Transsexuella idrottare förbjuds tävla i internationella tävlingar för att kunna upprätthålla rättvisa villkor för damidrottare. HBTQ-organisationer rasar mot beslutet trots uppenbara biologiska skillnader mellan könen: ”Vi är absolut förkrossade”.
Gäller internationella tävlingar
Från och med den 31 mars i år är det sluttävlat för de manliga och kvinnliga transidrottare som har genomgått manlig pubertet, åtminstone i internationella tävlingar. Detta meddelar World Athletics (tidigare IAAF) ordförande Sebastian Coe på ett styrelsemöte.
Coe säger att organisationen konsulterat frågan om transidrottare med bland annat Internationella Olympiska kommittén (IOK), representanter för HBTQ- och människorättsorganisationer, samt flera nationella friidrottsförbund. Slutsatsen är att det som väger tyngst är upprätthållandet av rättvisa tävlingsvillkor för damidrottare.
– Det är alltid svårt att fatta beslut som involverar olika gruppers behov och rättigheter som går stick i stäv med varandra, men vi fortsätter att ta ståndpunkten som fortsatt garanterar rättvisa tävlingsvillkor för damidrottarna, utöver alla andra överväganden, säger Coe enligt CNN.
Han berättar vidare att beslutet togs för sportens bästa och att de inte säger nej för alltid. Framtida vetenskapliga framsteg på området kommer därför att behöva övervakas.
– Vi kommer att följa vetenskapen kring fysiska prestationer och manliga fördelar som oundvikligen kommer att gå framåt de närmsta åren. Allteftersom fler bevis finns tillgängliga kommer vi att omvärdera vår ståndpunkt. Dock anser vi att bevarandet av damklassens integritet inom friidrotten är av största vikt.
Inte nödvändigtvis nationella
När det gäller nationella och regionala tävlingar inom länderna är det fortfarande upp till de nationella friidrottsförbunden att bestämma vilka regler som gäller för transsexuella idrottare i tävlingssammanhang.
Därmed är det fullt möjligt för en kvinnlig transidrottare (som är född och uppväxt som man) att utestängas från internationella tävlingar, samtidigt som denne tillåts tävla på nationell nivå.
Kritiseras av aktivistorganisationer
Kritiska röster har dock höjts från representanter för diverse HBTQ-organsationer som anser beslutet vara diskriminerande.
-Vi är absolut förkrossade över att se hur internationella friidrottsförbundet ger efter för politiska påtryckningar istället för kärnprinciper som inkludering, rättvisa och icke-diskriminering av transidrottare och idrottare med intersexuella variationer, säger Hudson Taylor, grundare och ordförande för särintresse-organisationen Athele Ally till CNN.
Taylor tillägger att han anser de nya reglerna ”inte gör någonting för att lyfta fram de verkliga, bevisade och uppenbara hoten mot damidrotten: lönegapet, de hejdlösa sexuella övergreppen och trakasserierna, bristen av kvinnor på ledarposter och orättvis resursfördelning gentemot damidrottare.”
Biologiska skillnader orsak till skepticismen
Att motståndet mot transkvinnors tävlan inom damidrotten varit stort och uppmärksammat är ingenting nytt eller särskilt konstigt. Det härrör inte från transfobi utan snarare en genuin önskan om rättvisa tävlingsvillkor för dam- och herridrottare. Män och kvinnor har i grunden helt olika biologi, psykologi och därmed helt olika förutsättningar i idrottssammanhang.
Skillnaderna i till exempel muskelmassa, lungkapacitet, smärttröskel, testosteronnivåer och bentäthet är enorma och är skälen till uppdelningen i dam- och herrklasser inom olika idrotter.
Vad som händer när man struntar i dessa biologiska (och psykologiska) realiteter har vi fått flera smakprov på de senaste åren. Biologiska män som utklassar allt motstånd och slår rekord på rekord när de tillåts tävla i damklassen. Under dessa omöjliga förutsättningar har de biologiska kvinnorna inte en chans utan får se sig ständigt besegrade.
När det gäller kontakt- och kampsporter däremot, kan de biologiska skillnaderna bli livsfarliga och faktiskt sätta kvinnors liv och hälsa på spel. Något vi tidigare fått se i såväl lagsporter som i boxningsringen.
Uppdelningen har funnits där i årtionden för att män och kvinnor ska kunna idrotta på lika villkor mot jämbördiga motståndare och utvecklas i sin egen takt. Det och för att skydda damidrottarna mot de fysiska och psykiska trauman som biologiska män faktiskt kan orsaka dem ifall de ställs på samma spelplan.
