I ett videomeddelande på sin kampanjsajt redovisar Donald Trump sin strategi för att återuppbygga amerikansk tillverkningsindustri. Det handlar om en återgång till det traditionella systemet med importtullar, som hindrar länder med slavlöner från att undergräva den egna industrin.
USA:s 45:e president Donald J. Trump ser Kina som den amerikanska industrins stora problem – och problem är till för att lösas. Med hjälp av tullar och importkvoter ska den kinesiska industrin få betala för att bygga upp den amerikanska – och inte tvärtom som under nuvarande regim, försäkrar den tilltänkte nygamle presidenten.
Trump, som kallar sin videoserie för Agenda 47, är fast besluten att göra president nummer 46, den förvirrade Joe Biden, till en parentes i historien.
Stor översyn av handelspolitiken
Det nya handels- och skattesystem som Trump utlovar går tvärs emot andan i den förhärskande frihandelsideologin. Länderna ska samarbeta, men inte vara ensidigt beroende av varandra och framförallt inte skada varandras industriella näringar. Systemet kommer att gynna inrikes produktion men missgynna utländska företag och den stora mängd inhemska företag som förlagt sin produktion utomlands.
Inga fler devalveringstricks på USA:s bekostnad
De nya importtullarna kommer att vara dynamiska – ingen utländsk regering ska belönas för de svenska socialdemokraternas gamla valutaknep: Först trycker man pengar för att köpa röster inom landet – och därmed trycker man ner kronans värde så att import försvåras och export underlättas. Nästa gång någon gör på det sättet åker de amerikanska importtullarna upp motsvarande, förklarar Donald Trump med eftertryck.
Udden mot Kina
Trump lovar också att inkomsterna från importtullar kommer att användas klokt – till att stödja amerikanska arbetare, familjer och samhällen. Ett andra mål blir att göra USA oberoende av det land som Trump ser som USA:S geostragiska motspelare – Kina. Inga produkter som är viktiga eller nödvändiga ska i någon större utsträckning komma från detta land.
Exportera gärna arbetsplatser – men sälj ingenting till staten
När det gäller outsourcing tänker Trump ta ett innovativt grepp som lär bli en kalldusch för många storföretag: Ett förbud för regeringstjänstemän att anlita amerikanska leverantörer som bedriver industriproduktion i Kina.
Korrumperad familj får fiskarna varma
Det faktum att demokraterna inte gör någonting liknande anser Trump bero på presidentfamiljens korruption. Om inte förr, upptäcktes denna när presidentsonen Hunter Biden glömde sin dator på en reparationsverkstad. Reparatören överlämnade det oroande innehållet till myndigheterna – och när dessa ingenting gjorde, till oppositionell media.
I datorn, som mest innehöll pornografi med presidentsonen själv i huvudrollen, fanns även korrespondens som visade stora transaktioner mellan honom och partinära, kinesiska företag.
– Familjen Biden har erhållit många miljoner dollar från bolag knutna till det kinesiska kommunistpartiet och detta är hela förklaringen till deras Kinapolitik, förklarar Trump i sitt våghalsiga utspel.
Frihandel – en självklarhet på undersökningsbordet
Den finansiella eliten understöder ekonomisk forskning med uppdrag att övertyga världen om att frihandel är den bästa lösningen på ekonomiska problem. Ändå är redan den första akademiska rapporten man hittar på nätet tveksam till deras tes.
Tullar har använts mellan nationerna sedan deras tillblivelse, av flera skäl. Dels för att säkerställa att den egna industrin kan ha goda villkor för arbetarna och samtidigt få ut de marginaler som behövs för att kunna automatisera sin tillverkning, förbättra sin effektivitet och utveckla sina produkter.
Dessutom har länderna av strategiska skäl velat säkerställa självförsörjningen, speciellt när det gällt livsmedel. Med ett negativt ord kallar frihandelsvännerna detta för ”protektionism”.
För det tredje är inte ekonomisk tillväxt på makronivå den enda parametern som en regering har att ta hänsyn till. De sociala förhållandena gynnas av en viss stabilitet i samhället, inte av ständiga och snabba omstruktureringar och folkomflyttningar. En livskvalitéfråga är exempelvis regeringens ansvar för att även medborgare som inte är lämpade för akademisk utbildning får möjlighet att göra nytta i näringslivet.
Men stämmer påståendet om att protektionism alltid hämmar ekonomisk tillväxt? I Journal of Economic Growth beskrivs en tydlig ”korrelation” mellan tullmurar och ekonomisk tillväxt. Detta har setts som en självklarhet fram till 1950-talet. Och när författarna granskar de självsäkra yttrandena från senare forskning – som säger att korrelationen plötsligt blivit negativ – ser de bara en begränsad bekräftelse på detta. Man konstaterar att den moderna, negativa synen på tullmurar vilar på en lång rad förutsättningar – som inte är givna vid alla tillfällen.
