Vackra ord döljer storföretagens ökade makt i Klaus Schwabs nya projekt

Schwab lanserar program där företag och regeringar ska ”samarbeta” närmare

Under G20-mötet presenterades en ny satsning som säger sig vilja rädda haven genom att samla regeringar och företag under ett program. Upplägget bygger på ett närmande mellan företag och regeringar, där folket lämnats utanför. Bakom projektet står den ökände Klaus Schwab.

Under G20-mötet på Bali, Indonesien, där ledare för världens rikaste och mäktigaste länder fanns representerade, gavs även utrymme för aktörer med omfattande makt och rikedom, men som inte valts av något folk och inte heller kan ställas till svars för sina ageranden. Personer som obehindrat kunde röra sig och samtala med världens mäktigaste politiker, utan att samtalsämnena kommer att göras tillgängliga för allmänheten.

En sådan person är den ökände affärsmannen Klaus Schwab, grundaren av det transnationella och mäktiga men också för allmän insyn stängda, World Economic Forum (WEF). WEF grundades 1971 av Schwab och enligt sin egen beskrivning är dess syfte att ”demonstrera entreprenörskap i den globala allmänhetens intressen”.

”The great reset”, Agenda 30 och lyckan över att inte äga något

För kritikerna är dock WEF i allmänhet och Schwab i synnerhet, kända av mindre smickrande orsaker. Däribland ”the great reset”, ett begrepp WEF själva använder, som syftar på att återställa den globala ekonomin efter covid, men utifrån nya förutsättningar att starta om ekonomin, utan enorma skuldsättningar och miljöpåverkan.

Ett av de mest ökända citaten som kan tillskrivas gruppen är ”you will own nothing and be happy” (sv. ”du kommer inte att äga något och vara lycklig”), vilket kommer från en video med ”förutsägelser” inför 2030. Detta citat utvecklas senare med att ”allt du vill ha kan hyras”, med innebörden att den vanliga människan inte kommer att äga något själv, utan vara beroende av att inneha objektet temporärt på ett företags nåder.

Detta kopplas an till den globala målsättningen ”Agenda 30”, som även Sveriges regering har antagit, vilket innebär att till år 2030 ska världen ha omställts till ett hållbart samhälle, där hunger och fattigdom utrotats, full jämställdhet råder och alla samhällen lever ”hållbart”. Det bästa sättet att uppnå detta på bör vara att ”inte äga något och vara lycklig” samt ”hyra det man vill ha”. Det är ungefär detta som en ”återställning” av ekonomin skulle innebära.

Frihetsnytt har tidigare publicerat artiklar och filmer som berör dessa begrepp, däribland ”World Economic Forum och Agenda 2030” samt ”Hur du manipuleras in i helvetet”. Dessutom har Palaestra Media producerat dokumentären ”Makthavarna du aldrig valde”, där just Schwab, WEF och övriga representanter för finanseliten granskas.

Nytt projekt som säljer in världsomställning – ”Blå ekonomi”

Redan första dagen på G20-mötet, den 15 november äntrade Schwab talarstolen för att presentera och lansera programmet O20 (Ocean 20), vars namn pekar mot att det kommer att vara en del av G20. Programmet ska ses som en slags handlingsplan för hur förstörelsen av världshaven ska kunna motverkas

Detta nya projekt har tagits fram i samarbete mellan WEF och den indonesiska regeringen, då landet anses ha ett stort intresse av att bevara världshaven, då dess ekonomi är beroende av den.

Underlaget för Schwabs presentation återfinns i rapporten ”What Ocean Sustainability Means for Business”, som tagits fram gemensamt av World Economic Forum och Boston Consulting Group. I denna rapport dominerar begreppet ”blå ekonomi”, vilket innebär att det finns stora vinster med verksamheter kopplade till havet (ungefär 2,5 triljoner dollar enligt rapporten, sidan 4) och att det bör finnas ett intresse för både regeringar och företag att investera på ett sådant sätt att man inte skadar dess ekosystem.

Regeringar och företag måste samarbeta. Men hur blir det med folket?

För Schwab finns endast två grupper som är intressanta och återkommande framställs som beroende av varandra: regeringar och företag. Regeringarna innebär förmågan att lagmässigt kunna genomdriva de förändringar som är nödvändiga, medan företagen står för kompetens och kapital.

Innan covids entre styrde företagen, menar Schwab, men i och med pandemin kom regeringarna plötsligt att få kontrollen över ekonomin och samhället, men enligt Schwab behövs båda två, likt en ”pilot och hans andrepilot”. Vad det konkret innebär är sannolikt att företagen ska få en större roll i den makt som regeringarna har, inte att den ska återgå till folket.

Ytterligare en sak som regeringarna har, men inte företagen, är ett ansvar (åtminstone i teorin) inför sina medborgare, att dessa ska ges insyn, rätt att kritisera och begära omröstningar, samt kunna straffa dåliga politiker genom att rösta bort dem.

Men vilken medborgare kan rösta bort ett företag, begära insyn i dess förehavanden eller på något sätt avkräva ansvar? I synnerhet om företaget, eller lobbygruppen (såsom WEF) finns utanför landets gränser.

Den regering som får dessa kritiska frågor kan slå ifrån sig kritiken och hänvisa till att ansvaret ligger hos företaget, som i sin tur ligger utanför regeringens förmåga att kunna ”komma åt”. På sin höjd kan man göra ett symboliskt och tandlöst ställningstagande mot företaget och på så sätt lugna väljarna om att man ”tar deras oro på allvar”.

En enda gång nämns folket i Schwabs tal och det är att hans hjärtebarn ”stakeholder capitalism” (ungefär ”intressentkapitalism”, vilket innebär att flera olika intressenter, både statliga och privata aktörer jämte civilsamhället ska gå samman för gemensamma globala mål) ska tjäna folkets intressen och bidra till en bättre värld. Med andra ord: En intetsägande floskel.

Ett dunkelt budskap, dolt av vackra ord

Schwabs presentation var på många sätt svepande och omhöljd av vackra ord om den fara som världshaven befinner sig i. Visserligen är den enorma nedskräpningen och överexploateringen ett problem, men det verkade mer vara en snygg fernissa som hade kunnat bytas ut om något annat passat bättre för omständigheterna.

Schwab säger själv tidigt i sitt tal att han redan 2010 förespråkat en marknadsekonomisk sektion av G20. Hade detta tal hållits 2010 istället för 2022, hade ämnet med största sannolikhet varit annorlunda, men själva andemeningen kvarstått: Mer inflytande åt storföretagen.

Detta påminner om en taktik som kan återfinnas i lagtexter och remisser, där det egentliga budskapet bakas in i ett överflöd av ord och målande beskrivningar som gör det omständligt för en potentiell kritiker att analysera.

När man lyssnar på talet så verkar det vara ett antal retoriska knep som Schwab använder för att sälja in sin vision:

  1. Döljer det egentliga budskapet bakom ett vackert budskap. Vem vill se världshaven förstöras? Målen (ett hållbart och levande hav) med programförklaringen beskrivs tydligt och smått utopiskt, med syftet att det är detta som lyssnaren ska fokusera på. Allt det andra är mer övergripande och abstrakt information som man inte anser sig behöva gå in på.
  2. Bakar in en massa överflödiga ord, siffror och statistik som egentligen bara sammanfattar det problem man vill ”lösa”.
  3. Drar paralleller mellan den förestående omställning som Schwab förespråkar och tidigare förändringar, såsom internet, vilket inneburit att både människor och samhällen utvecklats. Det gör att han sätter in utvecklingen i ett större perspektiv och får det att verka både ofrånkomligt och smärtfritt. När han pratar om att omställningen kommer att ta flera år ska detta inpränta behovet av tålamod för att nå det ”lyckliga”, men abstrakta slutmålet.

Vackra ord och liten substans. Ett bra sätt att sälja in ett ljusskyggt koncept.

1 KOMMENTAR

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar