Efter Ukrainas oerhörda förluster i kriget mot Ryssland har man lagt mycket fokus på nyrekrytering. De frontsoldater som regeringen hittills rekryterat har kämpat tappert men mycket tyder på att de av landets män som är villiga att kämpa för regimen i Kiev börjar ta slut. Ett företag har nu börjat sälja falska gipsförband för att tilltänkta rekryter ska förbigås av arméns rekryteringspatruller.
För rekrytering av soldater fordras för det första att det finns män i stridbar ålder och för det andra att dessa känner en vilja eller förpliktelse att bekämpa den aktuella fienden.
Vad gäller den första delen uppvisar officiella befolkningssiffror fortfarande 43 miljoner invånare i Ukraina Mycket emellertid tyder på att den verkliga siffran är lägre. Men eftersom inga män mellan 18 och 60 års ålder har tillåtits lämna landet, har förmodligen flyktingströmmen till utlandet inte haft den största betydelsen för bristen på rekryter. För det första har tre av de östra delarna av landet redan 2014 tackat för sig och lämnat Ukraina för att några år senare söka skydd genom att införlivas i Ryssland – det är dessa län som Ukraina med Natos och EU:s hjälp kämpar för att återerövra. Befolkningen i dessa delar står definitivt inte till rekryteringspatrullernas förfogande – snarare tvärtom.
En flerkulturell statsbildning
I andra hand torde svårigheterna bero på att många män i det etninskt uppblandade landet vägrar slåss – de vill inte strida varken mot Ryssland, Krim, Luhansk eller Donetsk. En titt på wikipedias språk-karta över landet visar att Ukraina har en blandad befolkning, där en stor del av männen förmodligen identifierar sig som ryssar snarare än som ukrainare. (Wikipedias påstående att endast Krim skulle befolkas av ryssar faller på sin egen orimlighet). Detta gäller som synes även de mellersta och västra delarna av landet, de som inte förklarade sig självständiga och inte anslöt sig till Ryska Federationen. Sannolikt är det från de mest blandade länen som de dråpliga scenerna från arméns tvångsrekryteringar har filmats. Men de kan även komma från det rödmarkerade området på kartan – som Wikipedia betecknar som ”till största delen” ukrainisk-talande.
Västmedia faktakollar och blockerar
Filmer från tvångsrekrytering av ukrainska soldater har under flera månader fått spridning på sociala medier. Intill dess att de elitägda sociala medieföretagen har trimmat in de AI-algoritmer som behövs för att proaktivt hindra oönskad information från att spridas, har konventionella massmedier tagit som sin uppgift att sprida uppfattningen att oönskade nyheter är falska nyheter.
När det gällt rekryteringsvideor har man på kanalen France24 hittat en sådan film som man genom diverse analyser kunnat konstatera vara falsk. Med detta som grund implicerar man att ingen tvångsrkrytering förekommer – och hinner också med ett ytterligare trick: Man meddelar att Ryssland självt ”har anklagats för” tvångsrekrytering och ger tittarna intrycket att ryssarna förfalskat den aktuella filmen (som ser ut att komma från ett dataspel) för att skyla över sin egen tvångsrekrytering genom att peka på Ukraina, som reportrarna alltså menar inte har någon tvångsrekrytering.
Googles dotterbolag YouTube är i vanlig ordning aktivistiska med att hindra sina tittare att bilda en egen uppfattning om händelserna. France24:s rekryteringsfilm, komplett med lätta våldsinslag, har inga problem med att ligga uppe på YouTube utan varningsflagg. Men rekryteringsfilmer, utan värre våldsinslag, märks med varningstexter och får endast ses av fullvuxna efter inloggning på YouTube.
Den som vill logga in på YouTube kan se filmerna här. Den som föredrar Odysee, utan inloggning, kan se dem här istället.
Allt svårare rekrytera för Natoarméer
Endast 26 procent av vapenföra svenskar är – enligt MSB – villiga att delta i vår egen Natoarmés strider.
Sveriges försvar har kontinuerligt fört statistik över vad de krigsplacerade värnpliktiga har svarat på frågan om vad de avser göra om de erhåller en mobiliseringsorder. Enligt en av Frihetsnytts militära uppgiftslämnare har siffran över de värnpliktigas vilja till uppslutning varit mycket hög i internationell jämförelse – men bara under de år när Sverige de facto var neutralt, då man kunde räkna med att ett eventuellt krig skulle utkämpas för att försvara vårt eget land och ingenting annat.
Enligt uppgiftslämnaren skedde ett trendbrott i samband med sekelskiftet när partierna drogs allt närmare Nato. I takt med att svensken i gemen kom att uppfatta svensk militär kamp som en del av våra regeringars alltmer Nato-orienterade utrikespolitik svarade allt fler nej på frågan om sin uppslutning vid en framtida mobilisering. Denna trend har i Sverige, liksom tidigare i USA, varit upphovet till den gradvisa övergången mot yrkesarmé.
Frihetsnytt har tillskrivit Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap för att utfå den historiska statistiken över de värnpliktigas mobilieringsmoral.
