Tyskland: Måndagsprotesterna vill inte ta slut

Varje måndag ger sig tiotusentals tyskar riket runt ut på gatorna för att protestera mot regeringens förräderi mot folket och de återkommande kriserna. Särskilt avskytt är partiet De Gröna, som inte bara anstränger sig för dyrare energi utan också för mer krig.

Under de senaste åren har en rad teman tagit plats i den allmänna diskussionen, teman som de stora massmedierna och partierna systematiskt undertrycker. Det började med motståndet mot mask- och vaccintvång under den så kallade pandemin. På senare tid har kraven gällt ansvarstagande för de många som skadats av injektioner och andra ”coronamassnahmen” under de tråkiga två åren som denna kampanj pågick.

Därefter har allt fler av plakaten i protestmarscherna gällt de höga energipriserna och inflationen. Politikernas eftergivenhet och tystnad efter att amerikansk militär sprängde Nord Stream 2 ses som ytterligare ett förräderi mot landet.

Grön minister: ”Tyskland i krig mot Ryssland”

Under denna vinter har kriget i Ukraina trätt i förgrunden och i den delen har de vanligtvis så kuvade tyskarna varit frispåkiga – medan den gröna utrikesministern Annalena Baerbock förkunnat att Tyskland befinner sig i krig mot Ryssland marscherar tyskar i småstäderna med ryska flaggor i täten på stora demonstrationståg. Ofta hörs slagord som ”sänd de gröna till östfronten”.

Enligt det brittiska undersökningsinstitutet YouGov stöder endast av 22 procent av tyskarna regeringens beslut att utvidga sina vapenleveranser till Ukraina. En jämförelse mellan demonstrationsaktiviteten mot krigspolitiken och de få manifestationer ”till stöd för Ukraina” som massmedia har fokuserat på antyder att YouGovs siffra enligt ovan är överdriven.

Ingen beröringsskräck

De tyska protesttågen går i ur och skur och verkar aldrig ta slut och aktivisterna enas om många olika teman. Till mångas förvåning är protestera fria från ”ausgrenzung”, eller vad vi på svenska skulle kalla beröringsskräck.

Finanselitens tekniker för att ”söndra och härska” fordrar att massmedierna skänker publicitet åt protesterna och skandaliserar utvalda grupper av deltagare för att på det sättet skrämma iväg andra grupper som känner sig lite finare.

I det här fallet har massmedias strategi varit att i görligaste mån dölja protesterna – vilket har fört det goda med sig att de olika grupperna sluppit även den intriganta typen av mediauppmärksamhet. Talarna och ledningen har omväxlande varit nationalistisk, frihetlig och pacifistisk utan att några besvärande sprickor mellan grupperna verkar har uppstått.

Undantaget har varit en enda fredsdemonstration i Berlin, där stränga regler mot patriotiskt deltagande tillämpades. Flera av de mer professionella plakaten handlade inte heller om fred utan riktade sig mot högerpartiet AFD.

Demonstrationen var anordnad av kommunisten Sahra Wagenknecht, tidigare ordförande för partiet Die Linke som är efterföljarpartiet till Sozialistische Einheitspartei Deutschland (SED) i dåvarande DDR. Wagenknechts demonstration utannonserades av massmedia veckovis i förväg men utvecklade sig att döma av filmerna till en tämligen avslagen tillställning.

De folkliga protesttågen går ibland i de större städerna men oftast i mindre och medelstora städer. Detta kan bero på besvär från den finansiella elitens gatutrupper Antifa. I större städer har dessa försökt sig på en mindre motdemonstration men inga våldsamheter.

Måndagspromenader

För att slippa krångla med polistillstånd kallar frihetsmännen inte det hela för demonstrationer. Det har istället varit promenader, ”Montagsspazierggänge”, vilket för övrigt var det sätt som protesterna mot DDR-regimen tog sin början i slutet av 1980-talet.