Kriminalpolitik som ändrar riktning på svensk rättspolitik
Tidöavtalets skrivningar om kriminalpolitik hör till de som har väckt mest motstånd i globalistkretsar, vilket bara det i sig är en positiv indikator. Vi som vill Sverige väl och ser att en ny rätts- och kriminalpolitik är en nödvändighet för att Sverige ska tillfriskna, har många positiva inslag med dessa teman i Tidöavtalet att ta fasta på. Många inslag är till och med mycket positiva och har karaktär av principgenombrott – till och med paradigmskifte.
Det finns ingen anledning att tvivla på allvaret hos avtalsslutarna. Den enormt växande kriminaliteten, framför allt våldskriminaliteten, är ett hot mot i synnerhet gammelpartierna med rötter i 1900-talets början, genom att kriminaliteten bryter ner det tillitsfyllda samhälle där de kan skörda väljares röster med bara liten ansträngning. De partierna har länge inte brytt sig så mycket om vad som händer väljarna. Deras globaliseringsprojekt har varit viktigare och väljarna har strömmat till ändå oavsett hur kriminaliteten har utvecklats. Men när väljarna tröttnar på kriminalitet och flat, overksam kriminalpolitik så pass att de överger partierna med den politiken, då är det nog. Och så är det nu. Makten är alltid viktigare än allt annat, även globaliseringsprojektet.
De förslag om kriminalitet som genomförs, och det blir många, de kommer att stå sig, för nu har socialdemokraterna sent omsider lagt ner sitt motstånd. Magdalena Andersson vägrade i en intervju nyligen att ta avstånd från någonting i Tidöavtalets avsnitt om migration och kriminalpolitik. Ett av ett numera stort antal exempel på socialdemokratisk taktik och realpolitik; 100 procent mot ett förslag innan det genomförs, 100 procent likgiltiga efteråt.
Det som kan oroa är att budgeten är helt frikopplad från de många kostsamma förslagen, vilket framstår tydligt och klart i avtalet. Högre intensitet i rättsväsendet och utdömandet av många fler fängelseår kostar väldigt mycket pengar. Det är en obesvarad fråga hur en bra och nödvändig politik som denna ska finansieras.
En del textstycken är intressanta och belysande att gå igenom, många andra kan man lämna därhän till den som har specialintresse. Man kan ta dem i den ordning de kommer.
Hemliga tvångsmedel
Polisen vill spana effektivt, bland annat elektroniskt, på verksamheter som uppenbart är kriminella utan att behöva påvisa skälig brottsmisstanke på förhand. Och det framstår väl som nödvändigt att polisen får det, som i det här förslaget, med tanke på hur slutna och oåtkomliga många brottsorganisationer har blivit. Det kan förstås användas mot politiskt obekväma också. Men, som många organiserade migrationskritiker har kunnat konstatera; det sker redan regelmässigt, med dessa migrationskritiker som måltavla, utan konsekvenser för någon inom rättsväsende eller polis. Och då är det väl i alla fall ingen större skada skedd om medlen också tillämpas mot brottslingar i stället för bara mot oliktänkande. Det bästa vore kanske en särlagstiftning där dessa metoder endast gäller den grupp där behovet är som störst. I detta fall tungt kriminella grupper.
Utvisning av säkerhetshot
Sverige utvisar redan idag personer som bedöms som politiska säkerhetshot. Det är ingen principiell skillnad att utvisa personer som bedöms som säkerhetshot genom sin verksamhet i kriminella kretsar. Tvärtom kan detta förslag avlasta rättssystem och fängelsesystem som kommer att tyngas ner hårt av andra förslag i avtalet.
Dubbla straff för gängkriminella
Man får redan idag högre straff för brott som rätten menar har politiska motiv. Det blir ingen rättsstatlig skillnad att döma personer hårdare som uppenbart har agerat inom ramen för ett gäng (eller kanske inom en klan, gränsen är inte skarp) med de motiv som hör till det agerandet.
Visitationszoner
Visitationszoner som i Tidöavtalet har inspirerats av Danmark, där de såvitt känt fungerar bra. De är rättssäkra i och med att de är prövade på förhand och inte kan tillämpas godtyckligt; bara ett visst avgränsat område kan vara en visitationszon, och bara under en viss tid.
Den som hatar polisen, vad polisen än gör, därför att polisen stör hans verksamhet, kommer att bli ännu mer upprörd än någonsin på polisen över att bli visiterad enligt reglerna för dessa visitationszoner. Svårt att göra något åt men spelar heller ingen roll.
Anonyma vittnen
Detta är kanske det mest kontroversiella förslaget rättssäkerhetsmässigt. I länder där förslaget redan har genomförts, används metoden sparsamt, och den får inte vara det enda som avgör ett domslut. Europadomstolen vakar också över att metoden inte missbrukas.
Kronvittnen, en metod som också ingår under denna rubrik och som innebär att brottslingar får lägre straff om de vittnar mot andra brottslingar, borde rimligtvis kunna lösa upp härvor där alla nekar och skyller på varandra eller okända. Framför allt bör kronvittnen kunna bidra med att få fram materiella bevis mot andra personer, bevis som annars skulle ha undgått rättens uppmärksamhet. Givetvis måste man vara i grunden skeptisk mot rena obevisade påståenden från ett tilltänkt kronvittne, som har en hel del att vinna på att vittna falskt.
Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng
Förslaget om denna sorts kriminalisering har små utsikter att fungera om det ska krävas att gänget i fråga mer eller mindre ska ha organisationsnummer och stadgar för att sakläget ska vara klart. Och så hårt fast som svenska domstolar ofta brukar sitta i bokstavstolkningar av lagar, till fördel för personer som de flesta skulle säga är skyldiga, så är det nog vad man kan förvänta sig.
Om kriteriet ungefär ska vara att det i alla fall är uppenbart att en tilltalad person rör sig i kretsar av organiserad kriminalitet, så ljusnar kanske bevisläget något. Men här mer än någonsin krävs rättssäkerhet, utredning och klara papper på vad saker är och vad man menar med begrepp som ”kriminella gäng”. Annars kanske partierna på vänstersidan förklarar Sverigedemokraterna för ett ”kriminellt gäng”, med påföljd fängelse för alla medlemmar.
Vistelseförbud
Tidöavtalets förslag om vistelseförbud är, kan man säga, en utvidgning av de redan existerande reglerna om kontaktförbud, som innebär förbud mot att söka upp en person. Det är ingen ny rättsprincip och därmed rimligtvis på det sättet okontroversiell. En person som byggt upp ett våldskapital i ett bostadsområde, en stadsdel eller kanske en kommun, ska förlora det helt och hållet genom att han inte får vistas där våldskapitalet är värt något. Det blir en mycket dyr felinvestering för honom och en avskräckning för andra.
Ny huvudregel i sekretesslagstiftningen
Här som på andra ställen i Tidöavtalet vill avtalsslutarna i princip att alla relevanta brotts- eller fuskbekämpande myndigheter ska ha all relevant information och att detta ska vara regel, i stället för undantag. Konsekvenserna är svåra att överblicka.
Förverkande
Den som rör sig i kriminella kretsar ska kunna fråntas egendom som han inte kan visa att han äger, eller hur han har förvärvat, det vill säga omvänd bevisbörda för den anklagade på samma sätt som i skattelagstiftningen. Det kan handla om guldklockor eller bilar som visas upp offentligt – en signal till omgivningen som det är viktigt för samhället att få nedstängd. Bra symbolik.
Krafttag mot ungdomsbrottsligheten
Här listas ett stort antal förslag till förändringar som tar sikte på yngre kriminella. Svagheten är genomgående att förslagen förutsätter att myndighetspersoner som inte är poliser eller verkar i domstol, skulle ha beredskap att ta i ordentligt mot unga kriminella för att bryta deras brottsbana och skydda samhället. Erfarenheten säger att de inte kan eller vill det, så förslagen här kan ses som lite symboliska eller teoretiska.
En fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen genomförs
På samma sätt sammanfattas här en större mängd förslag med syfte att skärpa straffen över hela linjen och på ett stort antal sätt. Här finns två mycket viktiga principgenombrott:
- Dagens form av mängdrabatt avskaffas
Systemet med att den som döms för många brott får lägre straff, relativt sett, avskaffas sent omsider. Desto bättre då det är ett av de mera huvudlösa inslagen i den liberaliserade kriminalpolitiken från samhällsupplösningens 60- och 70-tal. Den som begår och döms för flera brott ska alltså inte avtjäna dem samtidigt, som med mängdrabatt, utan i följd – åtminstone de tre allvarligaste. - Villkorlig frigivning
Villkorlig frigivning ska vara undantag och inte regel, som i dag. Det är lätt att förstå att den här förändringen, relativt dagens system med regelmässig villkorlig frigivning efter 2/3 av strafftiden, ger en cirka 50-procentigt ökad belastning på Kriminalvården. Här måste det fram mycket stora budgetpengar, i synnerhet som Sverige såvitt känt har världens dyraste fängelseplatser, något som inte berörs alls i Tidöavtalet.
Det finns också ett stycke som vittnar om att avtalstecknarna inte riktigt har tagit till sig hela verkligheten ännu:
- Återfall ska straffas hårdare
Avtalstextförfattarna tror att högre maximistraff vid återfallsbrott spelar någon roll. Men domstolar dömer regelmässigt till lägsta tänkbara straff, nästan oavsett brottets karaktär. Det går ofta nästan inte att föreställa sig det brott som skulle ge maximistraff för en viss brottsrubricering. Så länge det är så, och så länge domstolars straffutmätning inte återspeglar det allmänna rättsmedvetandet, så är det minimistraffet som lagstiftaren måste söka höja för återfallsförbrytare.
Slutsats: I rätt riktning
Det finns ett stort antal punkter i Tidöavtalets del om kriminalpolitik med hoppfullt anslag för den som vill se vägen banas tillbaka till det trygga Sverige, med hård repression mot kriminella, framför allt våldskriminella och yrkeskriminella, till hjälp för majoriteten fredliga och hederliga människor. Och det finns all anledning att tro att avtalsslutarna menar allvar. De har skrivit avtalet tillsammans och ställt sig bakom det tillsammans. Bryr de sig det minsta om sin politiska prestige, och därmed om sin politiska framtid, så gör de vad de kan för att förverkliga avtalet.
Det är hoppfullt för alla, även för de som röstat på andra partier än Tidöavtalspartierna.
