rasdiskriminering mot den vita minoriteten i landet.
Det är för skamligt . Jag gjorde i alla fall lite motstånd och var med i vänskapsförbundet Sverige-Sydafrika . Vi hade väldigt trevliga möten på Hotell Anglias festvåning.
Tyvärr fick jag rätt i mina farhågor angående landets framtid.
Syd Afrikas problem är också att den vita gruppen inte höll ihop. Engelskättade som författarinnan/ Nobelpristagarinnan Nadine Gordimer stack ju ideliga dolkar i ryggen på landets ledning.
Sedan finns det ju massor av felbeslut med facit i hand. Man höll inte gränsen–utan svarta människor från grannländerna vällde in.
Och vita borde i möjligaste mån jobbat själva med landets produktion i stället för att ta in billig afrikansk arbetskraft.
—
Dessutom var hemländerna , bantustans , för små för att vara livskraftiga.
–
Tja i dagens läge är det nog för vita bara att lämna landet. –Jag har fortfarande kvar mitt tillstånd att flytta dit—det var nog tur att det inte blev av.