Undersökning av ”transgenderismens” effekter på Storbritanniens straffrättssystem visar att ”transpersoners” rättigheter har högre prioritet än kvinnors säkerhet
Storbritanniens straffrättssystem utsätter kvinnor för ”påtagliga risker”, särskilt de som har blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp, i syfte att skydda rättigheterna för ”transpersoner”, inklusive de som dömts för sexbrott. Detta är ett av de centrala påståendena i en rapport som släpptes på måndagen, som undersökte effekterna av ”transgenderism” på Storbritanniens straffrättssystem.
Enligt dokumentet som publicerats av tankesmedjan Policy Exchange, driver många delar av det straffrättsliga systemet – inklusive fängelsesystemet – ett de facto system för självdeklaration av kön, vilket effektivt tillåter dömda brottslingar att välja vilket kön deras fängelsevakter och deras medfångar är.
Rapporten noterar att en ”stor andel landets sexualbrottslingar är transidentifierande män” och hävdar att om man tillåter individer att själv identifiera sig som kvinnor trots att de har manliga könsorgan riskerar både personal och fångar att utsättas för nya sexuella övergrepp, allt för att följa HBTQ-normen och ”respektera” transpersoners ”rättigheter”.
Dessutom fortsätter rapporten att säga att de som har varit utsatta för övergrepp i hemmet eller sexuellt våld utfört av ”transidentifierande män”, i synnerhet utsätts för risker, där många offer enligt uppgift vittnar om att de upplever rädsla och ångest. Detta i sin tur förvärras bara av att offret tvingas erkänna förövarens upplevda kön, där de som vägrar att göra det riskerar påföljder såsom att få sina straff förlängda för ”hotande eller kränkande” beteende.
”Säkerheten för kvinnliga fångar hotas, och deras värdighet och integritet undergrävs genom att fängslas med biologiska män, av vilka många är ökända sexualförbrytare”, avslutades rapporten.
Det brittiska justitieministeriet erkänner att detta orsakar höga nivåer av rädsla och oro för kvinnor som ofta redan är traumatiserade av sina erfarenheter av sexuella övergrepp och övergrepp i hemmet, men brottslingens önskan att som transidentifierande man få placeras i ett kvinnofängelser ges fortsatt prioritet, fortsatte det.
Rapporten berör också att påståendet om detta är en rättvis avvägning mellan olika individers rättigheter håller inte för granskning, särskilt med tanke på att alternativa arrangemang skulle kunna göras inom den befintliga straffrättssystemet som skulle göra det möjligt för transidentifierande manliga fångar att säkert ”leva i sin föreställningsvärld utan att vara inhyst i kvinnofängelse.”
Rapporten fortsätter med att lista ett antal rekommendationer som den säger måste implementeras som en brådskande fråga som den tror skulle bidra till att lindra problem, inklusive att ta bort brottslingarnas möjlighet att bestämma sitt eget kön samt att endast tillåta fångar att placeras i fängelser som motsvarar deras biologiska kön.
Bedömare tycks vara överens om att det är osannolikt att dessa åtgärder faktiskt kommer att genomföras eftersom transgenderlobbyn har en stark förankring i Storbritannien både hos polisen och den offentliga förvaltningen.
