Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Styrde kommunismen medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King?
Kommunisterna arbetade under 1900-talet genom frontorganisationer och vilseledande paroller, det är idag väl belagt. Men fortfarande släpar historieskrivningen efter, och missvisande framställningar dröjer sig kvar i det allmänna medvetandet. Nej, allt är inte som det ser ut att vara…
Den 11 januari 1965 skrev The New York Times, att 12 jurister begivit sig till den amerikanska södern för att i anslutning till ”negerkravallerna” i Mississippi avsätta fem medlemmar i delstatens Representanthus. I ledningen för denna juristkommission stod Morten Stavies. Han föddes som Moses Isac Stavinskij men tog sig år 1939 ett mer amerikanskt klingande namn. Vid tiden för oroligheterna i Mississippi 1965 var Stavies fortfarande medlem i Förenta Staternas Kommunistiska Parti, CPUSA.
1965 hade Stavies en lång historia bakom sig i olika kommunistiska frontorganisationer. Senator Joseph McCarthy hade ett decennium tidigare blivit stoppad genom en globalistisk komplott och den så kallade medborgarrättsrörelsen och Vietnamrörelsen var nu på stark frammarsch utan att möta något starkt organiserat motstånd. Olika ”juristkommissioner” reste nu ner till Södern för att stöda den svarta medborgarrättsrörelsen. Alla kom inte från New York. The San Francisco Examiner kunde till exempel berätta om en samling jurister bestående av herrar Alvin Goldstein, Benjamin Dreyfus, Edward Stern och Jack Berman. Samtliga tillhörde eller hade tillhört kommunistpartiet, men verkade 1965 i Södern under förevändning att ”kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter”. De samarbetade med NAACP – National Association for the Advancement of Coloured People, en lobbyorganisation för svarta – som styrdes av icke-svarta. I den liberala pressen beskrevs organisationen som vänstersinnad, men det var om något en underdrift, ty redan 1925 kunde det Amerikanska Kommunistpartiet inför sitt Fjärde Nationalkonvent fastställa, att man framgångsrikt hade lyckats infiltrera NAACP. NAACP:s dåvarande ordförande satt samtidigt i ledningen för Kommunistpartiet.
”Spontana protester” planerade 10 år i förväg
Det var dess jurister och frontorganisationer som styrde de ”spontana protester” som slutligen skulle utmynna i den omtalade marschen i Washington D.C. där Martin Luther King höll sitt berömda tal
”I have a dream”. Man kan med fog fråga sig hur spontana protesterna egentligen var. Det var nog snarare en spontanitet som liknade den när Bastiljen i Paris stormades den 14 juli 1779 eller dödsmisshandeln av Fersen, Sveriges riksmarskalk.
Kravallerna och oroligheterna spred sig som en löpeld under 1965 och Martin Luther King stod på barrikaderna och predikade icke-våld (sic!). Nå, vi vet när vi idag tittar i backspegeln att vi kan ta Kings ord med en stor nypa salt precis som vi kan ta hans akademiska prestationer. Han skulle senare avslöjas som en simpel fuskare när det gällde hans doktorsavhandling han hade kopierat en annan akademiker och till och med kopierat stavfelen.
Om vi går tillbaka tio år till 1956, så hittar vi en publikation av The American Flag Committee som riktar en enträgen varning till den amerikanska allmänheten. Man ville upplysa om Kommunistpartiets pågående Lincoln-projekt. Man publicerade partiets plan och följande stod att läsa:
”För att realisera Lincoln-projektet kommer Kommunistiska Partiets Centralkommitté att börja slussa in särskilt utbildade agenter ned till Sydstaterna för att tillsammans med lokala organisationer är mest lämpliga för att starta oroligheterna som skall börja 1965”. Alltså! 10 år tidigare planerar man för de revolutionära omdaningar som skedde 1965. Vi kan bara ana hur händelser som Studentrevolter, Sexuella revolutioner och mycket annat har planerats och förberetts åratal innan de ägde rum. Vi fortsätter läsningen: ”Därefter kommer partiet att på så sätt aktivera förbindelser inom de utvalda områdena, så att bästa möjliga förutsättningar skall kunna skapas inför 1965”. Så mycket för den spontaniteten!
Många varnade men ingen lyssnade
Låt oss titta vidare på planen från 1956: ”Den lagstiftning som det Kommunistiska Partiet avser att få godkänd av Kongressen har redan utarbetats av dess juriststab. Den utgår från, att varje krav på även den mest elementära utbildning slopas som en förutsättning för rätten att registrera sig som väljare och stöder upprättandet av ett system för direkt federal kontroll över samtliga, lokala, delstatliga och federala val”.
En publicist skrev följande:
”från och med nu till den Tidpunkt då vår republik Återställs eller fullständigt Förstörs, kommer pöbeln att växa. Den kommer att anställa ödeläggelse, hat och blodsutgjutelse, hota kropp och liv, gata och hem, kyrka och domstolar”.
J. Edgar Hoover, beryktad och långvarig chef för den federala polismyndigheten FBI, sade i ett tal till senaten: ”Det kommunistiska inflytandet fanns i medborgarrättsrörelsen, och detta inflytande var av avgörande betydelse”.
Tunga och viktiga namn hade varnat för det undergrävande arbete som pågick i Södern, men ingen lyssnade och den liberala pressen i USA och runtom i världen stödde upplösningen.
Detta var den första fasen. Den andra fasen som snart skulle komma var upphöjandet av Martin Luther King till helgonstatus.
Skribent: Fredrik Nilsson
