Tidöavtalet 3: Klimat- & energipolitiken

Energipolitiken är åtminstone bland topp tre av politikområden där socialdemokraterna har fjärmat sig mest från väljarna för att hålla sina små stödpartier på gott humör. Till slut straffade det sig. Tidöpartierna tog över.

Energipolitiken blev väljarnas fjärde viktigaste fråga och moderaterna som ändå leder den nya regeringen var sedan länge partiet med högst förtroende i denna fråga, dessutom med goda samarbetsmöjligheter genom åsiktsgemenskap inom gruppen av partier kring Tidöavtalet.

Klimatpolitik kopplas ofta ihop med energipolitik men är ändå i grunden något annat, där sakfrågor ofta verkar spela liten roll och där känslorna för och emot är oerhört starka. Även media, som redan i normalfallet är partiska och politiserade, tappar ofta helt markkontakten och blir närmast religiöst klimattroende. Inte minst drivs media av en enorm vilja till skoningslös exorcism gentemot vantrogna som inte är helt övertygade om den påstådda kommande klimatkatastrofen. Det är ingen lätt politisk miljö att verka inom.

Tidöpartierna har ändå gjort omvändningen riktigt bra. Det finns få tecken på kompromisser som inte kommer att hålla, politiken är konstruktiv och framåtriktad och ingen i kretsen är rädd för storslakt på politiskt heliga kor.

Kärnkraft

Den politiska krampen kring kärnkraft har släppt och behovet att vara kärnkraftsfientliga småpartier till lags är borta. Här kommer också friska budgetpengar, något som annars oroande ofta saknas i Tidöavtalet. 400 miljarder kronor kommer att anslås i kreditgarantier för nybyggnad av kärnkraft. Förbuden som ska hindra nybyggnad tas bort, tillståndsprocessen ska kortas och orimliga ansökningsavgifter för nybyggnad ska sänkas. Kärnkraften får också ett rimligt skydd mot godtycklig nedstängning så länge den fungerar och är säker. Möjligheten till omstart av stoppade kärnkraftverk ska också utredas.

Klimatpolitik

Frågan är som sagt infekterad, men avtalsslutarna har gått en rimlig medelväg med att meddela att ”Svensk konkurrenskraft ska värnas” med ett ”globalt perspektiv”. En rimlig tolkning är att Tidöpartierna inte tänker ge bort svenska jobb eller svensk välfärd för att vinna klimatpropagandistiska poänger och att Sverige inte kan gå mycket före andra länder, framför allt inte före storutsläppare av koldioxid som Kina och Indien.

Nya mål och marknadsregler

Ordet ”förnybart” fasas ut till det mer lättbegripliga ”fossilfritt”. Det är inte feltänkt – ord styr tankar, tankar styr politik och politik styr samhället. Svenska kraftnät får en större roll som statlig och överordnad leverantör av säker eleffekt i nätet, till hjälp för lokala effektproducenter som ofta inte orkar eller kan ta sitt allmänansvar. Energimyndigheten ska få ansvar för att planera elproduktion där den som bäst behövs. Båda dessa institutioner behövs för att driva på en utveckling där privata företag inte vågar agera av mångårig (och välbefogad) brist på förtroende för den energipolitiska stabiliteten. Alla energislag ska också få likvärdiga spelregler på marknaden. Åtgärderna är bra och konkreta.

Högkostnadsskydd

Högkostnadsskyddet för elkonsumenter har det dividerats om länge, och det fick inget omnämnande i den nyligen lagda budgeten som Tidöpartierna samlats kring. Det är ett stort tillkortakommande och ett väldigt konkret sådant för alla som ska betala en elräkning framöver. Icke desto mindre måste man hoppas och tro att lösningen bara är en tidsfråga.

Sammanfattningsvis

Tidöpartierna är bra på väg att bryta med den gamla fördärvliga energipolitiken och går fram med energipolitik som både gör Sverige mycket bättre och kommer att ge många nöjda väljare. Svårigheterna är många och kommer att bli fler, men avtalsslutarna har gjort en bra början.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar