Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I september är det val. I våra roller som ”väljare” (inte medborgare) förväntas vi ta ställning till vilken ideell förening som oinskränkt ska få styra över vårt samhälle och våra liv under de kommande fyra åren. När vi väl har sagt vårt på ”valdagen” kan partierna förvalta våra röster efter eget gottfinnande, d.v.s. liera sig med vilka andra partier de vill, förhandla bort vilken fråga som helst och fritt byta åsikter i vilken fråga de vill. Makten är deras och maktlösheten är vår. Är detta tillfredsställande ur ett medborgarperspektiv? Knappast.
Medborgare i Schweiz – Väljare i Sverige
Vore det inte mer rimligt att vi, liksom medborgarna i Schweiz, får ta ställning till en lång rad frågor varje år? I Schweiz hålls minst fyra folkomröstningar per år, på såväl lokal som regional och nationell nivå. Kunskapsnivån i samhälleliga frågor är också 30 procent högre bland schweizarna än hos oss. I Schweiz är man medborgare. I Sverige är vi ”väljare” och kunder.
Den gamle grekiske filosofen Aristoteles skrev en gång ”Att utse magistrater genom lottning är demokratiskt. Att utse dem genom val är aristokratiskt”. De franska 1700-talsfilosoferna Rousseau och Montesquieu höll med Aristoteles om detta. Varför har vi då val?
Lottning av representanter bättre garanti mot korruption
De som ledde den amerikanska (1776) respektive franska revolutionen (1789) införde val för att man ville förhindra införandet av demokrati. Man fruktade ett pöbelvälde och ville säkerställa att makten förblev i händerna på dem själva/eliten. En av den amerikanska konstitutionens författare, Thomas Jefferson, kallade de valdas elit för ”en naturlig aristokrati”. Val infördes således inte för att möjliggöra demokrati utan för att sätta stopp för den. Att kalla något för demokrati är inte liktydigt med att det är demokrati. Tänk bara på Deutsche Demokratische Republik (DDR). Knappast en demokrati hur man än vänder och vrider på det. Sannolikt kommer man i framtiden att fälla samma dom över vår så kallade demokrati.
Den klassiska demokratin, såväl under antiken som under renässansen, och helt fram till 1700-talets slut, utövades genom lottning (sortition). Även folkomröstningar är demokratiska. Att fråga människor vad de vill, när de inte hunnit tänka efter eller sätta sig in i en fråga resulterar dock ofta i ett illa överlagt, känslomässigt ställningstagande. Om man istället lottar helt vanliga människor till beslutande församlingar och ger dem tid att sätta sig in i frågorna och diskutera dem sinsemellan, brukar de komma fram till vettiga och balanserade lösningar på samhälleliga problem. Detta har visat sig i olika försök under 2000-talet (Irland, Island, Spanien, Belgien, Australien m.fl. länder). Rent allmänt så ökar den allmänna tilliten i samhället, korruptionen minskar och vi får ett mer långsiktigt tänkande inom politiken, om ledamöter i beslutande församlingar utses genom lottning.
Samhällskollaps en risk om om käbblet fortgår
Idag lider samhället av ett demokratiskt trötthetssyndrom. Allt färre röstar och fler missnöjespartier uppstår. Vi ser också en ökad politisk förlamning på grund av en oförmåga att bilda stabila regeringar eller fatta långsiktigt hållbara beslut. Detta riskerar ytterst att leda till att medborgarnas stöd för demokratin som idé urholkas. Varför behålla ett dysfunktionellt system när det finns ett bättre sätt att driva och förvalta samhället på?
Är då partierna villiga att öppna upp för ett ökat folkligt deltagande i samhällets skötsel? NEJ, inte utanför partistrukturerna. De är rädda för att tappa makt och kontroll. Motståndet mot att reformera demokratin utanför partistrukturerna är lite som motståndet mot att gå till tandläkaren trots att man har ont i en tand. Man räds tandläkarens borr och skjuter därför hellre fram problemet.
Vår demokrati kan inte bara vila på partiers tävlan om makt. Samhällsdebatten kan inte reduceras till, partiföreträdares käbbel i olika TV- och radiodebatter och medborgarnas inflytande kan inte reduceras till en valdag vart fjärde år. 2000-talets medborgare behöver kunna göra sina röster hörda fortlöpande. Om inte demokratin reformeras och medborgarna släpps in i politiken, riskerar vi en polarisering som kan resultera i tyranni eller en total samhällskollaps. Det måste förhindras.
